tag:blogger.com,1999:blog-31012736327671665132024-02-19T13:42:47.022-08:00FrihetskapitalFrihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.comBlogger38125tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-49392865755973792482017-12-22T22:39:00.001-08:002017-12-22T22:54:02.691-08:00Sublim Jul<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQyrn-YHBm9UtGcBDcdo006pbV7YVtYVJ44QQC8Fe0d5L0pQhANCKgWhJQqvh44DvavkFNlW4tFVdM8tvjBT7yPw55mMzmdXLfYMmQohEIXY5pHrBs9ezbPvxnhZBPW4DyTfXdvUeaBAKF/s1600/4f38e4d9d6bc11c8b6e6e177b3179f3a--swedish-christmas-scandinavian-christmas.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="711" data-original-width="600" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQyrn-YHBm9UtGcBDcdo006pbV7YVtYVJ44QQC8Fe0d5L0pQhANCKgWhJQqvh44DvavkFNlW4tFVdM8tvjBT7yPw55mMzmdXLfYMmQohEIXY5pHrBs9ezbPvxnhZBPW4DyTfXdvUeaBAKF/s200/4f38e4d9d6bc11c8b6e6e177b3179f3a--swedish-christmas-scandinavian-christmas.jpg" width="168" /></a></div>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Bordet är dukat. Blot, gille, julkrubba, mammon, mohammed, julskinkan och veganerna. Let us play. </span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Seriöst, hur skruvat är det inte att fira jul i Sverige år 2017? Ena stunden vill jag önska er alla en krångelfri jul. Men på riktigt! Självklart hoppas jag att ni får skratta mycket, känna samhörighet, äta gott, att era ögon får tåras av kodak moments med stjärnögda barn som badar i Carl-Larsson-Jul-Magi utan ett enda stänk av ironi. </span></div>
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px;" />
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men snälla, innan vi startar spektaklet, kan vi inte sitta ner en liten stund och vara lite extra ärliga? Jag kan börja. För det första kan jag inte önska alla mina vänner god jul. Helt enkelt för att alla inte firar jul. Några firar Eid. I slutet av Ramadan. Någon gång i sommar. Då får deras barn presenter. Andra vill inte fira. De hoppas bara kunna genomlida eländet utan att knapra lugnande. Ja, det är så de pratar om julen. Som ett elände som måste genomlidas. Vad skall jag säga till dem? Skall vi inrätta en ny högtid för att fira slutet på jul-eländet?</span></div>
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px;" />
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Mina jular genom åren har varit långt ifrån eländiga. Riktigt trevliga har de varit. På riktigt. Också i år tror och hoppas jag att det blir trevligt. På ett ytligt plan. På ett djupare plan hoppas jag varje år att få uppleva något mycket större än trevlighet. Inte för att jag är girig. Förnöjsamhet är en dygd. Och dygder är moraliska kompassnålar som skapar sammanhållning. Om alla i familjen är överens om att det är en dygd att fläska på med extra allt och ignorera miljön och solidariteten så kommer det skapa en skön sammanhållning. Om alla samlas kring en idé om tolerans kan familjens överhuvud få sitta och läsa högt ur julevangeliet medan hälften sitter och himlar med ögonen. Alla får göra sin grej helt enkelt. Bara för att. Det är också en variant. </span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Tolerans-spåret känns ganska vettigt. Men jag önskar mig något mer än en övning i tolerans. Är det förmätet av mig att bära på denna önskan? Jag tycker inte det. Inom mig bär jag på en djup önskan att fira. Fira i bemärkelsen känna hur hjärtat flödar över av inte bara glädje och kärlek utan också vördnad. Inom mig sjuder en önskan om att få samlas kring det sublima. Där har vi ordet. SUBLIMT. Vad tusan betyder sublimt?</span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Enligt wikipedia: “Med "sublim" menas en transcendent upphöjdhet eller storhet i fysiskt, moraliskt, intellektuellt eller konstnärligt avseende. Begreppet avser särskilt någonting som är så upphöjt att det inte kan jämföras, och är bortom beräkning eller mätbarhet.”</span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Där har vi det!</span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag önskar er en sublim jul! Jag önskar att jag själv tillsammans med mina nära och kära någon gång får uppleva en sådan jul. Kanske i år?</span></div>
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px;" />
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag antar att det är upp till mig också. Att jag behöver göra något mer än bara sitta och längta. Men hur kan vi gestalta något sådant tillsammans med andra som inte när samma längtan? Som bara vill ha en krångelfri jul. Som bara vill fira samhörighet och trivsel. Eller när vi alla en sådan längtan efter det sublima?</span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag vet inte. Jag tycker det är svårt att prata om det. För mitt inre ser jag scener ur Sagan om Ringen. Scener från Alvernas hem i Vattnadal. Deras värdighet. Deras resning. Hur de klär sig. Hur de går och står och talar. Det är för mig en estetik som rör vid det sublima. Kanske är jag en vilsekommen Alv? Jag känner mig inte alls lika hemma i Dvärgarnas fryntligt skrålande, mjödkrus-skålande. </span></div>
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px;" />
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">De senaste tio åren har jag lyckats smita iväg till midnattsmässa i någon närliggande kyrka. Ofta ensam men ibland har någon hakat på. Jag har satt mig i kyrkbänken med en förhoppning om att få uppleva en annan frekvens. Något mer högstämt än det nötknäckande, julklapps-papper-prasslande trivsel-puttrandet. </span></div>
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px;" />
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">När jag skriver det här känner jag ett styng av dåligt samvete. Jag känner mig ogin. Vill inte att någon tror att jag ser ner på trivsel-puttrandet. Fast det gör jag ju. Egentligen. Jag vet att vi kan bättre än så. Att vi har något mer inom oss. Trivsel-puttrandet känns för mig oförlöst. Som att vilja ha sex men fastna i ett evigt pussande. Förlåt mig för denna jättekonstiga jämförelse. Det finns väl inga beröringspunkter mellan sex och julfirande? Nej, förmodligen inte. Dessutom finns det ju ofta barn i rummet. Ja just det. Men det är likväl något oförlöst med trivsel-puttrandet. Det puttrar och puttrar. När fan skall det börja koka!? Jo, det finns ju familjer där puttrandet går över i fylla och bråk. Men det är inte det jag menar med att koka. </span></div>
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px;" />
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Tillbaka till kyrkbänken och midnattsmässan. Brukar jag känna att puttrandet går över i kokande där? Nej. Ärligt talat nej. Men psalmsången, den brusande orgeln och det rituella i liturgin bär ändå med sig något annat. Ett löfte om ett annat tillstånd. Något upphöjt. Eller kanske snarare ett minne av något som gått förlorat. Att gå i kyrkan på julen kan ses som en ultrakonservativ manifestation. Eller som ett sätt att sörja den nationalromantiska bonde-idyll som strålar mot oss från Carl Larsson tavlor och Elsa Beskows bilderböcker för barn. </span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag planerar att gå i midnattsmässan också i år. Men inte för att sörja. Inte heller för att praktisera en kristen tro. Jag skall säga som det är. Jag vet inte varför jag vill gå dit. Där har vi det. Där är det sublima. I det vi inte lyckas röra vid med orden. I det som är bortom våra föreställningar. Och det är just så många beskriver Gud. Som något vi inte kan förstå. Något som är bortom. Bortom bortom. </span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och hitom, hitom. </span></div>
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px;" />
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">I Koranen står det att Gud är närmare än din halspulsåder. Allah säger: [50:16] Vi har skapat människan och vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.”</span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men för att minnas det sublima, för att inte drunkna i bruset av småputtrande, trivialt nonsenspratande, trevlighetsdyrkande, behöver vi få samlas i ett rum där vi tvingas stanna upp. Ett rum där Herrens Änglar, för att tala bibliskt språk, skrämmer skiten ur oss. Om det är för att förkunna Jesu födelse eller Allahs närvaro eller whatever, det skiter jag. Bara vi kan få stanna upp någon gång och hålla truten. Tillsammans. Det är samvaro för mig. Inte gemensam mundiarré. Måste någon dö för att vi skall klara av en minuts gemensam tystnad?</span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag tror det är därför många efterlyser en högtid då vi kan fira att vi överlevt julen. För att julen verkar vara en högtid där vi aldrig är stilla. Där det konstant pratas och tuggas och skålas och grejas och skrattas och hurras och tackas och önskas God Jul och varsågod och jag har kvitto om du vill byta och nu skall vi väl ändå ha oss lite Ris à La Malta och är det någon som vill ha mer kaffe.</span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">NEEEEEJ TACK. Jag önskar från djupet av mitt hjärta att vi alla kan sitta tillsammans och vara tysta en minut eller två utan att någon måste dö. </span></div>
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px;" />
<div dir="ltr" style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Med en innerlig önskan om en Sublim Jul!</span><br />
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Högaktningsfullt, </span><br />
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Eder Björn</span></div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-47195074625961677712017-12-20T11:22:00.003-08:002017-12-20T11:30:45.342-08:00Glenn och Sebago Dockside<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLm4WTVkFZg-mq9zQjfX1P9dl7B0ERbuX6md61-OBXXEsCTAV50sT7tmcju66zNXN0tUNoBRlRMmY96yb9ZdT4DVXDXZOAr5Wty7IB1rYtC4hP2ty7AEUundzV6sM7aDVHoCDsOSzNZhfi/s1600/10723811r.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="490" data-original-width="392" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLm4WTVkFZg-mq9zQjfX1P9dl7B0ERbuX6md61-OBXXEsCTAV50sT7tmcju66zNXN0tUNoBRlRMmY96yb9ZdT4DVXDXZOAr5Wty7IB1rYtC4hP2ty7AEUundzV6sM7aDVHoCDsOSzNZhfi/s200/10723811r.jpg" width="160" /></a></div>
Två barndomsminnen med varsitt perspektiv på husbilsliv. <br />
Det första handlar om Glenn. Det andra om seglarskor av märket Sebago Dockside. Minnena kommer serveras rakt upp och ned. Utan tillbehör. Och sedan till dessert, fria associationer. <br /><br />Vi börjar med Glenn och här väljer jag en vuxen ingång. Låt mig en gång för alla klargöra att det sällan är något fel på människor som bor i villa…. vilket är själva anledningen till att just jag inte vill bo i villa. Själv hade jag turen att växa upp i ett ovanligt villaområde där det faktiskt bodde människor som det var “fel” på. Några hus från oss bodde till exempel en man som hette Glenn. Anledningen till att Glenn aldrig klippte sin gräsmatta var att den var belamrad med gamla skrotbilar. Jag fascinerades av Glenns skrotbilar. Jag lade också märke till den annorlunda och spännande atmosfär som skapades av att han gömde spritflaskor i garaget (rykten jag fick höra som vuxen) där han lagom berusad (vuxen slutsats) brukade stå och greja med någon gammal motordel han köpt billigt på skroten. <br />
Nej, jag tänker inte romantisera missbruk och misär. Glenn var inte någon lycklig människa. Några år efter att jag flyttat hemifrån tog Glenn livet av sig. Han körde upp sin bil på ett järnvägsspår och lät tåget ta honom till de eviga jaktmarkerna. En tragisk historia som svårligen låter sig romantiseras. Men det var Glenn, och andra som han, som gjorde mitt barndoms villakvarter beboeligt. Det kan jag se med mina vuxna ögon. <br /><br />Nu till mitt andra minne med koppling till husbilsliv. Jag tror det var på våren då jag gick i tredje klass. En efter en började mina klasskamrater dyka upp med seglarskor. De lyckligt lottade med skor av märket Sebago Dockside. De andra, de som dragit en nitlott i livet, fick billiga kopior som jag än i dag minns hette Seaside. Jag hade stenkoll på vilka som hade äkta Sebago Dockside och vilka som hade kopior. Och min då tioåriga hjärna drog slutsatser. Säkra slutsatser. De barn vars föräldrar inte ville kosta på sitt barn ett par äkta, märk ordet äkta, Sebago Dockside, var inte äkta föräldrar. Deras kärlek till sina barn kunde inte vara äkta. Eller så var de fattiga därför att de var dåliga människor. Billiga kopior av bra människor. För bra människor blev väl rika? Jo, så var det. Det trodde jag mig ha begripit.<br />
Jag fick ett par äkta Dockside utan att behöva tjata speciellt mycket och jag bar dem med stolthet. Jag var ett äkta barn med äkta föräldrar som därför gick i äkta skor. <br /><br />Innan jag börjar med mina fria associationer vill jag bara säga att mina föräldrar var spännande människor. Fulla av paradoxer. Svåra att begripa sig på. Exentriska. Till exempel hade vi ingen TV när jag var liten. Jag fick inte läsa serietidningar. Men jag fick äkta Sebago Dockside och ofta dyra märkeskläder. Under barndomen var jag besatt av fenomenet smälta in. Kanske just därför att mina förutsättningar var ganska dåliga. På grund av en rad lyckliga omständigheter blev jag ändå inte retad. Inte mer än andra. Jag var Björnis och fick alltid vara med. Utom när det handlade om fotboll som jag hatade därför att det var en sport där jag inte kunde utmärka mig. Då ville jag inte vara med. Men jag var bra på en massa andra saker vilket gjorde att jag ändå fick respekt. Dessutom ägde jag ett par Sebago Dockside vilket kanske, i det stora hela, var av underordnad betydelse. Och eftersom jag var besatt av fenomenet “smälta in” blev jag duktig på att förstå vad jag skulle göra och framför allt vad jag inte skulle göra för att slippa bli retad. Jag blev också ganska duktig på att reta andra vilket är en färdighet som jag inte är stolt över. En färdighet jag därför sällan använder mig av som vuxen. <br /><br />Jag tror att människan drivs av två motsatta krafter. Å ena sidan vill vi befria oss från vår individualitet genom att låta vårt jag likt en droppe gå upp i det kollektiva havet. Å andra sidan vill vi till varje pris sticka ut och synas. Mellan dessa två poler slår det gnistor. Kanske är det dessa gnistor som gör oss levande. Som får oss att bli levande. <br /><br />Om man vill kan man enkelt se hur barnsliga vuxna faktiskt människor är. Att vilja bo i villa är som att vilja äga ett par Sebago Dockside. Vi jobbar och sliter och köper villa för att slippa bli retade. Och vi retar dem som bor i lägenhet. Vi retar dem som skåpsuper och har skrotbilar på tomten. <br />
Fast nej, retas gör vi inte längre. Inte på det viset. Men minnena från skolgården finns inkodade i varje fiber i våra kroppar. Så vi är fortfarande rädda för att bli retade. Fast egentligen tror vi inte på allvar att vi blir retade om vi inte bor i villa. Men för säkerhets skull kanske det ändå är bäst att köpa en villa. Barndomsminnena spökar i oss. Rör sig i våra oroliga magar. Så för säkerhets skull klipper vi gräset med jämna mellanrum. För vi tänker ju på barnen också. Dom kan ju gudbevars bli retade. <br />
Vi gör oftast saker för säkerhets skull. Och vi gör sällan saker bara för att vi har lust. Och extremt sällan gör vi saker som nästan ingen annan gör. Som att bo i husbil till exempel. Det är ju som att komma till skolan i ett par näbbstövlar som absolut ingen annan har. Det är som att säga - här är jag - reta mig om ni vill. Jag är redo. <br /><br />Om man vill kan man också se vad som skiljer vuxna från barn. De flesta vuxna har genomskådat de regler som gällde i skolan och försökt gå vidare. De flesta vuxna tycker att det är mycket mer intressant att sticka ut ur mängden. Det är som ett nytt spel som vi lärt oss. Tolerans kallas det. Det är nästan som en sport där vi tävlar om vem som blir minst upprörd över människor från främmande kulturer med konstiga seder. Att förfasa sig över att det i Sverige blir allt vanligare med könsstympning och månggifte ger låga poäng i det spelet. Att vara tolerant och storsint ger höga poäng.För säkerhets skull går vi med i Prideparaden, även om vi är heterosexuella, för att ingen skall tro att vi är barnsligt intoleranta. Vi har för länge sedan tröttnat på skolgårdens regler där alla skulle se likadana ut, göra samma saker och tycka lika. De som förfasar sig över mångkultur får låga poäng i dagens Sverige därför att de tycks leva kvar i det barnsliga paradigm som rådde på skolgården. <br /><br />Men det roliga är att likriktningen kan hitta nya vägar. Att rädslan hittar nya dörrar att slinka in genom. I svensk debatt talas det om åsiktskorridoren. Som hämtat från skolans värld. Det rädda barnets värld. Det sägs att denna åsiktskorridor har blivit som en ny skolgård där alla måste älska Prideparader och mångkultur. Det sägs att de journalister och debattörer som tycker att månggifte, hederskultur och könsstympning är ett stort problem blir utmobbade. Nya regler. Nya rädslor. <br />
De må vara hur det vill med åsiktskorridorer och pk-eliten. Rädda är vi allihopa. In i märgen rädda för att komma till skolan med fel skor. Eller komma till jobbet med fel åsikter. Rätt och fel. Inne och ute. <br />
Vilken lustiger dans. <br /><br />Det är faktiskt allt jag har att säga idag. Nästan. <br />
Jag skulle ju säga något om husbilsliv också. <br />
Jo, faktum är att det har blivit inne att vara ute. Att bo i husbil har blivit hett. Nästan alla som får höra att jag bor i husbil reagerar positivt. Är det för att dom är artiga? Är det för att de skall få höga poäng i tolerans-spelet? Jag tror inte det. <br />
<br />
<br />
Jag ger inte så mycket för det där med den svenska åsiktskorridoren som ett problem. Den kan vara irriterande. Absolut. Men tänk om världen faktiskt har gått och blivit lite bättre? Tänk om vi människor faktiskt har gått och blivit lite mindre räddhågsna? Lite modigare. Lite friare och lite mer lekfulla. Ibland tror jag det. Jag vill tro det. För att jag kan. För att det är roligare att tro det. Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-7305547055095659212017-12-19T11:01:00.000-08:002017-12-19T11:13:01.389-08:00Vargar och hundar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC75F8PON9hE4DTuLgpbVA1m8ynwdO0yP8yQN1qg6vtqRGSqqaqmkcWU1CssU45rDrnWVtOmSomimZ0VkOJJD07jQxwMaap36QHeehmqtK59ryLiymWxi7Wg4jj19pYEXVkQZOseNUPnSb/s1600/Sta%25CC%2588ppvargen%2525201.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="911" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC75F8PON9hE4DTuLgpbVA1m8ynwdO0yP8yQN1qg6vtqRGSqqaqmkcWU1CssU45rDrnWVtOmSomimZ0VkOJJD07jQxwMaap36QHeehmqtK59ryLiymWxi7Wg4jj19pYEXVkQZOseNUPnSb/s200/Sta%25CC%2588ppvargen%2525201.JPG" width="113" /></a></div>
<div>
Vid den här tiden förra året, några dagar innan jul, gick jag och Cecilia otåligt och väntade på att få flytta in i vår nya husbil. Den 20e januari skulle vårt nya äventyr rulla igång. Bokstavligt talat. Ett liv på hjul. Ett helt annat liv som vi hade svårt att föreställa oss i detalj. Men vi kunde drömma och längta. Och det gjorde vi. Skulle vi fira vår sista jul i ett vanligt hus utan hjul? Det visste vi inte. Släkt och vänner frågade hur länge vi skulle bo i vår husbil. Var det bara tillfälligt? Innan vi kunde köpa ett riktigt hem? Vi gav svävande svar. Kanske skulle vi leva resten av livet i husbil. Eller så skulle vi tröttna efter ett halvår. Det fick visa sig. Att inte veta var en del av äventyret. Att inte veta ÄR själva definitionen av ett äventyr vågar jag påstå.<br />
<br />
Självklart dök det upp massor av saker som vi inte var beredda på. Saker som då kändes stora men som vi idag vet var bagateller. Även om det kostade tid och pengar att lösa. Som att värmepannan krånglade redan första veckan. Något som visserligen gick på garantin. Men det var en massa annat som behövde lösas. Köpas. Ordnas. Tänkas ut. Det kändes stort, utmanande men ändå spännande. Vi började bli husbilsmänniskor på riktigt. Med allt vad det innebar. Både det härliga och det jobbiga. Men alla de här sakerna var ingenting mot vad som skulle komma. <br />
<br />
Så vad var det då som skulle komma som var så stort och omöjligt att förutspå? Att det skulle komma en större kris då allt kändes svårt och hopplöst kunde vi nog förutspå. Det anande vi. Att bo i husbil på heltid är ett äventyr. Och det finns inga äventyr utan hjältar. Och ingen blir hjälte utan att prövas. Utan att gå ned för räkning och sedan resa sig. Helst i sista sekunden. Men när vi skulle prövas. Det kunde vi inte veta. Inte heller visste vi precis hur vi skulle prövas. Men det verkligt intressanta, det som den här texten skall handla om, är vad som visade sig efter krisen. För där är vi nu. Vi har tagit oss igenom den mörka tunneln. Och det är nu det blivit riktigt intressant. Men först en kort redogörelse för krisen. Något som Cecilia redan berört i ett tidigare inlägg. Ett inlägg hon skrev då vi var på väg in i tunneln. <br />
<br />
Det började för ungefär tre månader sedan. Då tog vi för första gången orden i vår mun. De farliga orden. Kanske, sade vi, skulle vi på grund av olika omständigheter bli tvungna att sälja husbilen. Något sjönk inom mig när jag första gången tog de orden i min mun. Det var som om en gardin drogs ned inom mig. Och Cecilia kände samma sak. Men vi tröstade oss med att vi tänkte förnuftigt. Försökte trösta oss. Vi tog oss an det berg av förnuftiga skäl som tycktes tala för att flytta in i ett vanligt hus eller lägenhet. Dessa skäl kan nog vara intressanta att titta närmare på, men låt mig vänta med det. Låt mig bara konstatera att det självklart är mer praktiskt och bekvämt att bo i hus eller lägenhet. Hade vi väntat oss något annat? Självklart inte. Men ändå började vi längta efter en hel del saker. Sammanfattningsvis mer bekvämlighet. Vilket lustigt nog var vad vi med öppna ögon valde att avstå från. <br />
<br />
Nu kära vänner, har jag kommit fram till det intressant. För någon månad sedan började vi bo i Cecilias ännu inte sålda hus de veckor vi har barnen. De osålda huset är ett kapitel för sig men trots allt en parates i detta äventyr. Vi har nu kunnat jämföra. Rakt av. Livet i hus versus livet i husbil. Bekvämt och praktiskt versus mindre bekvämt och mindre praktiskt. Det visade sig då att det för oss handlar om helt andra saker. Det handlar om domesticering. Vi har Olle, han är hund, han är och bör vara domesticerad. Men jag och Cecilia är vargar. Ensamvargar. Så enkelt är det. Och så svårt. Och så helt jävla underbart befriande att inse. Och så är det en kärlekshistoria utan dess like. En ensamvarg som träffar en annan ensamvarg. Vackrare kärlek finns inte för mig. <br />
<br />
Och nu blir texten både lätt och svår att skriva. Lätt därför att vi nu kan leva vårt liv som de vargar vi är. Svårt därför att det låter helt förfärligt. Inte fan är alla som bor i hus och lägenhet hundar. Så kan man väl inte skriva? Jo, tydligen kan man det. Jag har precis gjort det.</div>
<div>
Tycker jag att alla hundar skall bli ensamvargar? Nej det tycker jag inte. Vad är det för fel på hundar? Jo, kanske det uppenbara. Ingen människa vill bli kallad hund. Jag ber om ursäkt. Men vill du bli kallad ensamvarg? Det vill du nog om du är det. Eller om du blir det. Som vi har blivit. Har vi då inte alltid varit det?<br />
<br />
Ja och nej. Som tonåring läste jag Herman Hesses bok Stäppvargen och blev gripen på djupet. Men det var också en sorglig bok. Att vara en stäppvarg är ensamt. Smärtsamt. Men intressant. För att se vad andra människor håller på med behöver man lämna flocken och betrakta den utifrån. Och där i utkanten är det alltid ensamt. Om man inte har den ofattbara turen som jag haft att träffa en annan stäppvarg som ser, känner och tänker samma saker. <br />
<br />
Och nu kommer slutklämmen. Om man nu som vi är ensamvargar. Kan man då anpassa sig och leva som alla andra hundar? Jag svarar ja och nej också på den frågan. Man kan försöka. Gång på gång. Men det blir allt svårare. Till slut blir det omöjligt. Som det har blivit för oss nu. Vi har klivit över en gräns i vårt inre. En mycket speciell gräns. En sådan där point of no return. Man kan tänka att sann frihet handlar om inre frihet. Att man kan vara fri var man än bor. Under vår kris hoppades vi nog att det skulle vara så. Men nej. Inte för alla. Inte för mig och Cecilia. Så vi kan inte sälja vår husbil. Vi kan nästan inte andas när vi bor i hus mer än några dagar. Blotta tanken på att bo i lägenhet får oss att vilja lägga oss ned och dö. Att det skulle bli så hade vi ingen aning om för ett år sedan då vi drömde om vårt nya liv. Att det skulle vara ett steg utan återvändo. <br />
<br />
Men vi har verkligen försökt återvända. Gud skall veta att vi försökt. I tre månader har vi inte sysslat med annat än försökt få oss att vilja gå tillbaka till det som är bekvämt och praktiskt. Gå tillbaka in i värmen. För det är skönt att leva som alla andra. I början blev vi berusade av att leva i husbil. Just för att det var annorlunda. Men nog trodde jag alltid att vi skulle kunna ångra oss och krypa tillbaka in i värmen. Det trodde jag ända tills för några dagar sedan. Då insåg jag att det inte finns någon återvändo. Inte för mig. Inte för oss. Inte om vi skall kunna andas fritt. För det måste vi för att leva. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br />Så till dig som funderar på att ta det steg vi har tagit. Tänk på att det kanske inte finns någon återvändo. Inte för att det rådet kommer göra någont skillnad. Vi kan aldrig sluta se det vi faktiskt ser. Och när man bor i husbil ser man saker med ett vanligt liv i hus utan hjul som man aldrig trodde att man skulle få se. Saker som är närapå omöjliga att beskriva för den som inte sett det med egna ögon. Men jag skall ändå göra ett försök. I nästa inlägg. </div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-56393419417352098692017-12-19T10:25:00.001-08:002017-12-19T10:40:58.772-08:00Cecilia Meinhof och Björn Baader bor i husbil?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2xJ1oM6wJOzRQa6bXTusIvuy6pQnbrWOCTbq4jECy8BG0KGDDefLnSKL0nAydODOh0DojYMVQyvNFRK3_R67kbdtcbdq02wYvVIanvZazRXuQM6GJMadMx9NJ6UmOwI3IZP5soKLcAtYw/s1600/91cRv7GZULL._SL1500_.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="1063" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2xJ1oM6wJOzRQa6bXTusIvuy6pQnbrWOCTbq4jECy8BG0KGDDefLnSKL0nAydODOh0DojYMVQyvNFRK3_R67kbdtcbdq02wYvVIanvZazRXuQM6GJMadMx9NJ6UmOwI3IZP5soKLcAtYw/s320/91cRv7GZULL._SL1500_.jpg" width="226" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Läste precis igenom mitt förra inlägg på bloggen, vilket
skrevs i september. Nu har det gått ytterligare några månader och egentligen
har inget förändrats särskilt mycket. Huset är fortfarande inte sålt, marknaden
faller och skadan i källaren blir aldrig färdigreparerad utan är hur utmanande
och krånglig som helst. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den enda skillnaden är att jag fått till en ”deal” med min
exman så att jag när jag har barnen kan bo i huset tillsammans med dem och att
jag har tagit ett tillfälligt jobb för att jag, Björn och barnen ska klara oss
ekonomiskt till dess att huset är sålt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi har vänt och vridit på alla möjliga olika alternativ, ska
vi köpa ett torp långt utanför Stockholm, en lägenhet i Nacka, eller ett
fritidshus på Värmdö? Och inte landat i några beslut alls kring någonting.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Och vi har precis kommit fram till varför vi inte kommit
fram till några beslut alls. Och det är för att vi lockats in i att ställa FEL
frågor. Det finns nämligen ett antal frågor som man ska ställa om man vill leva
ett konventionellt och tryggt liv där allt är i ordning, följer normerna och är
perfekt och logiskt tillrättalagt. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Om man vill ha ett sådant liv kommer här ett
gäng frågor som är bra att ställa:<o:p></o:p></div>
<br />
<br />
1. Vad gör alla andra?<br />
<br />
2. Vad är praktiskt?<br />
<br />
3. Vad är logiskt?<br />
<br />
4. Vad är tryggast?<br />
<br />
5. Vad blir bäst för alla?<br />
<br />
6. Vad ska jag göra för att tjäna så mycket pengar som möjligt?<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l1 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Et voilà! Grattis, du har vunnit högsta vinsten på det
konventionella, likriktade, supertrygga lotteriet. Bara att luta sig tillbaka
och tryggt njuta av trivsel, prylar, god mat, trygg pension och ålderdomshem,
samt grannar som är ungefär som du och som också konfirmerar alla dina val. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Det stora problemet för mig är att jag insett att de
frågorna, som jag lovar att jag nästan slår knut på mig för att ställa får mig
att känna mig som en urvriden gammal disktrasa till slut. Jag säger inte att
det är FEL sätt att leva på, men av någon outgrundlig anledning är det som att
köpa en enkel biljett till existentiell ångest och extrem uttråkning för mig.
Jag blir galen på riktigt. Och nu har jag helt enkelt kommit på att det beror
på, att jag utifrån min personlighet, inte har någon vidare nytta av de
ovanstående frågorna om jag vill känna mig lycklig. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Mina frågor bör snarare
vara:</div>
<br />
<br />
1. Vad drömmer jag om?<br />
<br />
2. Vad är eklektiskt och vackert?<br />
<br />
3. Hur skapar jag så mycket frihet som möjligt?<br />
<br />
4. Vad gör mitt liv spännande och levande?<br />
<br />
5. Hur skapar jag rum för närhet och kärlek att blomma?<br />
<br />
6. Vad gör jag för att få tid över till det jag tycker är viktigt?<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo2; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Jag kan också direkt höra den där rösten i
huvudet (förnuftsrösten) som genast protesterar och säger att de faktiskt inte
behöver utesluta varandra, att det går att få allting, men se så jäkla enkelt
är det faktiskt inte. Inte utifrån min erfarenhet. De frågor som jag blir
lycklig över att ställa, nedprioriteras nämligen å de grövsta i vårt
sekulariserade samhälle, som vill att vi ska gå på rad och inte skrämmas, inte
vara oroande individer som håller på och krånglar. Men jag VILL krångla. Eller
rättare sagt, jag kan inte låta bli.Och för att kunna krångla och följa svaren på frågorna i kolumn två måste man vända på steken och faktiskt våga nedprioritera både frågorna och de eventuella svaren i kolumn ett.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Och precis det har landat IGEN som en
ädelsten i hjärtat på mig. Jag har nämligen återigen påmints om skillnaden
mellan att bo i trevåningshus och i husbilen eftersom jag nu bor varannan vecka
i bägge. Det känns som om det ”logiska, mest praktiska och rikaste” (första
listan) borde vara att bo i huset, eller hur? Att just för att alla andra gör det,
tryggheten i det och att ha ett bra jobb, (igen första listan) borde vara
receptet för sinnesro och lycka. Eller?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Men icke sa Nicke. Jag blir galen i huset. </div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq">
<i><span style="font-size: large;">Det är så jäkla mycket prylar över allt och de vandrar omkring i huset som
spöken, jag gör inget annat än praktiska saker där, plockar och plockar och
plockar och barnen sitter och dumglor på TV dygnet runt fast de har eget rum
som bara dräller av miljontals med leksaker. </span></i></blockquote>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
De är rastlösa, gnälliga och på
dåligt humör. Och de tjatar och bråkar. Inte ens Olle, vår tax trivs där. Han
följer oroligt och rastlöst mig i hasorna hela tiden. Och jag blir deprimerad
och trött och grinig. Håglöst tittar jag ut på grannarna, där allt är
fullständigt förutsägbart. Ding, ding, ding – där kom ALLA adventsljusstakar
fram. Ding, ding ding, nu är det vår, nu kom ALLA studsmattor fram. Ding, ding,
ding – nu köpte alla grannarna en ny miljösmart bil i samma färg och märke och
den som köpte den först fick högst status. Ding, ding ding – nu klipper ALLA
gräset. Ding, ding, ding – nu ska alla säga hej och hallå – och vad roligt det
var med senaste semesterresan, vart åkte ni och vart åkte vi och den nya
pulsklockan och träning och triatlon, nytt jobb blablablabla. Jag vet inte
varför, men först ler jag, sen stelnar leendet mer och mer till en grimage, sen
får jag ont i kroppen, sen dödsångest, sen blir jag deprimerad och till slut
börjar jag fantisera i termer av att vi i detta tillrättalagda lagomland skulle behöva en svensk Ulrike Meinhof. Kanske kan jag bli en ny Meinhof? Cecilia Meinhof. Visst är väl det ändå ROLIGARE än att bo i ett villakvarter hela livet och vänta på att dö?</div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-size: large;"><i>Det är det första jag tänkt idag som får mig att bli på gott humör på
riktigt. Cecilia Meinhof spränger shoppinggallerier. Jo, varför inte? </i></span></blockquote>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Okej, ni fattar. Frågorna i kolumn ett. Det
är inte bra frågor för just mig att ställa. Jag tror att det var i första hand
de frågorna jag ställde i mitt förra inlägg och därför har jag successivt känt
att jag och Björn har hamnat på fel spår de senaste månaderna. Känns som om
Universum ropar: NICE TRY CECILIA – Gör om gör rätt!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Vilket också är en mycket intressant sak
som jag just upptäckt. Husbilslivet avdomesticerar en. Jag kan inte backa. Kan
inte välja tillbaka mitt gamla liv. Förlåt att jag inte har varnat er tidigare
om detta kära läsare, jag ska göra det tydligt för alla som funderar på att
flytta in i husbil på heltid. Här kommer det:<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="color: red;">VARNING! VARNING! VARNING!</span></blockquote>
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="color: red;"></span><span style="color: red;">Ett permanent husbilsliv bidrar med att
människan kan bli GRAVT avdomesticerad och tillståndet kan vara både obotligt
och oåterkalleligt. Var därför ytterst försiktig med att bo i husbil, även
väldigt små doser kan orsaka detta oåterkalleliga tillstånd, så därför avrådes
all kontakt med detta leverne å de strängaste!</span></blockquote>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Okej, nu har jag varnat. Detta är nämligen
precis vad som har hänt mig. Jag har verkligen FÖRSÖKT nu att hitta tillbaka
till alla förnuftiga argument, jag har tittat på lägenhet, hus, torp etc etc,
men jag bara VILL inte. Och huset är hemskt. Visst är det skönt att kunna
tvätta kläder, duscha och ha en ugn, men där tar de positiva aspekterna slut.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-size: large;"><i>När jag kommer tillbaka till husbilen efter
en vecka i Röda huset så kan jag plötsligt andas igen. Jag kan känna mitt
innersta börja glöda, världen sprakar av magiska möjligheter, jag får andas
snödoft och frostat gräs på morgonkvisten, sjunka ner med skorna i mossa och se
ut över en dimmig morgonsjö med en pigg liten Olle sniffandes i ett spår från
en hare. </i></span></blockquote>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Jag får strosa bort i morgonrock till duscharna och nyfiket spana på
mina udda grannar, en skrotbuss, en cool traktorförare, en silversmed, en skygg
hemlig man med skägg och en bagare med en stor vit vargahund samt en
nyinflyttad kvinna med nyfikna glada ögon. Ingen av dem platsar i det
tillrättalagda villaområdet. Gasolspis, vattentank, mörkt trä, dra ner
persienner mot lyktor och snödklädda granar. Jag vill skriva, jag vill sjunga,
jag vill dansa, jag vill älska.<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-size: large;"><i>Och brista ut i poesi om det fria livet, hur
lite vi vet, hur lite jag vet och att vägen är slingrande stigar genom en skog
och inte en motorväg. Och att jag är allergisk mot ordet "måste" och inte kan rå
för det och att jag inte vet varken varför jag eller någon annan tänker oss att
vi har rätt till bekvämlighet, eller att det ens är önskvärt.</i></span> </blockquote>
<br />
Och de där elaka,
visst behöver vi alla lite muskot i våra liv som Ernst brukar säga. Lite sabla
muskot har ingen dött av. Och, nej, jag kanske inte vet, kanske inte har någon
plan, men spelar det någon roll? Man kanske inte alltid måste ha förnuftigt
underbyggda svar på allt, jag tycker att det är mycket mer spännande att prova.
Vad är det för mening med att se att livet har obegränsade möjligheter om man
ändå inte tänker pröva dem? <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Ja men kom till kritan någon gång då
Cecilia!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
OK! Här kommer det. Varför inte bara köpa
en lite större husbil? Är inte det en relevant fråga? Tycker ni inte det? Så
löser vi några av de issues som vi haft, utan att för den sakens skull behöva
glömma alla frågor i kolumn två och bli permanent analretentiva stackare
stammandes om men hallå, tänk om, och om ändå det eller det händer. Varför inte
bara skaffa en större husbil med det vi behöver för att barnens kläder ska få
plats, en tvättmaskin och eget elverk? Om amerikanarna kan, kan väl vi?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Jajemen, det är en fråga som får mig att
bli lycklig. Riktigt, riktigt glad i hågen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Skrik till om ni håller med!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpLast">
Annars får Sverige snart en Cecilia Meinhof,
så please håll med.<br />
<br />
Jättekramar från mig och Björn<o:p></o:p></div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-24487339100642862942017-08-19T07:08:00.000-07:002017-08-19T08:03:23.946-07:00Om Terrorism och Svampkungar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhj3KeTQg-yj6WxCZTptZuVHSivj8foJEJ-RCOeKQ9vibwTWSWHtinAOXtIDA9Aq-pb-dlLegnK5u2ZilZGJCHNijJNl7wVkd_WntoYLXEX8bvXc4h4VY5k3qxiUGEWtSojtAsdAdkPAs0Q/s1600/IMG_4195.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhj3KeTQg-yj6WxCZTptZuVHSivj8foJEJ-RCOeKQ9vibwTWSWHtinAOXtIDA9Aq-pb-dlLegnK5u2ZilZGJCHNijJNl7wVkd_WntoYLXEX8bvXc4h4VY5k3qxiUGEWtSojtAsdAdkPAs0Q/s320/IMG_4195.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
Det här inlägget handlar inte om terrorism. Inte ett dugg. Jag skrev så bara för att ni skulle öppna mitt inlägg, för alla vill läsa om terrorism, men ingen om svamp. Men jag tycker att det måste finnas en motkraft till alla som skriver om terrorism och hemskheter. Jag tänkte vara den motkraften, så därför skriver jag nu om svamp. Jag hoppas att ingen blir stött eller känner sig lurad. Men journalister luras också. Och i synnerhet med sina rubriker. Så det så.<br />
<br />
Så idag ska jag alltså prata om svamp. (Det var inget skämt) Och jag vill börja precis så barnsligt, sådär som man gjorde när man gick i skolan och tvingades hålla föredrag om isbjörnar eller något annat dumt.<br />
<br />
- Idag ska jag prata om isbjörnar, mumlade man och läste blygt upp en massa ointressanta fakta från handskrivna noteringar.<br />
<br />
Handen som höll i anteckningarna skakade betänkligt. Så såg det ut för de flesta föredragshållare i tio-årsåldern år 1990, Stockholm. Åtminstone är det så jag minns det, med en liten rysning i den känsliga nacken.<br />
<br />
Men jag vill börja barnsligt för jag <i>känner</i> mig barnslig när jag ska gå ut och plocka svamp. Barnsligt lycklig och förväntansfull. Och det beror så klart på barndomsminnen. Mest pappa. Pappa <i>är</i> svampplockning för mig. Och därför kan jag nästan direkt känna lukten av piptobak eller cigaretter så fort jag ska plocka svamp, fast ingen röker på mils avstånd. Och jag känner också en lite pirrig tävlingsinstinkt, för när jag var liten så ville jag så fruktansvärt gärna imponera och vara den som hittade de första kantarellerna. Men pappa var alltid bäst och först. Så klart.<br />
<br />
Minns hur jag surmulen en gång efter flera timmar utan en enda kantarellfångst, satt på en stubbe och gnällde om att det inte fanns någon svamp. Pappa gav mig säkert tio chanser.<br />
<br />
- Se dig omkring Cecilia, är du riktigt säker på det?<br />
<br />
Jag tittade och tittade utan att förstå vad han menade. Till slut skrattade han, böjde sig ner och plockade upp tre, gula fina kantareller, precis bakom min stövelbeklädda häl. Åh, jag kan fortfarande gnissla tänder och le samtidigt åt det minnet idag.<br />
<br />
Idag när jag bestämde mig för att ta mig ut i Farstanäs skogar med Olle i släptåg, hade jag knappt kommit in i skogsbrynet förrän jag började nojja och gick tillbaka till husbilen. Vilsen och harig stod jag rådvill och såg mig omkring. Jag är nämligen skiträdd för vildsvin. Och jag har en otroligt rik, intensiv och vild fantasi när jag är rädd. Jag har inga som helst problem med att sy ihop katastrofscenarier där jag och Olle snubblar rakt på ett vildsvin med ungar. Fasen! Får de kultingar på våren eller när? Känner mig fruktansvärt obildad nu.<br />
<br />
Ja, jag och Olle springer garanterat rakt i famnen på en stor sugga, tänker jag och funderar på hur vi ska försvara oss. Hugger tag i Björns stora kniv och stoppar den i fickan. Ser framför mig hur jag i närstrid med ett stort vildsvin ska sätta kniven rakt igenom huvudet på besten. Jag ser framför mig allt blod som ska komma, hur Olle skall skälla och ha blod i skägget. Inte tappa kniven, vad jag än gör tänker jag.<br />
<br />
Hinner man sätta kniven i vildsvinets huvud funderar jag? Eller hur fasen anfaller dem? Fäller dem en på två sekunder som i Törnfåglarna eller har man någon som helst chans? I Törnfåglarna vet jag att pappan till pojken säger att han har ett enda skott på sig att döda ett vildsvin som kommer emot honom, annars är det klippt. Senare i filmen händer precis det och pojken missar och dör. Funderar på om det finns några bildande youtubeklipp om hur man dödar vildsvin för hand, men fattar faktiskt själv att det här börjar spåra. Säger högt och lugnande till Olle att vi hjälps åt om det kommer ett vildsvin. Han ser oförstående på mig och viftar osäkert på svansen.<br />
<br />
Vi möter inga vildsvin. Det blir inget blod. Däremot hittar vi några nävar gula kantareller och ett par fina Karl-Johan, så det blir en lunchmacka. Och jag tycker absolut att man kan avsluta en sådan lunch med en äppel- och körsbärspaj med vispgrädde. Nypressat ångande kaffe. Så det blir det.<br />
<br />
Och apropå kaffe, så lärde jag mig en gång av pappas ex, Kirsten att man absolut inte behöver bli ledsen om man spiller kaffe över all svamp man plockat (vilket jag så klart precis hade gjort, fråga mig inte hur) för det är nämligen så att kaffe i själva verket förstärker smaken på svamp, så känn er fria att hälla en slatt i svampsåsen!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTa2BGpcrddtYpPWlW6wQV0B3y45CUpZmLo1XmUrPItJU_y43nLrs5PIyCRKpn7shf5PWAMCXZ85UnSCcd8Ct1Y9EJ2Z7_b0M9NEe8TnUgxkEC5OROByTjFH3a-59Hh6zDSgzxd2AUqbgV/s1600/IMG_4199.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTa2BGpcrddtYpPWlW6wQV0B3y45CUpZmLo1XmUrPItJU_y43nLrs5PIyCRKpn7shf5PWAMCXZ85UnSCcd8Ct1Y9EJ2Z7_b0M9NEe8TnUgxkEC5OROByTjFH3a-59Hh6zDSgzxd2AUqbgV/s320/IMG_4199.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEnSN1c0OzUgI-6iCKNEVBw7groMBvS0G93TBS2iDE_Q1ry8Gw7adgwYMlxwjN4CMcWhee_yOLH6md3BLuntQR3diNpI_I2UL80NC_ui7W_gu6W4D39SKNTC7s4RGSrlKHeeF9rO-iFjK0/s1600/IMG_4200.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEnSN1c0OzUgI-6iCKNEVBw7groMBvS0G93TBS2iDE_Q1ry8Gw7adgwYMlxwjN4CMcWhee_yOLH6md3BLuntQR3diNpI_I2UL80NC_ui7W_gu6W4D39SKNTC7s4RGSrlKHeeF9rO-iFjK0/s320/IMG_4200.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4QwVm7ZT2fTPRyQHK9QG7J34ClFyQ9ZaO6g410lYU9dR4drtvN97CXDp3rPbmjf1AEQ5PHe1tSIH4KXcW8uQCwFpM33HpJYwrQv_xiWL7ibSOqrI8Jb6DgxI7q1aM48I0eDiiDmhv5mnh/s1600/IMG_4202.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4QwVm7ZT2fTPRyQHK9QG7J34ClFyQ9ZaO6g410lYU9dR4drtvN97CXDp3rPbmjf1AEQ5PHe1tSIH4KXcW8uQCwFpM33HpJYwrQv_xiWL7ibSOqrI8Jb6DgxI7q1aM48I0eDiiDmhv5mnh/s320/IMG_4202.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
En annan sak som jag just lärde mig av mamma är att man ska ta bort det mjuka på underdelen av hatten på en Karl-Johan. Hon visste däremot inte varför, så detta har jag tagit reda på nu.<br />
<br />
Det är nämligen så att i botten på de små rören som utgör det mjuka under en Karl-Johan-hatt så lägger larverna sina ägg och de är snabba på det, så det är bara på väldigt unga exemplar som man möjligtvis kan låta bli att ta bort det, men varför chansa? Detta gäller för övrigt inte bara Karl-Johan utan de flesta soppar.<br />
<br />
I vilket fall så har jag hunnit plocka upp ett och annat om svamp genom åren. Och jag har också gjort en del misstag. Som jag lärt mig av. Ibland får jag till exempel för mig att jag ska vidga mina vyer och lära mig att artbestämma fler sorter. Oftast blir det olika soppar, för de är lättast och i den gruppen finns det väldigt många ätliga exemplar. Men jag har faktiskt börjat lessna en aning på soppar, för de är så fruktansvärt ofta fulla med mask. Och jag är äckelmagad.<br />
<br />
Jag och Björn höll på förra året och experimenterade med lite olika nya svampsorter och jag tror att i vår iver så plockade vi med oss ett antal exemplar som inte var särskilt fräscha. Av misstag hamnade en och annan med i stekpannan sen och när jag såg hur det faktiskt krälade en aning i röran så höll jag bokstavligt på att kräkas. Sen åt jag inte mer svamp det året.<br />
<br />
Kantareller och tratt/höstkantareller. De är sällan angripna. En och annan fin ung Karl Johan. Det går bra. Resten kan få återgå till Moder Jord om jag får välja.<br />
<br />
Men om man nu <i>vill</i> artbestämma, då vill jag rekommendera en svampbok som jag fått av min bonusfaster Gunilla. Nya svampboken heter den, skriven av Pelle Holmberg & Hans Marklund. Jag hittar snabbt och lätt nästan alla svampar jag hittills velat slå upp. Sen är den ju inte direkt smidig att ta med ut i skogen, men man kan ju lägga de osäkra exemplaren i en separat påse och kolla upp hemma sen. Jag har också prövat ett antal olika svamp-appar, men ingen av dem har varit tillräckligt enkel eller tydlig tycker jag.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeOtpNcGjtaUSz8Nd4CUBgLDbBMW08Uf-J2V2VAFCtQbQeBzzP9UHk56_F5QDJN3kBwWU52abWCjzDeqsrjgup3296SbN5utJEykrohjFiKFVarVYOQjwjNrTRDJSDetx6ZwaTZbVTsxPm/s1600/9789113066608_200x_nya-svampboken.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="262" data-original-width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeOtpNcGjtaUSz8Nd4CUBgLDbBMW08Uf-J2V2VAFCtQbQeBzzP9UHk56_F5QDJN3kBwWU52abWCjzDeqsrjgup3296SbN5utJEykrohjFiKFVarVYOQjwjNrTRDJSDetx6ZwaTZbVTsxPm/s1600/9789113066608_200x_nya-svampboken.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="http://www.bokus.com/bok/9789113066608/nya-svampboken/?gclid=CjwKCAjww9_MBRAWEiwAlaMJZsVuzGZDhTBiKkiwo8951RQizA0ZV4hOow2IBxeXDlxuukchG3ZIDBoCHT8QAvD_BwE" style="font-size: medium; text-align: start;" target="_blank">Nya svampboken - av Pelle Holmberg & Hans Marklund</a></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Och om jag ändå rekommenderar böcker och temat är svamp, så erinrade jag mig plötsligt idag på min runda i skogen om en udda bok, som faktiskt gjorde intryck på mig. Den var väldigt välskriven och jag älskade miljöbeskrivningarna i den. Svampkungens son, heter den och är skriven av en av mina favoritförfattare, Marie Hermanson.<br />
<br />
I den gestaltas ett spännande far- och son drama, där sonen tröstlöst genom hela sin uppväxt tvingas se sin far förföra de vackraste av de kvinnor som deltar i någon av hans många svampexkursioner. Pappan besitter en helt fantastisk kunskap om svampar och hans karisma när han talar om dem får kvinnorna på fall. Om jag inte minns fel så börjar varje kapitel med en beskrivning av en ny art. Händelsekedjorna som sätter fart sen i boken är mystiska och oväntade. Slutet likaså. En bok för den som gillar udda miljöer och vill bli överraskad. Den kan vara svår att få tag på, men kolla Bokbörsen. Eller om du prenumererar på Storytel - så finns den där.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOH6Zdno6yRysUED7xzZfoW-C3CpbACJRhP9SvityzyTG6lbgHBupWtins2ktLm_if8Y6gA4I6cAXtQWC2EhdRwE8-vB-KXws9-orF-qmJWEfZS1fuTkjiyM2ShwpZ77PSjww8ql7UReTg/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="246" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOH6Zdno6yRysUED7xzZfoW-C3CpbACJRhP9SvityzyTG6lbgHBupWtins2ktLm_if8Y6gA4I6cAXtQWC2EhdRwE8-vB-KXws9-orF-qmJWEfZS1fuTkjiyM2ShwpZ77PSjww8ql7UReTg/s320/images.jpg" width="196" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Svampkungens son - Marie Hermansson</td></tr>
</tbody></table>
Så några tips då. Det här har jag fått lära mig. Det bästa är att <i>borsta </i>rent svampar. Man ska inte skölja dem i vatten, för då kan de tappa smak.<br />
<br />
För att bevara smaken när man vill <i>spara</i> svamp ska man i första hand torka dem, i andra hand frysa. Men när man tinar dem sen tenderar de att ha tappat struktur och konsistens. Torkad svamp kan man lägga i blöt en liten stund innan man ska använda den.<br />
<br />
En annan sak som jag vill dela med mig av är hur man <i>steker</i> svamp. Jag gjorde nämligen fel ända tills för några år sen, vilket resulterade i att svampen inte fick någon härlig konstistens när jag lagade till den. Den envisades med att bli kokt snarare än stekt och därmed också en aning sladdrig vid servering. Inte härligt tyckte jag. Googlade och googlade tills jag hittade ett litet tips från Morberg tror jag det var.<br />
<br />
När man steker färsk svamp så lägger man den i <i>torr</i> stekpanna (utan smör) på <i>hög värme</i>. Då ger svampen ifrån sig all vätska och står och kokar en stund. Låt <i>all</i> vätska koka bort, <i>sen</i> lägger man i smöret. Och om man vill få lite krispig yta så kan jag rekommendera att man kör 50/50 smör och mild olja, typ rapsolja. Inte olivolja, det tar över och förstör den fina smaken som jag tycker blir besk då. Pröva det här sättet att steka svamp på så blir det bra - Lovar!<br />
<br />
Mitt hetaste tips om hur man kan tillreda och <i>servera</i> nyplockad svamp är att fräsa den och rulla in den, tillsammans med stekt fläsk och rårörda lingon i en nygräddad pannkaka. Det är grejer det. Missa inte det för bövelen!<br />
<br />
Annars är ju förstås en hederlig svampmacka alltid lyx, särskilt om man kanske bara råkade hitta lite svamp på vägen hem eller så. Svampstuvning och svampsoppa är ju också kalas förstås.<br />
<br />
Så åter till nojjorna, jag gillar ju katastrofscenarier som tidigare nämnts. Många är ju skraja för det här med att bli förgiftade och varje år går experterna ut och varnar. Men jag har i alla fall hittills aldrig lyckats bli förgiftad av svampar, vilket ju förmodligen beror på att jag är tämligen selektiv. Känner ingen som blivit förgiftad heller.<br />
<br />
Har däremot hört historier om människor som på ett mer frivilligt plan, har satt sig ur spel med en och annan luciferisk toppslätskivling. Och det får mig osökt att börja tänka på brunbjörnar. Visste ni att björnen liksom vissa människor (självklart ingen av er som läser det här) också den gillar att berusa sig och ta en och annan tripp till månen? Den föredrar dock flugsvamp framför toppisar. Rekommenderar inga människor att pröva på det dock, tror inte man behöver vara äldre än typ fem år för att ha hunnit lära sig att flugsvamp <i>inte</i> är bra för människosläktet.<br />
<br />
I övrigt hoppas jag att ni snart får en härlig svampdag i skogarna och att ni liksom jag slipper bli vildsvinsmat. Jag avslutar det här nördiga inlägget med en av de ovan nämnda björnar, som just är på väg in i dimman. Så kan det gå!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/sfeQ-RQ7P3w/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/sfeQ-RQ7P3w?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-71316639657118922592017-06-17T05:50:00.002-07:002017-06-17T06:13:20.839-07:00Farstanäs<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiufk-56YAdrgIbZQ0eC4qF4n7J2qoje842VRyJVRMsONz22Er4RYru3VruAJiTYOnEJwqN6zo0j-zAZ8fAKAPZu4dovo-VFEZdLLqgaJ74MIFc_RCVHlesBVcNLNUBhyphenhyphen3Up8oYB6OcaArV/s1600/IMG_5459.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiufk-56YAdrgIbZQ0eC4qF4n7J2qoje842VRyJVRMsONz22Er4RYru3VruAJiTYOnEJwqN6zo0j-zAZ8fAKAPZu4dovo-VFEZdLLqgaJ74MIFc_RCVHlesBVcNLNUBhyphenhyphen3Up8oYB6OcaArV/s320/IMG_5459.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk0vWqpRfs6HhkO0g9PUV2f7sfqBhN1QZU5AihaOdD3usSb-qmcWgE8HPLPs4q_Cc8E5Bp_6JEsZ1RpgDE3tjXwGfYKB0HZqQE0vtLSiSPZYNbLBdKXCznfbvQTZeaAmcrJUCvYGvAYwZR/s1600/IMG_5463.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk0vWqpRfs6HhkO0g9PUV2f7sfqBhN1QZU5AihaOdD3usSb-qmcWgE8HPLPs4q_Cc8E5Bp_6JEsZ1RpgDE3tjXwGfYKB0HZqQE0vtLSiSPZYNbLBdKXCznfbvQTZeaAmcrJUCvYGvAYwZR/s320/IMG_5463.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiadvmbzhzonFIh0b_riBaqrI7MGrdzbUl0H7tZ7JUs57dAkvmePGg4KUF8SQmfyn67OmXl8mKdSL-Tg-xCr_gQmYvrz_ceejMUbMTV_k0DlttK9MN7-YZdX8BkmaPjnIYashFuZz1OW5Df/s1600/IMG_5475.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiadvmbzhzonFIh0b_riBaqrI7MGrdzbUl0H7tZ7JUs57dAkvmePGg4KUF8SQmfyn67OmXl8mKdSL-Tg-xCr_gQmYvrz_ceejMUbMTV_k0DlttK9MN7-YZdX8BkmaPjnIYashFuZz1OW5Df/s320/IMG_5475.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Nu var det alldeles för länge sen vi skrev något. Blir lätt så med all vardag. Vi har bott i husbilen i över 6 månader nu och här kommer en statusuppdatering.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Tänker på Zencitatet </span><span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">"Before enlightenment, chop wood, carry water. After enlightenment, chop wood, carry water."</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Självklart rör det upplysning. Men det är också något som jag just idag skulle vilja tolka som att innan husbilen var det vardag och en massa bestyr och nu efter att vi flyttat in i husbilen är det också vardag och en massa bestyr. Skillnaden är att dessa utförs i en helt ny kontext och på många sätt i ett liv som känns väldigt mycket mer berikande och vackert för själen att få dansa i. Finns väl en och annan som har beskrivit sitt sinne så efter ett uppvaknande också?</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men faktum är att vi nu bor på en av de vackraste platserna jag varit på. Eller i alla fall på väldigt länge. Farstanäs Camping är en oas. Och vi har hittat en oas i oasen, själva, en bit bort från de stora uppställningsplatserna. På en grönskande gräsmatta, stor som en fotbollsplan, står vi uppställda med skogen som väggar, himlen som tak och 40 meter ner ligger havet och en långgrund strand. Vi kan ha hunden lös, barnen lösa och oss lösa. Lösa och lyckliga. Busiga som tallarna och granarna, som här påminner i mäktighet om “Sagan om ringen”. Den Bauerska skogen ger intryck av att ha ett eget liv. På riktigt skulle jag inte bli förvånad om en liten luciferisk tomte plötsligt glittrade fram bakom en stubbe.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Längs med udden ligger flera grunda stränder i olika storlekar, bänkar som inbjuder till rosa kyssar och ljusblått smek. Kvällshimlar vars pastell målats med så stor omsorg av detta universum att min blick nästan smälter av välbehag. Och under en av dessa himlar, på en av dessa bänkar, frågade Björn mig här om dagen om jag ville gifta mig med honom och jag sa ja. Såklart. När det gäller min kärlek till Björn, så tror jag att hela jag faktiskt bara består av ett enda stort JA. Han öppnar min själ, mina tankar, mitt hjärta och min kropp på ett sätt som får det att SJUNGA ja i precis allt som är jag tror jag. Och jag tror också att det är sällsynt. När jag lyssnar på andra så är det det. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">En annan sak som är magisk med Farstanäs är den samhälleliga känslan. Det är faktiskt ett litet samhälle här med människor som jobbar och ligger här året runt. Och det är spännande. Därför att i dagens Sverige så hälsar grannar knappt på varandra längre. Ett villakvarter kan vara så ödsligt att det ekar. Men här vet alla vilka alla är. Lena, föreståndaren tar hand om alla. Hon är det nav vilket allt kretsar runt. Och hon brinner för det här stället. Har varit här i 37 år. Älskar barn. Jag har sällan träffat någon som på ett så genuint sätt visar kärlek gentemot mina barn. Och omsorg. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och vi hälsar på varandra och ler när vi passerar varandra på vägen. Alla hälsar och ler. Alla barn leker med varandra. Cyklar, spelar fotboll, badar, är i skogen. Som förr i tiden, som i Barna i Bullerbyn. Och vi har namn utifrån geografiskt läge eller andra epitet. Som Cecilia från Gropen, eller Lasse med hatten. Alla vet vad vår hund heter. Och när något går sönder så finns det någon som känner någon som kan fixa det mot ett par hundralappar. Alla sköter sig själva. Alla är hjälpsamma när något inte funkar.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och ja, jag njuter av det fria livet. Vi har köpt ett fiskespö. En keramikgrill vi kan baka i året runt. Och vi hämtar vatten i dunkar. Det är fruktansvärt charmigt. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och ibland bara sitter jag och Björn och skakar på huvudet och undrar hur det kunde bli så, att när vi gav upp ekorrhjulet och började tänka minimalistiskt. Då hamnade vi plötsligt i ett läge med en “million dollar view”. Livet är sanslöst spännande. Inte alltid perfekt, det ingår i att vara människa att ha ups and downs, som vågorna här nere, ändrar karaktär med vind och väder. Men detta väder, det utspelar sig i en magisk och trollbindande plats. Det är ett som är säkert.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag hoppas att fler där ute som drömmer men hålls tillbaka av rädslor vågar hoppa snart. För livet är nu. Alltid nu. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<span id="docs-internal-guid-33476459-b613-e7fa-0faa-5057f70d5374"></span><br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-48427007573514798982017-05-08T12:52:00.000-07:002017-05-08T12:56:24.334-07:00Osso Buco<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhY3MomFi2jCywNPZvBI-QU_vxWbJegB5F-QWj2xb2kZLSYVB2rnz3tVeXy5NCqUxWxN7gJIwPnUWhG7NFcecK_dEpQUTg5aUJ3VT3xRqkyum6qVULAZvS2QkD62oCUWyyUHfK4Qeeg2Zd/s1600/torslanda_kyrkogard.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhY3MomFi2jCywNPZvBI-QU_vxWbJegB5F-QWj2xb2kZLSYVB2rnz3tVeXy5NCqUxWxN7gJIwPnUWhG7NFcecK_dEpQUTg5aUJ3VT3xRqkyum6qVULAZvS2QkD62oCUWyyUHfK4Qeeg2Zd/s320/torslanda_kyrkogard.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag gör en Osso Buco. Jag bara gör den. I husbilen. Det är massor med bilar, vi kallar dem så utanför, de kör och kör. På väg någonstans allihop. Fort går de, för att snabbt komma fram. Till något. Viktigt. Det måste vara något viktigt.</span></div>
<b id="docs-internal-guid-00a9be95-e99c-aa2e-b5b3-0b8126f0b327" style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men jag gör inget viktigt. Bara en Osso Buco. Det ryker om mitt kaffe. Det finns en hänförande rörelse i ångan från en kaffekopp. En fantastiskhet när solen från takluckan i husbilen plötsligt får rapsoljan att lysa intensivt gult, ja visst. Rapsen har ju stått där på fälten i solen och solat sig under himlar med alla möjliga väder. Den var inte på väg någonstans. Ändå är den här nu.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Cyklister far förbi, deras lårmuskler spänns och spänns. De trampar och trampar och trampar. Jag tror att de vill framåt, på väg någonstans. Till något som är viktigt. Med mobillurarna i, de pratar jobb och problem medan de cyklar. Träning är viktigt. De klockar pulsens slag, läser av hälsan, räknar åren. Oroligt försöker säkra sin tid. Inte bli sjuka. De måste hinna dö, så de har inte tid att vara sjuka.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men jag tränar inte. Jag gör en Osso Buco. Utanför snurrar världen vidare. Alla jobbar och jobbar. Jag vill snabbspola allas liv, sitta ovanför och titta ner med en uppskruvad hastighetskamera. Se flera generationers människor i sina bilar flimra förbi, som streck skulle de bara bli. Som en enda hysterisk rörelse fram och tillbaka, fram och tillbaka. 300 år passerar, 500 år passerar. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och alla kom fram. Oj, vad alla kom fram. De skyndade sig så duktigt. De gjorde sina karriärer, sina barn, sina svek, sin lycka. De föddes och dog. Föddes och dog. Så vackert meningslöst. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Vart ska jag någonstans? Jag vet inte det. Du kan inte ställa mig en sådan fråga. Jag känner inte svaret. För jag gör en Osso Buco. Det går två skogsduvor där på andra sidan vägen, på kyrkogården mittemot. De pickar bland tulpanerna, orangea, gula, vita. Visst är det bedårande vacket? Så signifikant osignifikant att tulpanerna blommar där. Blommar de om femhundra år? Blommar de imorgon? Det är där på kyrkogården alla bilförare och cyklister hamnar. Både de som tränade och inte.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag också. Jag ska ligga där en dag. Tills någon behöver min gravplats och ingen längre minns mig. Och sen minns de inte längre den som tog min gravplats eller de efter den, efter den, efter den. Alla kom fram. Skönt!</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Tänk allt väder som ska passera under min livstid på himlarna. Varje dag tittar jag på himlen och vädret. Molnen har väl ingen bana, ingen framtid? Eller? Undrar om himlen runt jordklotet någongång, någonsin intar exakt samma skådespel som någon gång innan? Om den gjorde det? Jag vet inte. Jag gör en Osso Buco.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Tänka sig att man får tycka så mycket också. Ta ställning till viktiga saker. Det är så viktigt. Så otroligt viktigt och blodigt. För guds skull engagera er. Det är inte roligt längre Cecilia. Du kan inte bara göra en Osso Buco. Det funkar inte så. Nu måste du kliva i. Bestäm nu riktning, det är otäckt. Oroande att se dig göra Osso Buco. När det är så mycket som vi måste göra. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Vad är det med dig? Är du deprimerad? </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Nej har jag ju sagt. Det är bara det att jag gör en Osso Buco. Jag kanske kommer sen. Kanske inte. Jag vet inte. Vitsipporna blommar nu. Jag tror jag känner av min pollenallergi. Det blåser. Har ni märkt att det blåser idag faktiskt. En till cyklist. En till cyklist i nedförsbacke. En i uppförsbacke. En bil med ena framlyktan trasig. Oroande det med.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Wow hörrni, nu kom solen fram igen. Nu badar husbilen i gyllene ljus. Olle sover. Inget särskilt. Inget särskilt behöver jag läsa in i det. Insikter är konsumtionsvaror. Jag kan köpa dem på Ica Maxi. Men det gör jag inte.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag gör en Osso Buco.</span></div>
<br />Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-61384054569655312412017-04-20T09:18:00.002-07:002017-04-20T09:38:50.796-07:00Rotlöshet<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCMyjBEcJPkAPcWwRw6-BvQYQhSSwuCIs2LvHxzh_HkGtZxWG8tVnTCYQBgNLfONBjKbB4lb-6fkKzYUPjQublP7L27fAm5qEiZOUgkFJwr-BL-1F6yBkjYddiRxhQZQCgq-BHka3ORmpU/s1600/image11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCMyjBEcJPkAPcWwRw6-BvQYQhSSwuCIs2LvHxzh_HkGtZxWG8tVnTCYQBgNLfONBjKbB4lb-6fkKzYUPjQublP7L27fAm5qEiZOUgkFJwr-BL-1F6yBkjYddiRxhQZQCgq-BHka3ORmpU/s320/image11.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Rotlöshet. Att inte ha några rötter. Vilken konstig känsla, alla kommer vi väl någonstans ifrån? Vem har rätt att känna sig rotlös? Är det en känsla som enbart får ägas av den som förlorat sitt hem, en flykting, eller någon som adopterats utan möjlighet att spåra sina föräldrar? Och kan man slå rot på nytt? Hur lång tid tar det? Ett år? Fem år? Tio? Tjugo? Ett helt liv?</span></div>
<b id="docs-internal-guid-0f0d7b55-8c25-410d-706f-2649d085fb71" style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag trodde att man skulle slå rot först i föräldrahemmet och sen när tiden var mogen skaffa en egen familj och då skulle nya rötter bildas och det skulle bli stadigt och starkt. Ingen skulle kunna rycka upp en, för rötterna skulle slingra sig kilometervis under jorden.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag har försökt slå rot sedan jag var tio år tror jag då mamma flyttade ihop med sin nya man i ett nytt hus, på en ny ort. Men varje gång jag försöker, eller har kommit en bit på väg, så misslyckas jag. Det är ingen annans fel. Jag rycker upp mig själv. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag ser på andra i sina stadiga slott och de har </span><span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">inte</span><span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> slarvat med grunden. De har murat noga. De står stadigt på samma ställe, möblerar och hyser alla sina saker inomhus i god ordning. De vägar som går från slottet och ut i världen är desamma varje dag. De kantas av trygga alléer av uråldrig ek. I trädgården står ett vårdträd som frodas och grönskar i all evinnerlighet. Människornas inre verkar dessutom vara lika stabilt som det yttre. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det verkar så mysigt det där. Så tryggt. På borden är stärkta vita dukar och nyputsat silver. På spisen står grytor och puttrar med Boeuf Borguignon, baguetten värms gyllengul i ugnen. Vinet står på luftning. En mamma. En pappa. Barn och ett husdjur.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Så vill jag ha det! Jag ska bygga ett eget slott. Med stor entusiasm och iver bär jag sten och trä. Jag ska ha ett ställe där jag ska bo för alltid. Samma vägar in och samma vägar ut. Jag ska ha en långsiktig plan för trädgårdsarbete. Jag känner att de här perennerna som jag sätter nu, de ska jag njuta av år efter år. Jag kommer att se det här päronträdet frodas och växa. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men nej. Nu sitter jag i mitt vardagsrum. Och paniken smyger sig på när jag tänker att jag har blivit en installation. Den här gråa fåtöljen där jag dricker mitt kaffe. Jag och den. Ingen skillnad, vi har börjat växa ihop. Jag och min fåtölj, vi är som siamesiska tvillingar. Jag sitter där och tittar ut genom fönstret och känner mig bekymrad. Varför är jag här? Hur länge ska jag sitta här? Är det det här som är verkligheten? Jag vet inte varför jag är här, men kan heller inte komma på något skäl att gå ut. Det försiggår en massa liv där ute. Men det har inget med mig att göra.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det måste ändå ha blivit något fel. Igen. Men varför? Det verkar inte spela någon roll hur entusiastiskt jag än bär mina stenar, hur entusiastiskt jag än bygger, hur länge jag än sitter i en fåtölj. Mina rötter växer inte. Jag undersöker mina fotsulor. Inte en endaste liten rottråd har börjat spira. Kan man förlora sin rotväxt undrar jag? Finns det medel mot sådant på apoteket?</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det är för att jag ska slå rötter i mig själv säger jag nu där jag sitter i min gråa stol. Jag har hört att man kan grundas. Det låter så skönt det där, att få bli grundad. Ha en stabil bas i sig själv. Det låter förnuftigt tycker jag. Klokt. Jag nickar långsamt, känner mig mycket djup och vis. Man kan inte slå rötter i det yttre, det måste komma inifrån. Så måste det vara. Jag vet ju att alla idéer om fast mark under fötterna är en illusion. Allt rör sig ju, det är därför det känns fel. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Efter en kvarts filosoferande om detta börjar det plötsligt brinna i mig. Nu vet jag vad jag måste göra. Det blir fart under min rotlösa fotsulor. Jag måste hämta dynamit. Hela jävla slottet skall bakas in i dynamit och sen jävlar ska jag tända på. Mina rötter finns inte under fotsulorna säger jag med stor övertygelse, de finns i hjärtat. Det är så klart därför det heter hjärteroten. Så det ska brinna nu. Alla illusioner skall brinna.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det fanns aldrig något slott, aldrig någon fåtölj. Allt var en bluff. Jag tänder lystet på och kastas vildsint bakåt av den enorma tryckvågen när slottet flyger i småbitar. Och stolt reser jag mig och går därifrån. Utan att vända mig om, för så gör alltid alla coola actionhjältar på bio. Det har jag sett. Och sen kommer sluttexterna. Härlig musik. Rusig biopublik. Som alla vill gå hem och förstöra något.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men jag har inte tillgång till några sluttexter. Jag har bara tillgång till vägen. Och på den vandrar jag nu. Och filosoferar som vanligt. Om att det verkar ha blivit fel igen. Jag har bytt den grå stolen mot en grå väg tänker jag surt. Min teori om hjärteroten verkar inte heller ha stämt. För jag har fortfarande ingen grund. Hjärtat är naket, det har ingen rot. Kanske finns anlagen till rötter under fotsulorna ändå? Fan, mitt slott var nog bra trots allt. Varför brände jag upp det? Jag kände mig väl för fan mer rotad där än här? Här finns bara vägdamm. Nu måste jag ju börja OM igen. Fan vad trött jag blir.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Så jag tar av mig skorna - bestämmer mig för att börja gå barfota, för att ha koll på om det någon dag plötsligt skulle spira en rot. Jag vill vara beredd i så fall. Så jag inte missar vilka omständigheter som framkallade den. I så fall ska jag mjukt och försiktigt gräva ner mig själv precis där jag står och vördnadsfyllt vattna.. Var jag för girig förra gången?</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag griper rastlöst tag i en tanke om att rötterna kanske finns i gemenskap med andra människor. Det oroar mig eftersom jag alltid känt mer gemenskap med träd än med människor. Jag får en irriterad rynka mellan ögonen. Jag borde bli mer social tänker jag uttråkat. Tanken får mig nästan att somna gåendes.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det är då jag upptäcker att jag inte längre vandrar ensam. Bredvid mig går plötsligt en främling och ler. Han verkar lika rotlös som jag. Och i hans bärnstensögon leker kärlek och evighet tittut med varandra, stänker guld och varma tårar på mig. De faller på min hjässa. Genom den sprider de sig som ren och glittrande näring genom alla mina nervbanor, mitt blod, min hud, mina organ. Och jag vet inte hur det går till, men plötsligt har jag slagit rot i en annan människa. Kanske är det via lungorna, för jag är säker. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Slutar han att andas, så slutar jag.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-74213405767091214722017-04-14T23:59:00.003-07:002017-04-14T23:59:50.717-07:00Hummeli hummeli humm och glad påsk<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Glad påsk kära bloggläsare! </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">En av mina mindre trevliga sidor är att jag kan bli väldigt uttråkad av prat. Det kan slå till snabbt och det kan slå till hårt. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det gäller förstås mitt eget prat också. Ja kanske först och främst mitt eget. Men det egna pratet kan jag stå ut med eftersom jag då är fri att uttrycka - för mig själv - hur dödligt uttråkad jag blir av de tankar tankar och redogörelser som likt flugor surrar runt där uppe i hjärnkontoret. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men andra människors prat … shit, då blir det mer delikat, för jag vill verkligen inte förolämpa någon även om deras tråkighet känns som en personlig förolämpning. </span></div>
<b id="docs-internal-guid-0a43342a-705b-5507-2b7e-c57ebb4f3fe9" style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Ovanstående kan vara en av förklaringarna till mitt nästan två månader långa skrivuppehåll här på bloggen. Samtidigt är det en av otaliga anledningar till att jag trivs så sagolikt bra tillsammans med Cecilia. Hon är nämligen likadan. Och just därför kan våra samtal fortsätta trots allt. Vi kan nämligen prata om just det. Hur tråkigt det är med prat. Hur betingat det är. Hur förutsägbart. Vi kan otroligt nog ägna timmar åt att prata om pratets olidliga tråkighet. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Häromdagen sade Cecilia att Olle från sitt hund-perspektiv måste tycka att vi är knäppa som tycker att det är jobbigt när han någon enstaka gång vill skälla samtidigt som det konstant kommer ljud ur våra egna munnar. Det måste låta som hummeli hummeli humm i hans öron. Från f*cking morgon till f*cking kväll. Kan dom ALDRIG vara tysta skulle han tänka om han ägde förmågan att tänka.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcQJwfAfwqOvvCIRoSy6u5pYNwDgftiNx5WusWTk4ItN3TExOY7skQbWinpgdtrXam1WXLC73U0N7OigiyQdu1U07jep4vAHxQu9hvcNc0fg5WfQ2lnqpVLQKsrjeewNa27HrdmKEqFgfg/s1600/pete_.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcQJwfAfwqOvvCIRoSy6u5pYNwDgftiNx5WusWTk4ItN3TExOY7skQbWinpgdtrXam1WXLC73U0N7OigiyQdu1U07jep4vAHxQu9hvcNc0fg5WfQ2lnqpVLQKsrjeewNa27HrdmKEqFgfg/s1600/pete_.jpg" /></a></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Igår kväll kom Cecilia på något väldigt smart. Eller snarare väldigt fint. Det tycks som att pratet vi människor ägnar oss åt tjänar ett högre syfte som verkligen inte är tråkigt. Snarare djupt rörande och väldigt, väldigt vackert. Kanske är det så att vi med våra långa utläggningar om vad vi gjort, vilka vi träffat, vad vi ätit, vad vi tycker och inte tycker om det ena eller det andra, bara vill säga </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">- hej älskade medmänniska, där är du! Tack för att du finns! Här är jag. Precis som du vandrar jag omkring på den här planeten och har egentligen ingen aning om någonting. Men ibland känner jag mig ruskigt ensam och då längtar jag efter att bli till i någon annans ögon. Ibland längtar jag efter att berättelsen om mig själv och mitt liv skall få vara intressant för någon annan. Ny för någon annan. För själv har jag för länge sedan tröttnat. Ibland längtar jag bara efter att få röra vid någon annans hud. Lyssna till någon annans andhämtning. Och där är du. Älskade du! Lyssna på min berättelse!</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Ungefär så. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Så varför kan vi inte bara hoppa över alla detaljer? </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Ja jag vet! Nästan alla älskar detaljerna! Till exempel är det detaljerna som gör en roman trovärdig. Som gör att den känns verklig. Jag fattar det. Men alla fungerar inte på samma sätt. Det spelar ingen roll hur många detaljer om andras liv jag serveras. Det kommer ändå inte kännas trovärdigt och verkligt för mig. Inte på det sättet. Inte längre. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag vill känna din essens. Den är verklig för mig. Den är trovärdig. Dina åsikter gör dig inte verklig. Dessutom är de inte dina. Jag vet att vi fått lära oss att stå för våra åsikter. Äga dem och försvara dem med våra liv. Inte fega ur och vara som vindflöjlar. Men om jag skulle ha en enda åsikt så är det denna. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Håll inte för hårt i dina åsikter. Låt oss leka med dem. Vi kan bolla dem fram och tillbaka. Det kan jag finna underhållande korta stunder. Men håll för Guds skull inte för hårt i dem. Då kan det sluta i blodbad. För det är ofta just det - åsiktskramandet - som leder fram till blodbad. Som det som hände på Drottninggatan fredagen den 7e april 2017. Jamen det är klart att jag skall skriva något om det. Det finns något i allt det här pratet om att möta terror med kärlek som är väldigt fint men där finns också något som tråkar ut mig. Det bygger nämligen på en enkel tankefigur. Jag vet att kärleksmanifesterandet kommer från hjärtat också. Men den bakomliggande tankefiguren går inte att blunda för. Den lyder ungefär såhär:</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Terrorister som inspireras av IS är utopister som vill bygga Kalifat med bara rena och rätt-trogna människor. Men de har ett problem eller en utmaning om man så vill. De flesta muslimer har blivit orena då de börjat närma sig europas icke-muslimer. De har börjat anamma de smutsiga värderingar och levnadssätt som frodas i Europa och USA. Men genom terrordåd i Europa kommer islamofobin öka och då kommer de orena muslimerna inse att Europas icke-muslimer egentligen är elaka och onda. De orena muslimerna kommer då bli mer benägna att rena sig och tydligt ta avstånd från de otrogna och i slutänden delta i byggandet av Kalifatet. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det är därför vi skall reagera tvärtom mot vad terroristerna förväntar sig. Det är därför vi som sekulära europeer/svenskar skall närma oss muslimer och intressera oss för dem trots att vi kanske har svårt att förhålla oss till det som intresserar dem mest, nämligen deras religion med tillhörande syn på t.ex. kvinnor, judar och homosexuella. Det är därför det är bäst att låtsas som att Islam till skillnad från till exempel kristendomen är helt oproblematisk som religion och kulturyttring Som de muslimska moralpoliserna i förorterna som systematiskt förtrycker kvinnor. Vi måste göra allt vi kan för att inte elda på islamofobin. Punkt slut. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det finns en logik i det här förhållningssättet men den tråkar ut mig lika mycket som SD-anhängarnas banala islamofobi tråkar ut mig. Det är när vi biter oss fast i tankemodeller som vi blir så fruktansvärt förutsägbara i allt vi säger och gör. Förutsägbara och tråkiga.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Förutom islamofobi har vi nu fått islamofobi-fobi. Det positiva med det är kanske att valfriheten har ökat. Utbudet av rädslor har ökat.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Vi hade en nationell tyst minut för terror-attentatets offer. Det var fint. Jag föreslår också en nationell tyst minut där vi tillsammans släpper taget om alla våra synpunkter om det som hände på Drottninggatan. Gärna en gång i timmen. Gärna mer än en minut. Varför inte en tyst halvtimme en gång i timmen? Det kan bli en fin mix mellan prat och stillhet tror jag. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag tycker om ordet synpunkt. Det är bättre än åsikt. En synpunkt är precis så liten och lokaliserad som det låter. Och betyder egentligen lika litet. Det är bara en liten jävla punkt. Jämfört med allt vi kan se. Hela vyn. Alla biljoners triljoners olika synpunkter /perspektiv som tillsammans bildar DET HÄR. Det som är helt och sant och alltid nytt. Det vi inte behöver förhålla oss till. För att det är levande precis som vi. Som livet som leker med sin egen svans. Utan tankemodeller. Utan strategier. Utan rädslor. Bara runt, runt, runt i en evigt lustiger dans. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det här handlar inte om att jag inte tar någonting på allvar. Utan allvar kan vi inte ha någon lek. Det är bara det att när det blir för mycket allvar och för lite lek så tenderar allvaret att dö och förvandlas till tråkighet. Och jag älskar allvar. Tro mig! Jag är en allvarsman. Fråga Cecilia. Hon vet. Om inte hon skulle kittla mig och reta mig på daglig basis skulle jag snabbt kunna bli förfärligt tråkig. </span></div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-40689745502108374232017-03-24T09:42:00.003-07:002017-03-24T10:23:33.241-07:00Bring it on!<div dir="ltr" id="docs-internal-guid-4350c715-0132-31d5-02b1-8c9ee6ed8e81" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7QjDk-YgPsRfLyp47XA7na0PODg3ZMSTOi0s0Lpz_un7IpYHVVzn9uaBaOv4BqlBPmEjaMMZ6C8mNNMzYhvudqobSeGphpDy7vuLIpRthmH3LRn3Qw0LZgIb1-lj_ZlYu73JLaJJ_vMhZ/s1600/frihet.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="216" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7QjDk-YgPsRfLyp47XA7na0PODg3ZMSTOi0s0Lpz_un7IpYHVVzn9uaBaOv4BqlBPmEjaMMZ6C8mNNMzYhvudqobSeGphpDy7vuLIpRthmH3LRn3Qw0LZgIb1-lj_ZlYu73JLaJJ_vMhZ/s320/frihet.jpg" width="320" /></a></span></div>
<br />
<br />
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Nej det får bli ett inlägg till.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Kände att hjärnan plötsligt fick syre när jag i en av kommentarerna till förra inlägget (också publicerat idag) påminde mig om upptäckten att det är så många “måsten” som fanns förr som helt enkelt inte finns längre. De har liksom luckrats upp, vittrat samman och försvunnit.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">På ett sätt kan jag ibland känna att det är lite “gulligt” när jag själv börjar sjunga frihetssånger och så försöker jag lugna ner mig lite och inte börja gasta för full hals om vilka vi är egentligen. Det blir så överdrivet tänker jag när mitt hjärta plötsligt börjar dansa vilda danser.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Men fasen tänker jag nu.Bring it on!</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Jag är USEL på att anpassa mig. Jag har alltid varit skitdålig på det. Alltid haft något av en ilsken rebell precis under ytan. Jag ser jättesnäll ut, jag lovar. Blond och vän och blåögd. Ser ut som om jag konstant var redo att sätta blomsterkransen i håret och dansa runt midsommarstången. Men jag är nog egentligen en rätt tjurig typ ändå.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Och det handlar om “måsten”. Och normer. Och sanningar. Och alla som skall gå på led. Här i den här gruppen av människor gör vi si och här i den här gruppen gör vi så. På den här arbetsplatsen gäller de här reglerna och när man ska in i det här systemet så gäller det här. Ordningsregler och byråkrati och allt roligt, fritt och härligt är förbjudet. Allt jobbigt och omänskligt skittråkigt är kotym. För att det ska VARA SÅ. Och vän av ordning finns precis överallt och blänger på en. Ajabaja, två minuter för sent. Har du tappat kortet till stämpelklockan? Alla skall hjälpas åt, samarbete och social kompetens är A och O.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Men varför i helsike då? Varför skall vi alla hjälpas åt när livet för de allra flesta i Sverige 2017 har förvandlats till ett futtigt, ensamt och hysteriskt ensidigt slaveri från morgon till kväll? Som avslutas med hjärnblödning serverad till pensionen som vi sparat pengar till hela livet, för det är ju DÅ vi ska börja leva. Allt annat är ju bara en transportsträcka?</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Jag undrade redan när jag var liten varför man måste gå upp när det är mörkt ute, gå ut när det är askallt och gå och lägga sig när det är som roligast. Jag undrade varför alla barn måste gå ut i kylan i spöregn med rätt kläder för väder och gå i långa led och frysa så tänderna hackade. Varför alla barn måste ner i en bassäng på 17 grader och lära sig simma när de skakade av rädsla och läpparna var lilablå. Eller varför man skulle sitta inne i klassrummet när det var sol ute. Eller varför man skulle gå på lektioner i skolan hela veckorna när det enda man fick med sig var de stökigaste eleverna i klassens höga röster och lärarnas lama försök att få tyst någon gång. Eller varför man skulle plugga kemi när man ville bli journalist. Eller varför mamma och pappa skulle jobba hela dagarna och sen vara trötta och griniga. Och alla vuxna pratade om ekonomi och allt de skulle göra sen. Ingen levde här och nu och alla var tämligen ointresserade av miljöfrågor, som i mitt barnahjärta verkade vara det absolut viktigaste. Ingen planet, inget liv tänkte jag.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Vuxna är RIKTIGT konstiga. Och de pratar om RIKTIGT konstiga saker.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Och det sjuka är att det tycker jag fortfarande. :)</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Man måste faktiskt ha ett heltidsjobb, ett hus med skyhöga lån på, gå upp när det fortfarande är mörkt och gå till jobbet och stämpla in sig. Man måste göra karriär, ha en perfekt gräsmatta, verka deltagande på jobbmöten, ha en torktumlare och tvåbilsgarage. Man måste springa på löpband på gymmet trots att man aldrig kommer fram. Man måste anlägga trädäck och ha krukor på med pellargoner från Blomsterlandet. En webergrill av högsta kvalitet. På den måste man grilla haloumiost och grönsaker om det är 2015, för det är inne. Och alla ska ha en Michael Korrs väska när de går i nian och titta på House of Cards på Netflix, för man blir så FRUKTANSVÄRT glad av den serien. De är så vänliga och mysiga de karaktärerna, man känner verkligen hur hjärtat fylls med glädje och kärlek när han slänger ut den unga journalisten framför ett tåg, som om hon vore ett köttben till hunden.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Och så ska vi ha hela våra liv i mobiltelefonen också så att vi slipper umgås med våra barn som är totalt iPadförslavade. De tittar på karaktärer hela kvällarna som alla lider av en regredierad form av ADHD samtidigt som de slickar i sig söndersockrade produkter som ALLA barn måste få äta för att må bra. Sen går barnen ut i solen med mörka ringa ringar under ögonen med spastiska steg mot en skola som kräver koncentration och uppgivet suckar när barnen gömmer sig på toaletterna istället. Men det går säkert över. SEN. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">När vi har klarat av allt idiotiskt som samhället ser som en lyckad väg för oss alla att leva våra liv. Glöm inte att rösta när det blir val. DIN röst betyder något. Och lyssna på nyheterna, varje dag. Det sägs så mycket allmännyttigt där. Inget repetativt eller förfärligt alls. Det gäller att hänga med! I allt fantastiskt som vårt samhälle skapar åt oss. Det förtjänar vi. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Jag vet inte. Jag borde så klart skärpa mig nu. Nu kommer alla förnuftiga argument. Du måste väl tjäna pengar och vara på väg någonstans? Tänk på dina barn, de måste ju få samma förutsättningar som alla andra. (Ja, det verkar jättelockande). Frihet är bara en barnslig dröm. Att bli vuxen handlar om att ta ansvar. Att ta ansvar är att se till att du gör precis som alla andra. Så att det inte blir bråkigt och krångligt. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Så här. Jag är FÄRDIG med måsten och normer. Jag finner tio gånger mer tillfredställelse i husbilen med skogen inpå knuten. Jag är färdig med att anpassa mig efter oflexibla arbetsgivare som drivs av vinstintressen på både personalens och miljöns bekostnad. Jag är färdig med ett system som driver människor till vansinne av konsumtion och tv-tittade. Jag är färdig med skolor som problematiserar minsta avvikelse från barn med stora personligheter och vilda hjärtan.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Ska du inte bidra till välfärden Cecilia?</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Högst tveksamt. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Jag tänker bidra till universum och meditera över dess oändliga mysterium. Jag tänker låta det barnsliga vilda i mitt hjärta sjunga tills jag dör. Jag tänker andas mod i mina barns själar tills de förstår att de bara genom att finnas redan är framme och alltid har varit det och jag tänker aldrig någonsin släppa tron på att det som viskar om vad det är att vara människa EGENTLIGEN är SANT. Är det ett val? Ja OCH nej. Tro mig, jag har försökt. Länge och idogt. Duktig som tusan. Och höll på att dö på kuppen.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Jag är en känslig människa. Tydligen inte lika avdomnad och stark som alla andra. Kan inte filtrera bort och döva mig på något tillräckligt effektivt sätt för att kunna vara med. Jag VILL inte vara med. Så jag går helt enkelt min egen väg. Med Björn vid min sida och mina älskade barn tätt tryckta mot bröstet. Hur jag än försökt har jag inte lyckats anpassa mig. Eller jo det har jag. Jag kan göra grimaser som liknar leenden och nicka instämmande fast jag inte menar det. Men jag DÖR inombords.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Så jag tänker leva NU. Inte SEN. Inte när jag har skrapat ihop tillräckligt med mod för att sätta gränser, då blir det aldrig av. Jag får skita i om jag känner mig modig eller inte. Jag gör det ändå. Det är min rättighet. Och jag säger som Russel Brand i en intervju. Det är inte en rättighet som någon kan GE mig. Den är ingen annans att ge. Den TAR jag. Den är min. För att jag FINNS.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Lev och låt leva!</span></div>
<br />
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"> </span></div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-74023556900953380192017-03-24T04:11:00.002-07:002017-03-24T04:19:44.852-07:00Vad är bäst och vad är sämst?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnoQ1vgSSrbm1P7WqQ1GNO-BM1qC51YCWCqU4goH9yQ_DxFscQ_w951jxUTpstzh2y8VyAn1oW58tdzUBCaIvHZvxj1cnEZnbh_Kiyl6D6UdCTIyKcIwqixK4J1wa7WV1z2udAtoGlTg3T/s1600/Cecilia+i+solstol.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnoQ1vgSSrbm1P7WqQ1GNO-BM1qC51YCWCqU4goH9yQ_DxFscQ_w951jxUTpstzh2y8VyAn1oW58tdzUBCaIvHZvxj1cnEZnbh_Kiyl6D6UdCTIyKcIwqixK4J1wa7WV1z2udAtoGlTg3T/s320/Cecilia+i+solstol.jpg" width="292" /></a></div>
<br id="docs-internal-guid-0ffb855f-0000-094a-0c66-339095b8ccc4" />
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Här om kvällen när vi stannade över natten vid en parkeringsplats vid ett vackert område i Nacka, så dök det upp ett nyfiket par som var ute på en kvällsjoggingtur. Jag stod utanför husbilen i mörkret med svag belysning och stekte köttbullar åt barnen på vår stekhäll som vi köpt nyligen. Kan verkligen rekommenderas. Vi lagar SÅ mycket god mat på den och det är ljuvligt att kunna stå ute och laga mat så länge det inte hällregnar eller vräker ner snö.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">I vilket fall så kom de spontant fram och ställde en massa frågor och ville titta. Den mest spännande frågan var kanske, “Vad är bäst och vad är sämst”. Björn svarade att närheten till naturen och känslan av att ständigt vara på semester var bäst. Men sen när han skulle komma på vad som var sämst blev det tyst. Och det är faktiskt intressant, varken jag eller Björn kan hittills komma på något som är riktigt dåligt.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Och beror det på att inget är “dåligt”? Nej, det handlar snarare om att fördelarna är så stora att det som möjligtvis skulle kunna vara negativt känns så futtigt att det knappt är nämnvärt. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Folk undrar om trängseln, i min värld är det jättemysigt att jag får vara så nära de jag älskar mest, barnen är små och bryr sig inte, tvärtom tycker de att det är mysigt att vi är nära varandra. De har tillgång till oss på ett nytt sätt. Av självklara anledningar är det också mycket lättare att ha överblick på situationen. När jag bodde i huset med tre våningar kommer jag ihåg att jag sprang som en galning upp och ner för trapporna och försökte städa, tvätta, få ungarna att sluta bråka och laga mat på olika våningar samtidigt. Då ringde det på dörren… Så där höll det på. Bra kondition fick jag, men en stressad hjärna.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Självklart är det inte kul att tömma toaletten och vi tjatar konstant på barnen att de ska göra nummer två i servicehuset och inte i toaletten. Det tar lite tid, men det blir bättre och bättre. För dålig lukt… Inte kul.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Logistiken var från början lite trevande, men eftersom vi har en personbil också har vi hittills inte stött på några problem som vi inte kan lösa.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Tvätt har varit lite av en issue också. Egentligen borde det inte ha behövt vara det, men på campingen vi står har de något avloppstrubbel i tvättstugan, vilket gör att det inte luktar fräscht där inne. Jag har märkt att om jag torktumlar så är det som att luftiinsläppet i torktumlaren tar med sig av den doften och så luktar kläderna svagt avlopp sen. Björn säger “gammalt”, jag säger “avlopp”. :)</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Jag kanske är överkänslig, men jag har helt enkelt köpt en tvättlina och hänger min tvätt i skogen bakom eller på galgar utanför husbilen. Och det är också mysigt. Älskar tvätt som fladdrar i vinden. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Och hunden då? Hur går det med hunden då? Jo, vi har såklart tagit bort alla mattor eftersom han inte är rumsren. Nu har ju jag inte haft hund i hus/lägenhet, så kan ju inte jämföra, men jag tänker att det är extremt nära dörren när jag märker att han är på gång. Och har han gjort något inne, så märker jag ju det direkt. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Ja, alltså man kommer på en massa krux och smarta grejer längs vägen. Och en del osmarta saker också. Då gör man om och gör rätt nästa gång.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Vi vurmar ju för det minimalistiska och har tänkt oss för ganska mycket när vi handlat saker. Vi försöker tänka att det ska höja livskvaliten och vara praktiskt/ekonomiskt. Några saker är också av mer estetiska skäl, men de får ju hållas på ett minimum, eftersom de av naturliga skäl inte får plats. Exempel på förstnämnda är stekhällen, ett ihopfällbart bord med tillhörande stolar och två solstolar. Alla de inköpen har redan varit guld. Exempel på mer estetiska saker är fårskinnsfällar, buddastatyer eller doftstickor från Rituals. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Ja, alltså jag vet inte. Det känns på något vis ointressant och lite futtigt att skriva om det praktiska med husbilslivet. Vi får många frågor om det, men jag känner att det som verkligen är spännande är vad som händer på ett djupare plan hela tiden. Till exempel att få upptäcka att jag är mer fäst vid vår husbil än jag någonsin varit av ett hus eller en lägenhet. Den känns liksom som en kompis, som ett liv. Den bär så många värden som jag mer och mer bottnar i.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Jag trodde nog också att det skulle börja kännas mer som vardag efter ca 2 månader, men det gör inte riktigt det av någon anledning. Det känns som ett äventyr. Jag känner mig friare och mer levande. Lyckligare faktiskt. Och när vi svänger in i villakvarter och ser alla stora hus, så finns det ingenting som känns mer lockande än att få bo kvar i husbilen. Jag försöker leta efter den där känslan av att vilja slå mig ner igen i en lägenhet men drabbas av akut tristess bara vid tanken.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Jag vill fortsätta få gå och lägga mig och höra regnet smattra mot taket och se stjärnorna genom takluckan. Jag vill stå vid husbilen och laga mat utomhus i täckjacka. Jag vill ha skogen runt omkring och se på när mina barn blir jagade av en taxvalp med fladdrande öron. Jag vill se Björns vackra ansikte när jag vaknar och känna doften av nybryggt kaffe. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Och så vill jag röra mig. I mitt hus med hjul.</span></div>
<br />Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-29242899558834091412017-03-07T06:31:00.000-08:002017-03-07T06:31:29.870-08:00Om jag får vara HÄR eller inte.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-mnSun8VPqvEn5-Id1Sdk5kt2TC-3hZD9QsiMpxhhlAss9c9ufdUTft6sHsvhwc_dtjeuIsFy047Fc-wa4xNb05LV1sORnz4McNaxNSY4_p72fQOQUXjioRmObdFZcsz2nXGS605zkM-5/s1600/FullSizeRender.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="275" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-mnSun8VPqvEn5-Id1Sdk5kt2TC-3hZD9QsiMpxhhlAss9c9ufdUTft6sHsvhwc_dtjeuIsFy047Fc-wa4xNb05LV1sORnz4McNaxNSY4_p72fQOQUXjioRmObdFZcsz2nXGS605zkM-5/s320/FullSizeRender.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Nu har vi bott i husbilen i ca 7 veckor. Det är längre tid än en semester. Och jag inbillar mig att det händer något efter cirka en månad på samma ställe. Jag tycker mig ha upplevt det när jag varit på semester utomlands lite längre tid någon enstaka gång. Man liksom slutar känna det som om det är en semester och mer som om man bor där, blir en del av kulturen. Flyter in i landskapen och möten med människor på ett annat sätt. Man hittar affärerna, börjar få referenspunkter och en lunk.</span></div>
<b id="docs-internal-guid-0022aa9b-a928-66fb-e05f-ceb6a75f04bf" style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och på samma sätt börjar det kännas med husbilen nu. Man har liksom hittat en lunk med rutiner, börjar känna sig alltmer hemma med hur saker fungerar. Städrutiner, rutiner för handling, matlagning, tömning av toa, gråvatten, påfyllning gasol och färskvatten etc. Vi har ju en hemmaplats fram till 1:a april vid Flatenbadet, men i takt med att det blir varmare kommer vi att vilja släppa det mer och mer tror jag. Det är behovet av tvättstuga som är lite körigt. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och nu har vi ju skaffat lilla Olle också. En 8 veckors taxvalp. Hysteriskt söt och pigg. Så mysigt. Just nu ligger han och sussar på sängen på ett B&B i Nacka, då vi har lämnat in husbilen för diverse fixande som ingår i funktionsgarantin. Känns spännande. Det är något med att komma in i möblerade rum och jag känner det när jag kommer hem till mina föräldrar också. Det är så...stilla. Eller liksom fast. Man känner inte vädret. Om det är snöstorm ute som nu, så skälver hela vår husbil. Om barnen vänder sig om i kojan där framme, så gungar husbilen.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Inte helt optimalt väder faktiskt att lära en 8-veckorsvalp att bli rumsren i. Stackarn stod och skakade som ett asplöv när vi gick ut, så han kunde inte koncentrera sig på att göra ifrån sig. Men nu har vi köpt ett vintertäcke åt honom så nu går det fint. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">I övrigt känns det som om vi redan hunnit få uppleva så mycket mysigt med husbilen. Vi har åkt långfärdsskridskor i Falun och Sandviken och hälsat på Björns pappa på landet utanför Falköping. Frikampat vid Omberg och gått upp på Hjässan. Parkerat inne på Strandvägen i Stockholm och gått på restaurang. Fastnat i en nedförsbacke i Sticklinge då det var så halt att vi fick ringa en bärgningsbil för att komma loss. Parkerat inne i Uppsala och gått på restaurang. Besökt Gyllene Uttern och ätit lunch.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Samtidigt fortsätter jag och Björn att göra det vi älskar mest, vi filosoferar, förundras och pratar med varandra tills öronen trillar av. Vi diskuterar möten med människor som gjort intryck på oss och gläds åt alla de som kommenterar och delar med sig på vår wall på Facebook. Jag fortsätter att studera och anstränger mig för att hitta strukturer på dagarna så att jag får lite plugg gjort varje dag. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Av någon anledning har mindfulness fått ett nytt uppsving i mitt liv. Ibland kan det ge så otroligt mycket att lägga ner de djuplodande och intellektuella diskussionerna om alltings varande och ickevarande och gå tillbaka till basics. Känner att det gjort underverk för mig de senaste veckorna att simply göra det jag gör för tillfället och inget annat.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">När man får mycket tid med sig själv, det är då man märker vilket jäkla ståhej och tjatter det är där uppe i hjärnkontoret. SÅ mycket krav och förväntningar som jag inte ens själv tror på. Fick nog här om dagen när jag märkte att jag inte ens “kunde duscha när jag duschade”. Jag var inte där en sekund, utan i triljoner med nojjor om vart jag var på väg och vad som var smartast och mest effektivt att göra först och sen. Har ackumulerat så sabla mycket självutplånande stress de senaste tio åren att jag liksom inte riktigt kan fatta att min situation inte ser ut så längre. Hjärnan går på stresshögvarv trots att den inte behöver göra det. Av gammal hävd och vana. Det har varit så mycket praktiskt också runt omkring med skilsmässa, flyttar och jobb och barn. Märker att jag är ruskigt stressad när jag till slut får ångest bara av behöva avgöra om jag ska borsta tänderna eller betala räkningarna först. Som om simpla och helt banala saker blir livsviktiga. För jag har ingen aning i röran om jag prioriterar rätt. Jag har helt enkelt inte överblick utan har hållt 1000 bollar i luften samtidigt och försökt att inte göra andra människor besvikna. Människor som kritiserat mig hårt och skoningslöst.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men när jag stod där i duschen här om dagen hörde jag plötsligt mig själv säga högt till min oregerliga hjärna:</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<ul style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<li dir="ltr" style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; list-style-type: disc; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Om du har EN ENDA INTRESSANT sak att säga, så säg det ta mig fan NU!</span></div>
</li>
</ul>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och DÅ minsann blev det tyst. Helt blankt. Totalt empty. Stilla. :) Så så intressant är den.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Så jävla tacksam för det! Så otroligt jävla tacksam. Jag fick till slut duscha när jag duschade.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Närvaro och stillhet är precious. Ibland är det det enkla (ganska ofta faktiskt) som gör den stora skillnaden. Jag älskar att röra mig på höjder av vakenhet och grace och alla måsten kan då och då spricka som såpbubblor mitt i det här stolliga livet, men ibland är det den enklaste mindfulnessövningen som kan göra hela skillnaden.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Om jag får vara HÄR eller inte.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Stora kramar till alla er där ute.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Cecilia</span></div>
<br />Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-84390533331701784112017-02-16T23:50:00.001-08:002017-02-17T00:37:36.607-08:00När du måste jobba som Guru<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Låt oss säga att du tilldelas jobbet som Guru. Dealen är att du inte får säga upp dig. Du måste sitta där på din stol dagarna i ända och möta en massa människor som alla upplever sig leva miserabla liv. Du kommer möta människor som kommit ned till den ultimata rädslan. Att de skall dö. De vill veta vad som händer då. Vad skulle du säga till dem? Skulle du kunna ge dem en vacker fairytale om att det egentligen inte finns någon död? Att de kommer leva vidare i en annan dimension? Skulle du kunna trösta dem? Skulle du kunna ge dem tillit. Skulle du kunna prata om nåd och verkligen tro på vad du säger? Skulle du orka med deras tårar? Skulle du kunna möta dem i deras avgrundsdjupa skräck? Vad skulle du göra?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Krama dem?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Säga åt dem att sluta gnälla?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Eller skulle du säga att ditt liv är lika miserabelt som deras men att du tvingats på det här jobbet utan möjlighet att säga upp dig? Säga att du också är rädd för att dö?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Skulle du uppmuntra till ett kollektivt självmord?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Eller ...</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">... skulle du - ve och fasa - börja tugga gurutugg?</span><br />
<div class="separator" style="background-color: white; clear: both; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3RGaNTRMUbZgBuy-ybTch0jwCTV06D132JU0PoPUsq1mhN9-6yKSXqHYlkI4DHwfwfS_-pqesuyQVI748qhCtkN6bwqziqIQSINWSuGhWnbvPjfBm23-EDUOozhx0oJ695g8FYAnEqzMS/s1600/9077741488_e46c8d70b8_o.jpg" imageanchor="1" style="color: #888888; margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-decoration: none;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3RGaNTRMUbZgBuy-ybTch0jwCTV06D132JU0PoPUsq1mhN9-6yKSXqHYlkI4DHwfwfS_-pqesuyQVI748qhCtkN6bwqziqIQSINWSuGhWnbvPjfBm23-EDUOozhx0oJ695g8FYAnEqzMS/s200/9077741488_e46c8d70b8_o.jpg" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; border: 1px solid rgb(238, 238, 238); box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.0980392) 1px 1px 5px; padding: 5px; position: relative;" width="133" /></a></div>
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Vi tror att du som läser detta har en sak ganska klart för dig. Miserabla människor upplever sig som miserabla för att de sitter fast i miserabla berättelser om sig själva och sina liv.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Så varför kan de inte bara sluta loopa runt i dessa miserabla berättelser och se den nakna verkligheten som den är med klara ögon?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Är det för att ingen har föreslagit den möjligheten?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Vi tror faktiskt att det i vissa fall är så enkelt.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Men oftast handlar det om något annat. De har otaliga gånger fått förlaget att droppa den miserabla berättelsen men kan ändå inte släppa taget. Varför?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Här kommer din utmaning! Vad skall du göra med dem som fattar men ändå inte fattar. De som hört men ändå inte hört. Skall du tänka att dina ord är som droppen som förväntas urholka stenen? Eller skall du hitta nya ord? Eller skall du helt enkelt hålla käften och bara kramas? Eller ge dem starka psykedeliska droger som ruskar om i skallen på dem så att det bara blir slarvsylta kvar av deras miserabla berättelser?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Tror du att du kommer frestas att ge upp? Tänka att ok, det här jobbet är totalt meningslöst men jag får i alla fall betalt. Jag kan säga vad som helst. Berätta roliga historier. Sitta och se mystisk ut. Tala i gåtor. Det spelar ingen roll. Vill de lida så låt dem lida. Skulle du falla för den frestelsen?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Eller skulle du bryta ihop, bli deprimerad och börja gå i terapi? Kom ihåg. Du får inte säga upp dig. Du måste gå till jobbet varje dag. Det är dealen. Vad skulle du hitta på?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">En guru som hette U.G. blev galen på sina elever. Varför sitter ni här och ser korkade ut? frågade han ilsket. Gå hem med er! Jag har ingenting att ge er. Sluta ställa idiotiska frågor! Låt mig vara ifred! Men ingenting hade sade hjälpte. De stannade envist kvar hur mycket han än förolämpade dem. Skulle du kunna bli som U.G.?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Tänk dig att dina elever skulle vara helt oförmögna att se dig. De skulle bara se din roll. Vad du än sade skulle de tolka det som något vist och insiktsfullt. Om du sade att du hatade araber skulle det inte falla dem in att du var rasist. De skulle gå hem och grubbla på vad det underliggande budskapet var. Att du förmodligen ville visa dem något viktigt som de ännu inte kan se. Om du sade att - Hallå, är ni dumma i huvudet, jag är rasist och står för det. Jag hatar araber. Så är det bara. - skulle de grubbla ännu mer och kanske, otroligt nog, få det till att du egentligen ville spegla tillbaka något mörkt i deras undermedvetna som de just då behövde se. De skulle överösa dig med tacksamhet.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Men kom ihåg dealen. Du får inte säga upp dig! Du måste sitta där imorgon igen klockan åtta. Vad skall du säga? Vad skall du göra?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Tvinga dem att meditera tio timmar i sträck?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Eller dansa frigörande dans och sedan krypa omkring på golvet och morra och leka att de är tigrar?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Du har fria händer. Men du får inte säga upp dig.</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Skulle du kanske fråga andra gurus hur de gör? Testa deras metoder?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Men tänk dig att ingenting fungerade. Mr X skulle komma tillbaka. Gång på gång. Efter femtioelva retreater skulle han säga - När jag varit på förra retreaten kände jag mig väldigt lätt och fri i några veckor men sedan kom det upp en massa sorg från barndomen. Jag insåg att min pappa aldrig älskade mig. Han ville att jag skulle bli dansare men jag ville bara spela fotboll och han kom aldrig på mina matcher. Körde mig aldrig till träningarna. Buhuu.</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Skulle du sucka uppgivet? Föreslå vidare psykoterapi? Föreslå antidepressiv medicin? Föreslå frigörande andning, regressionshypnos, kristallterapi, gestaltterapi, tantrasex, raw food, Aayahuasca-cirklar eller skulle du be honom skaffa hund. Eller kanske en älskare eller en älskarinna eller både och?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Vi tror att du skulle grubbla väldigt mycket över själva Guru-elev-upplägget. Men vad skulle du komma fram till? För Mr X mår ju inte bra. Han behöver hjälp. Eller behöver han bara släppa tanken på att någon annan kan hjälpa honom att må bättre?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Behöver han bara inse att han inte finns och därför inte kan ha några problem? Behöver han se att hela hans liv - inklusive han själv - är en fiktiv berättelse? Behöver han se att han egentligen är rent medvetande och att den han tror att han är bara är en avatar som medvetandet av någon anledning råkat identifiera sig med?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Eller behöver han bara samla mod och våga sig på sig lite brutal ärlighet? Hitta the basic fear. Rädslan för döden. Och därmed kunna släppa allt annat ytligt gnäll som förmodligen inte tjänar något annat syfte än att distrahera honom från den ultimata rädslan?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Skulle du, som Jed McKenna, säga att metoden framför alla metoder är MEMENTO MORI? Kom ihåg din död. Skulle du kunna leda honom dit utan att själv göra i byxan?</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Skulle du påminna honom om att alla hans nära och kära, hans far och hans mor, hans älskade bror och hans ende son kanske kommer dö före honom? Kan du få honom att känna sin kärlek till sin familj med ett plågsamt naket och sårbart hjärta och vara med honom hela vägen i det?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Eller skulle du försöka dig på att fluffa bort hans rädsla genom att prata om att tiden egentligen existerar på det sättet vi tror och att döden därför heller inte existerar. Säga att vi alla dör och föds i varje evigt ögonblick. Säga det med mild och djup röst drypande av tillförsikt eller skulle den sortens gurutugg kännas lite jobbigt i munnen?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Eller behöver han framför allt förlika sig med att ingen annan än han själv kan få honom att må bättre? Och är den tanken i så fall sann? Är vi inte flockdjur? Har vi inte sedan urminnes tider utsett vissa personer till medicinmän, shamaner, kloka gummor, läkare, psykiatrer, präster och gurus? Går det att bryta det mönstret eller gäller det bara för gurun - alltså dig - att göra sitt jobb så bra det någonsin går?</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Vi har inga svar. Bara frågor. Och nu är det du som är gurun så du får svara oss! :)</span><br />
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Tacksam för svar!</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px;">Hälsningar från Björn och Cecilia</span>Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-87079181439186464982017-02-16T00:39:00.001-08:002017-02-16T00:39:22.543-08:00Husbilskänsla<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Igår frågade en kollega “Hur är det nu att bo i husbilen?, hur länge har ni bott där, snart en månad va?” Mitt spontana svar blev “ascoolt”. För det känns verkligen så. “Men hur har det gått med vattenläckan och allt det där som inte fungerade”, frågade hon. “Jo, det är på gång” svarade jag. Och det är det ju. Det fortsätter läcka från vattentanken och det drar fortfarande kallt när man sitter och kör i högre hastigheter. Det och andra saker skall fixas, vi har kontakt med Caravanhallen och de måste enligt funktionsgarantin åtgärda dessa brister inom sex månader men är sega i sin återkoppling. Men vi njuter i fulla drag. Och motorn sörplar i sig diesel i fulla drag. Senaste mätningen visade en förbrukning på 1,35 liter milen och då hade jag hållt mig till max 90 km/h på motorvägen. Men det var motvind hela vägen hem från Sandviken och i det snittet ligger också ett antal kortare körningar med barnen till skolan. Jag skall också se om jag kan höja däcktrycket. Tror det kan göra skillnad. </span></div>
<b id="docs-internal-guid-76a59ee6-4613-532c-017e-da80d54310d3" style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Ibland kan jag också känna en svag oro över ett klonkande, lite skorrande ljud då jag trycker ned kopplingspedalen men säger till mig själv att det också är något Caravanhallen kan få oroa sig över. Ny koppling kostar 20 tusen men också det borde gå på funktionsgarantin. Läste på ett Fiat-forum att växellådan egentligen är byggd för en lättare modell i Fiats eget lastbilssortiment och inte för en husbil på fem ton. Också något man kan oroa sig för. Om man är sugen. Men jag är inte sugen. Vore jag sugen kunde jag också oroa mig för om vattenläckan från vattentanken kan orsaka fuktskador. När vi stod på campingen i Sandviken förra helgen stod vi lite snett och på kvällen såg jag att det samlats någon centimeter vatten (som frusit till is) i garaget där bak. Jag lämnar med varm hand över den orosbollen till Caravanhallen.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det finns saker som är överraskande positiva också. Gasoltuberna. Eller gasen som vi ofta säger. Herregud, säger vi till varandra. Tar gasen aldrig slut!? Vi sätter ofta på gasen på morgonen för att boosta värmepannan i någon timme när temperaturen sjunkit under natten. Men nu på morgonen har vi fortfarande 19 grader trots att det är minus 2 ute. Det är glädjande. Lika glädjande som att Byggmax endast vill ha 250 kr för att byta ut en förbrukad gasoltub till en ny. Dessutom är komposit-tuberna vi köpt hur lätta som helst att bära också när de är fulla. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och kasetten till toaletten. Shit vilken genialiskt konstruktion! Det är en fröjd att tömma den. Inte äckligt alls om man som jag kan konsten att endast andas genom munnen. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och sedan är det husbilskänslan. Jag frestas att göra det enkelt för mig och skriva att man måste ha smakat på den för att förstå. Ibland upptäcker jag att vissa negativa föreställningar faktiskt hänger kvar också i mig. Som att det är lite tragiskt att inte ha ett riktigt hem. Att tvingas bo så trångt. Det är kul när de kommer upp för de hittar inget fäste i mig och halkar omkring på ett komiskt sätt. Det beror inte på att det inte ligger något i dem. Det beror på att husbilskänslan är starkare. Det är klart att det är härligt med stora ytor. Jag minns vardagsrummet i villan i Lerum. Det var enormt. Jag minns kakelugnen och de stora panoramafönstren. Jag minns diskmaskinen i köket, den stora tvättstugan och bastun. Anledningen till att jag inte saknar något av detta är inte att det inte var najs. Det handlar om att husbilskänslan är najsare. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Hur kan det vara så? Vi har ingen kakelug, inga stora panoramafönster, ingen diskmaskin, ingen bastu och ingen tvättstuga. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag frågade Cecilia nu, “älskling, hur kan det vara så!?”. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Hon svarade. “Alltså, för mig handlar det nog om att det känns som att jag nästan är ute. Att det är fönster runt om. Som det där långa fönstret vid sängen. Man lyfter bara blicken lite och så ser man skogen därute. Det är en sak. Och sedan är det att det är jäkligt mysigt här. Vi har äkta mattor på golvet och fårskinnsfällar på sofforna och sedan att det tar 10 minuter att städa. Men framför allt, att det känns som att hela Sverige är mitt hem. Det är hur lätt som helst att säga upp ett månadskontrakt på en camping och välja en ny plats. Ungefär som om man kunde byta hus hur lätt som helst. Och helgerna! Att få se Sverige. Att kunna åka och hälsa på människor man känner och nya platser man vill se utan att behöva krångla med boende. Varje dag kan vi fråga oss. Var vill vi bo imorgon? </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag skriver under på allt detta. Nu pratade vi också om det som kanske ändå är det mest centrala i husbilskänslan. Närheten till naturen. Till årstiderna. Till vädret. Cecilia kommer skriva mer om det i en annan text. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag vill också lägga till en grej som kanske är lite barnslig. Men grejen är att jag känner mig som en kung på vägen när jag kör. Längtar hela tiden efter att köra. Och det barnliga i den känslan är oemotståndlig. Det är också svaret på varför jag tycker att man skall ha husbil istället för husvagn. </span></div>
<div>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-53627002389599265722017-02-13T12:20:00.000-08:002017-02-13T12:59:17.845-08:00Ett liv, i ett liv, i ett liv, i ett liv...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPxo31pyzTGnGB9BluxnzmVE6q0bVupDwb3tNQI5asiekn6VbQdR3fOSYAwAaQyS5d3Uyac0A-s3UVdetRHr0uD9FUXVU8-Upo2-Q3istcjnWMAvNNFPlh4PN8YorXcFqsIey5EZHqtz_Z/s1600/172597_10150089524347056_4227438_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPxo31pyzTGnGB9BluxnzmVE6q0bVupDwb3tNQI5asiekn6VbQdR3fOSYAwAaQyS5d3Uyac0A-s3UVdetRHr0uD9FUXVU8-Upo2-Q3istcjnWMAvNNFPlh4PN8YorXcFqsIey5EZHqtz_Z/s320/172597_10150089524347056_4227438_o.jpg" width="320" /></a></div>
<div dir="ltr" id="docs-internal-guid-e9cf7a43-391c-96ec-d40b-93e90753f0e4" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" id="docs-internal-guid-e9cf7a43-391c-96ec-d40b-93e90753f0e4" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Jag har skrivit mycket här på bloggen och på Facebook om allt som är vackert med det nya husbilslivet och det slog mig plötsligt att det kanske kan verka väldigt okomplicerat och enkelt att göra den resa som vi gjort och fortfarande gör. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Det är så mycket som är spännande och nytt. Men kan man verkligen bara sätta nyckeln i låset till sitt gamla liv och gå in i ett nytt och säga hurra?! Läste någon gång inom beteendeforskning att människan har en extraordinär förmåga att efterhand hon väljer, tänka tankar som stödjer det alternativ hon valt. Det är därför en skicklig bilförsäljare ringer upp köparen av bilen ett tag efter försäljningen för att bekräfta det lyckade köpet och därmed ytterligare stärka varumärket.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">- Det är en riktigt bra bil du köpt, det gjorde du bra!</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Och kunden bekräftar för sig själv att hon gjort ett riktigt kap. Likadana brukar vi vara i nya förhållanden. Det gamla kan inte mäta sig med det nya. (Med vissa undantag kanske - visst finns det de personligheter som har en fling med boomerangeffekten).</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Men hur ofta ställs vi inför kontrasterna mellan det gamla och nya? Det är en märklig upplevelse som jag blivit påmind om den senaste tiden och kanske i synnerhet idag.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Under 2016 separerade jag från barnets far och jag och Björn blev ett nytt par. Björn har genomgått en skilsmässa, jag ligger i en fortfarande. (eftersom det är prövotid när man har barn tillsammans) Björn har sålt sitt gamla radhus och om omständigheterna hade varit annorlunda, hade jag hunnit sälja min och mitt ex villa också, men vi har flera stora reparationer att genomföra innan det är möjligt.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Idag startade vi på morgonen från Flaten, tömde gråvatten, fyllde på färskvatten, tömde toaletten och körde barnen till skolan. Sen körde vi husbilen till min gamla villa och kopplade in oss på elen. Et voilà, där står jag med mitt gamla liv versus det nya i husbilen, med endast ett rödmålat staket som en geografisk gräns emellan dem. Sida vid sida. Det nya och det gamla. I det gamla livet (gamla villan) står dessutom en flygel från Björns gamla liv med sitt ex. En flygel som också ska säljas.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">När jag hämtar mina barn och vi kommer till de två liven som står där sida vid sida uppstår en viss förvirring. Vilket hem ska vi ta? Barnen står villrådiga och tittar. Ska vi se på film i det röda huset? Eller ska vi rita i husbilen? </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">- Jag vill vara i husbilen, säger Tim.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">- Jag vill vara i huset, säger Elin.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">- Var ska du vara mamma?</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">- Jag ska laga mat.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">- Var då? I röda huset eller i husbilen, undrar Elin.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">- I husbilen…</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">- Men jag vill inte vara ensam i röda huset, säger Elin</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">- Okej, men jag kan vara med dig i röda huset, säger Tim.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">- Jag hämtar er när maten är färdig!</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Min exman bor kvar i röda huset tills vi säljer och när barnen är med honom är de alltså där. Vi har en deal att vi får använda tvättstugan och koppla in el då och då.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">När jag kom hem på lunchen efter några ärenden i stan, kändes det dock självklart att “hemma” var i husbilen, men helt okomplicerat var det inte. Den senaste tiden har jag nämligen känt en överraskande “hemlängtan”. Som har åtföljts av förvirring. För jag har känslomässiga band till det röda huset och alla minnen där med barnen. Det är smärtsamt att gå omkring i rummen där. Ett hem, som inte är ett hem längre. Det slutar att vara ett hem när man vet att det ska säljas och ett vemod smyger sig på.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Känslan påminde mig om när jag var liten och åkte på scoutläger och fick en häftig längtan efter mamma och trygghet. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Men vill jag tillbaka? Nej. Inte på riktigt. Men kroppen minns. Blir påmind varje gång jag går in där. Det här var det självklara hemmet. Det är inte mitt hem längre. Smärta. När jag hittade det på Hemnet var det mitt drömhus. Rött med vita knutar. Påminde om mitt barndomshus i Mälarhöjden. Som också var självklart. Tills mamma och pappa skiljde sig. Tills pappa flyttade och tills mamma flyttade.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Jag drömmer fortfarande ibland att jag köper tillbaka Mälarhöjden. Det gamla livet som det var när det var självklart, allt jag visste. Barnets hem ÄR verkligheten, ÄR livet. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Kanske är jag som indianerna som var inbjudna till en konferens i Paris, som handlade om olika religioner. De satt kvar en hel vecka på flygplatsen för att vänta in sina själar.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Ungefär så känns det just nu. Som om jag sitter i husbilen och väntar på att min själ ska hinna ifatt. Under tiden pratar jag med Björns dotter som påminner om ytterligare ett liv. Mitt liv när jag var 19. Hennes känslor, hennes sårbarhet. Hon är som en spegel. Och jag undrar var hon har varit i hela mitt liv för hon känns så självklar. Var har hon varit hela tiden?</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Och förra helgen åkte vi förbi Falun. Ett annat liv. Jag pekade på platser där jag hade gått i högskolan, platser där jag hade spelat in filmer, platser där jag hade jobbat. Walking down the memory lane. I ett annat liv, i ett annat liv, i ett annat liv. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Ibland knyts allt ihop, som ett enda stort spindelnätsliv, och man får luta sig tillbaka och försöka få ihop allt. </span></div>
<br />
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">Alla de liv jag levt. I detta.</span>Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-55759952934380778932017-02-05T13:15:00.001-08:002017-02-05T13:15:23.108-08:00Avförtrollning, kassakvitton och fälgkapslar<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Jag tror jag var fem eller sex år när jag samlade på kassakvitton. För mig var dessa pappersremsor - fyllda med kryptiska tecken - extremt laddade med magi. Jag kunde ännu inte läsa. Inte heller var jag något vidare på att räkna. Men jag älskade kassakvitton. Jag brukade fråga min mamma om jag fick ta med mig också de kvitton som folk hade lämnat efter sig. Att få fylla mina fickor med kassakvitton kändes större än att öppna paket på julafton. Hela min kropp vibrerade och sjöng av eufori.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Några år senare köpte min pappa kromade fälgkapslar till vår Volvo 140. Jag kunde stirra hur länge som helst på våra glänsande fälgar. Åsynen av dem fyllde mig med en stolthet som gjorde att jag blev utom mig av lycka. Jag ville att alla skulle se vår bil. Hela världen borde stanna upp och beundra den. Ibland fick jag putsa fälgarnas blanka krom. Fick sätta på en klick Autosol på en bit trassel och polera. Jag polerade tills de sken som solen. De blev vackrare än solen. Känslan när min blick drunknade i denna glans var högtidligare än åsynen av en fullmåne som speglar sig i en blank skogstjärn.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Jag vet att världen är förtrollad. Att allt är sakralt. På riktigt heligt i ordets djupaste mening. Varje gata, varje affär, varje hem, varje kontor är lika vördnadsbjudande och marinerat i värdighet och skönhet som de höga salarna i Alvernas Vattnadal. Eller som Gaudis mästerverk, den utomjordiskt vackra katedralen Sagrada Familia i Barcelona. Jag vet att varje handling är en ritual. Att varje föremål är laddat med magiska krafter. Varje kassakvitto. Varje fälgkapsel. Jag vet att allt vi har att göra denna vår korta stund på jorden är att stanna upp och tillbe. Falla på knä och andäktigt vörda, tillbe och dyrka den magiska kraft som skapar, upprätthåller och förstör alla dessa former.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Jag har vetat det här sedan jag var barn. Men för att kunna röra mig på ett smidigt sätt i världen, för att kunna följa strömmen och connecta med andra människor trodde jag och jag var tvungen att dränka denna visshet i en iskall och giftig brygd av rationalitet. Min vördnad för världen kallnade. Jag blev ljummen. Världen slutade gnistra. Världen slocknade och kallnade. Källsprångets spröda ton tystnade. Kreativitetens mäktiga dån hördes inte längre. Skönhetens brusande körsång dog bort. Jag började göra som alla andra. Jag började rycka på axlarna. Det skedde inte över en natt. Det var en långsam och utdragen död. Nej, inte en död. Det var mer som en dvala. Som att bli förhäxad av vanlighetens onda ande.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">När jag var barn trodde jag nog att andra människor skulle röra sig i världen med samma högtidliga värdighet som alver, överstepräster eller shamaner.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Men allteftersom jag blev äldre märkte jag att andra människor tog världen för given. De ryckte på axlarna och menade att det här - det är väl ingenting. Det är ju bara det gamla vanliga. Det där är ju bara ett kassakvitto. Eller en fälgkapsel.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Dvalan visade sig också i hur människor förhöll sig till varandra. Den där människan, hon är ju bara en vaktmästare. Eller en gammal bekant. Eller en gammal tant. Eller en kollega. Inget särskilt med den personen.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Det visade sig i hur de gjorde saker. Det vi gör nu är ju bara att åka bil från punkt A till punkt B. Det är väl ingenting. Det är bara sånt där vanligt vardagstjafs.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Jag kände mig ensam med min vördnad. När jag var liten närmade jag mig världen med en respekt och en fascination som gjorde att jag hade svårt att hänga med i de andras lekar. All min uppmärksamhet slukades upp av de trolska stämningar som fanns i varje rum. Att interagera med andra kändes främmande. Det intresserade mig egentligen inte. Jag hade inte tid med det. Jag var helt uppslukad av stämningarna i rummet. Trollbunden av någons skor. Eller av magisterns röst. Sättet han torkade rent svarta tavlan. Att han missade en fläck uppe i ena hörnet gjorde mig paralyserad. Hur kunde han!? Jag hade inte tid att läsa det sociala spel som pågick mellan de andra barnen. Men jag började vilja vara med. Jag ville förstå vad de sysslade med. Så jag drack ur vanlighetens giftbägare. Och giftet verkade. Jag blev allt duktigare på att spela spelet. Det profana rycka-på-axlarna spelet. Men som sagt. Det skedde inte över en natt. Det tog ganska många år.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Sociologen Max Weber myntade begreppet avförtrollning då han talade om den västerländska kulturutvecklingen de senaste århundradena. Han menade att tillvarons gåtfullhet har ersatts av en allmän uppfattning att bara man vill och ger sig tid kommer man kunna förklara allting på ett rationellt sätt.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Det är både sant och inte sant. Den värld man kan förklara är en död värld. En kyrkogård av mentala kartor.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Nu skall jag försöka säga något vuxet om detta. Jag ser inte att det ena behöver utesluta det andra. Vi kan ha kvar våra rationella kartor och navigera efter dem när vi vill. Åka till månen, sätta in konstgjorda hjärtklaffar, utveckla AI och nanoteknologi och hitta globala lösningar på klimatkrisen hur mycket vi vill. Men allt detta är totalt jävla meningslöst om vi skall behöva leva i en värld som inte längre gnistrar av magi.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Så är det.</span><br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Alltså har jag börjat minnas. Idag när jag lade mig för att vila en stund gled jag bort i minnen som kretsade kring att åka bil på kvällen i städer upplysta av gatlyktor. Jag hade lagt mig för att vila just därför att jag kört runt med husbilen i stan. Först in på Kungsholmen för att hämta min dotter Amanda. Sedan till Restaurang Milles på Strandvägen 1 där vi bjöd henne på födelsedagsmiddag. Sedan till Solna där vi lämnade av henne hos hennes mamma och sedan tillbaka ut på Essingeleden för att slutligen landa på Flaten camping där vi för tillfället är stationerade. Jag njöt i fulla drag men det tog på krafterna då det krävs extra mycket koncentration när man rattar en 8,5 meter lång husbil. Alltså gled jag snabbt in i ett halvslumrande tillstånd och då kom det upp ett minne.</span><br />
<div class="separator" style="background-color: white; clear: both; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOUmAeNWNmxEj2wfeffYyTkCoQawu0EJ_ITnF26o2ioAC3fvws5edT8dDLv_jUZR4CPGw4AUbK66OLGc1uJJyZQt8gST45MgIYALZmvsGDFT35YfVpf_Ow3YwfpHvJBEstKd15oIj2shTc/s1600/459917148.jpg" imageanchor="1" style="color: #888888; margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-decoration: none;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOUmAeNWNmxEj2wfeffYyTkCoQawu0EJ_ITnF26o2ioAC3fvws5edT8dDLv_jUZR4CPGw4AUbK66OLGc1uJJyZQt8gST45MgIYALZmvsGDFT35YfVpf_Ow3YwfpHvJBEstKd15oIj2shTc/s320/459917148.jpg" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; border: 1px solid rgb(238, 238, 238); box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.0980392) 1px 1px 5px; padding: 5px; position: relative;" width="320" /></a></div>
<br style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;" /><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 13.2px;">Jag var kanske fem år och satt i baksätet i mina föräldrars bil och såg ormar av röda baklyktor och gula gatlyktor slingra sig fram genom mitt synfält. Det var förtrollande vackert. Det var en tripp utan dess like och ändå var vi inte på väg någonstans. Asfalten, mörkret, raderna av lampor och dess reflexer gled genom mig och jag var ett gränslöst rum av högtidlig förundran. Jag hade inga ord för det på den tiden. Det har jag inte nu heller. Men jag kan minnas och jag kan låta mig svepas iväg. In i den verkliga världen. Den gnistrande världen. Den förtrollade världen.</span>Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-30277144512278332952017-02-01T10:48:00.000-08:002017-02-01T11:22:05.803-08:00Stadsångest och ödmjukhet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWG6iijsBJkAmPdhwvjId7wmk5LtEmJb-5Gz8sJMkuXJesiEa6UgtK8YMRXSgVuvPGVbS7uQ9mF_gCiva3evBYWsUIdxVNBsZPoqzEnEFFmQH6n18EJSoCpl4c9YIKht_DaZ-3D-SF_Qwv/s1600/skogstjanster_img-720x310.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="171" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWG6iijsBJkAmPdhwvjId7wmk5LtEmJb-5Gz8sJMkuXJesiEa6UgtK8YMRXSgVuvPGVbS7uQ9mF_gCiva3evBYWsUIdxVNBsZPoqzEnEFFmQH6n18EJSoCpl4c9YIKht_DaZ-3D-SF_Qwv/s400/skogstjanster_img-720x310.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Känner mig fortfarande ganska hög på att husbilen faktiskt är vårt hem. Jag vet inte varför men jag känner mig mer hemma än på länge. Trots att vi har haft en hel del trassel, stopp i gråvattenstanken, fel på säkringar, fel sladd, låskolvar som gått sönder, handbroms som kärvar, cigarettuttag som behöver bytas för att nämna några - så känns det coolt. Vi lär oss hela tiden.<br />
<br />
Just nu sitter jag och lyssnar på <span style="font-family: inherit;">Rodrigo Leão och det är något med den musiken som ger en alldeles särskild stämning i husbilen. Den får mig att känna mig fri och lycklig. Har sprungit fram och tillbaka med disk till diskrummet, städat i garaget (stort förråd längst bak i husbilen, för den som inte vet) och sandat utanför ställplatsen. Fullständigt glashalt.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">När Björn kommer hem ska vi spola igenom gråvattentanken igen. Ska köpa ättika efter tips på nätet. Gråvattnet stank verkligen APA när vi till slut lyckades tömma tanken. Tror ärligt talat inte att Caravanhallen har gjort rent den innan försäljningen, för vi har torkat ur pannor och matrester och endast sköljt ner diskmedel och vatten sen vi flyttade in för en vecka sen.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Till deras försvar ska sägas att de har varit otroligt serviceinriktade och kommit ut till oss på Flatenbadet och hjälpt oss med diverse grejer, trots att de är underbemannade och har flera sjukskrivna just nu.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Just det, spolningen på toaletten funkar inte heller. :) Den funkade först men inte nu. Funderar på om den strejkar när det är mindre än en fjärdedels färskvatten kvar i tanken? Vi får väl se när vi fyllt på! Tips på saker man kan lägga i toaletten som gör doften bättre tas tacksamt emot. Just nu använder vi Thetford Aqua Kem Blue Sachets, men alltså jag vet inte. Tycker det luktar fränt ändå. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Det är coolt, jag kan redan känna en behaglig ödmjukhet smyga sig på för saker som vi ju ofta tar för givet. Känns underbart att elen fungerar nu, så att vi kan hålla oss varma. Kändes HELT fantastiskt att få duscha i varmvatten på campingen hur länge som helst, och fräscht var det också. I stugan som jag hyrt i andra hand i cirka ett halvår nu fanns det bara varmvatten som räckte i typ 3-4 minuter, sen var det slut. Så när jag tog en första dusch här på Flaten så njöt jag som om jag hade tagit in på ett SPA eller nåt!</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">En annan sak är att jag SOVER bättre än jag gjort på år och dagar och jag har inte lika ont i ryggen. Konstigt egentligen. Jag hade lagt en massa pengar på en dyr säng och tempur i mitt gamla hus och hade ändå ont i ryggen. Här är det ju relativt hårda sängar, men jag sover som en gudinna.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Vi delar på en jätteliten garderob och därför har jag knappt några kläder heller, men de jag har ÄLSKAR jag. Med minimalism blir det liksom en sidoeffekt. Man väljer ut det som man verkligen tycker om och resten slänger man. Fokus blir funktion, hög kvalitet och trivsel. Alltså fyller alla saker jag har, på riktigt en funktion. Björn skrev igår om att vi ska räkna och lista våra saker på kul och jag lovar, det kommer!</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
Så ja, jag vet inte. Trots att vi haft mer än lovligt med strul, så infinner det sig ändå en känsla av enkelhet och fokus på livets väsentligheter som gör det här väldigt spännande för mig. Ja, jag vet inte, det känns väldigt nära och äkta på något sätt.<br />
<br />
Har också märkt en annan sak, både på landet och här. Mitt självförtroende har ökat. Jag har fortfarande badrumsskåpet här i husbilen fullt med smink etc, men successivt under det här halvåret har jag i princip slutat använda det. Någon gång ibland, om jag ska på möte i ungarnas skola eller ta en fika i stan kör jag lite rouge och mascara, men annars känns det bara konstigt. Vad ska jag med smink till i skogen liksom? När man inte jobbar på kontor känns det bara onödigt. Och, ja. Jag känner att jag på ett nytt sätt tycker om mitt nakna ansikte, accepterar mitt naturliga jag mer och mer.<br />
<br />
En annan sak är att jag känner mig mer och mer främmande för stadsmiljöer och kontor. Vet inte varför, det har alltid känts som om dessa är "overkliga". Men nu har det blivit ännu värre. Som om det finns något i min själ som inte riktigt förstår de räta linjerna, de platta gatorna och konstgjorda materialen. De höga ljuden i en stad gör ilsket ont i mina öron som hellre vill höra fågelkvitter och vind. Minns när jag stod högst upp i Empire State Building och skulle bli impad av Manhattan och det enda jag kunde känna var att människosläktet på riktigt hade fått storhetsvansinne. Vi är ett märkligt släkte som tycker att det känns som en bra idé att i princip asfaltera en hel ö. Jag tänkte på alla frön som låg begravda djupt under skyskraporna med potential att bli vackra grässtrån, träd och blommor, men som aldrig skulle få chansen. Och så denna park, som alla älskar. Snacka om en fattig ersättning för bristen på natur! Jag tror att jag utan att skarva kan säga att jag är ett riktigt naturbarn. Eller är jag bara flummig?<br />
<br />
Ännu värre har det känts i städer som exempelvis Kairo eller Peking. Förfärligt! Jag brukar få akut existentiell ångest om jag vistas för länge i sådana städer. "Det är så läckert med stadens puls". Nope, inte för mig. Jag känner mig totalt vilse. Därför ÄLSKAR jag det här avlånga landet med sin allemansrätt, sina skogar, älvar, skärgårdar och fjäll.<br />
<br />
Och jag älskar ännu mer att jag och Björn är fria att ta oss runt i det på upptäcksfärd med hemmet i släptåg. Och att ni genom vår blogg följer med.<br />
<br />
Nu väntar jag på att Björn ska komma hem och jag känner ett behagligt lugn i hela kroppen.<br />
<br />
Tack för idag!<br />
<br />Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-50296949034051209802017-01-30T21:40:00.001-08:002017-01-30T21:45:57.407-08:00Hur många saker har du?<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag älskar mina saker. Min mobiltelefon till exempel. Den har jag med mig nästan hela tiden. Den är en sak. Och jag vill inte leva utan den. Jag älskar också tröjan jag har på mig nu. För att jag tycker den är snygg och klär mig. Och för att den är skön mot kroppen. Jag har flera tröjor som jag älskar. Och jackor. Och skor. Och så har jag en laddningsbar Bose-högtalare med fantastiskt ljud som jag kopplar upp mig på via bluetooth. Den skulle jag aldrig i livet vilja göra mig av med. Ok, om jag var tvungen. Men det är jag inte. Trots att jag bor i husbil. Faktum är att den här husbilen rymmer ganska många saker. </span></div>
<b id="docs-internal-guid-da2f398f-f306-ee0b-4e07-1a5c9c04db13" style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag och Cecilia låter oss inspireras av en rörelse som kallas för minimalism. Det är lätt att tro att minimalism handlar om att ha så få saker som möjligt. Och visst finns det minimalister som tävlar med varandra om att äga så lite som möjligt. Några av de mer kända profilerna inom rörelsen äger mindre än hundra saker. Vilket är väldigt lite om man tänker på saken. Hur många saker tror du att du har? Man kommer väldigt snabbt upp i hundra. En tandborste, en tub tandkräm, en vattenkokare, en burk snabbkaffe, en kaffekopp, eller flera, en diskborste, en flaska diskmedel, en disktrasa, en tejprulle, ett paket batterier, eller flera, en sax, en deodorant, underlägg till kastruller, grytlappar, handdukar, en fotfil, en nagelklippare, 3D-glasögon från senaste biobesöket … ja, ni fattar. Vi har knappt startat och är redan uppe i 18 saker.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Vi tycker det är viktigt att betona att minimalism inte behöver handla om att pendla från en extrem till en annan. Javisst är minimalismen en reaktion mot ett samhälle, framför allt det amerikanska, där ett genomsnittligt hushåll innehåller ca 300 000 saker. Fatta! Trehundra tusen saker. Det är sjukt många saker. Med betoning på sjukt. Men det är inte bara en motreaktion. Det handlar om mycket mer. Det handlar också om kärleken till saker som ger oss glädje. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Hela dagen på jobbet igår gick jag och längtade efter att börja skriva en lista över mina saker. För att jag är grymt nyfiken på hur många saker jag har nu när jag ägnat veckor åt att slänga. Tanken på att skriva en sådan lista känns kul på ett sånt där nördigt sätt. Och jag kan bli väldigt nördig ibland. Men jag vill se det. Svart på vitt. Björn har x antal saker. Väldigt många saker delar jag också med Cecilia. Det har till och med hänt att vi delat tandborste! Jo, vi har varsin tandborste. Självklart! Men själva grejen. Att vi kan dela tandborste tycker jag är coolt. Jätteäckligt tycker nog de flesta. Men är det äckligt att kyssa sin partner? Nej, precis. Dessutom sköljer man ju tandborsten innan man stoppar in den i munnen. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Så den här listan kommer jag skriva tillsammans med Cecilia. Så att vi kan se exakt hur många saker vi har i vårt rullande hem. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPX_zi0yNxCYHBXcSYet1cUppQN14Pf660Jot0SNhHu32y8UXQXBNk3jatI6CoRREnuIw4grQLKx3TTKWuzdlehzf2apj_0c18yMgYuvF8JxwSd0fqMKDvTaNiTdwXnEi_jMShnhtU1gjF/s1600/product.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPX_zi0yNxCYHBXcSYet1cUppQN14Pf660Jot0SNhHu32y8UXQXBNk3jatI6CoRREnuIw4grQLKx3TTKWuzdlehzf2apj_0c18yMgYuvF8JxwSd0fqMKDvTaNiTdwXnEi_jMShnhtU1gjF/s320/product.jpg" width="299" /></a></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag vill än en gång trycka på att det inte handlar om att den som har minst saker vinner. Det handlar om att bara ha saker man älskar och använder. För varför ska man ha saker man inte älskar och inte använder? Jo, det finns flera skäl till det. Tycker många. Ett av de tyngst vägande är att de kan vara bra att ha. Någon gång. Ett annat handlar om nostalgi. Jag har absolut en nostalgisk ådra. Så när jag hittade en kartong med gamla klassfoton knep det till i hjärtat. Men vad jag gjorde då var att fotografera av dem. Sedan åkte de ner i påsen med alla andra papper som skulle slängas. När det gäller bra-att-ha saker tänker vi tillämpa en princip som många minimalister lever efter. Om föremålet kostar mindre än, låt säga 200 kronor, så kan man slänga det. En burk med gem. Herregud. Hur ofta använder jag gem? Låt säga att jag kommer behöva ett gem om 7 månader. Då kan jag väl fråga på jobbet om jag får ta ett gem. Eller så kan jag köpa en liten ask på ICA. Värre än så är det inte. Då gynnar jag ju också företaget som tillverkar gem. Det finns säkert anställda där som är tacksamma över att ha ett jobb att gå till. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Så snart kära vänner kommer vi publicera den kompletta listan här på bloggen. Björns och Cecilias saker. Prydligt uppställda. Kanske med foton. Alldeles säkert med små kommentarer här och var. </span></div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-33037143159988045822017-01-30T11:27:00.001-08:002017-02-01T04:58:45.602-08:00Ljudet av duggregnsguld<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYqT4MOUaRNTFbVmKkSflFmel1lEKAAx2HtXeGzeMGMbPaTnhscqHq-PgiajJLUfYlpsvmbmryRI3BXcXzVMFB_DhCT8EZRt61mt5bbnSuizAf1LvIVjWyKNeH8Z8CP4naKOeN2X-_01BK/s1600/14712082_326892047671497_1018369241604161536_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYqT4MOUaRNTFbVmKkSflFmel1lEKAAx2HtXeGzeMGMbPaTnhscqHq-PgiajJLUfYlpsvmbmryRI3BXcXzVMFB_DhCT8EZRt61mt5bbnSuizAf1LvIVjWyKNeH8Z8CP4naKOeN2X-_01BK/s320/14712082_326892047671497_1018369241604161536_n.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Cecilia:</span><br />
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Ljudet av duggregnsguld mot rutan, vintermörker, lyktskenssagor, januari-is. De minns solskenet mot Flatensjön, som skimrande viskade i tallbarskronor. Men nu slumrandes, vaggade av smeksamma funderingar.</span></div>
<b id="docs-internal-guid-260a3f62-f0d7-4049-c6fe-8c463db98f70" style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag sitter och lyssnar och lyssnar och lyssnar. Mina barn kommer att somna med duggregnsljudet i sina små mjuka öron. Jag kommer att sitta med min älskade Björn och förundras över hur verkligheten kan bli så annorlunda. Stämningen är så skön. Och förundran över vad ett verklighetsskifte av den här kalibern kan göra med en människas identitet.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">När jag vaknade i morse, visste jag inte riktigt var jag var. Men kanske inte riktigt heller VEM jag var. Vårt hem är en del av vår yttre identitet. När vi byter hem, byter vi då identitet? Det har alltid fascinerat mig djupt hur atmosfärer, miljöer och känslor fullständigt kan förändra vår idé om vad som är på riktigt och inte.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och vi flyter fram i ett verklighetslandskap som äger en oändlig potential i varje ögonblick. Och om vi stannar, andas, och blinkar med ögon som kan svälja universums hela världssjäl av möjligheter på en sekund, då inser vi plötsligt att vi kan välja om och välja nytt. Det handlar om ett steg i den ena eller den andra riktningen. Den finns alltid närmre än vad någon kan ana. Den andra vägen.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Vem är DU på den ena vägen? Vem är DU på den andra? Finns det något i dig som inte rörs oavsett vart vilken väg du väljer? För visst är vi alla vandrare? Vandrare i glömska, vandrare som sover. Vandrare som då och då vaknar till, för att förundrat se oss omkring och inse att inget egentligen är så hugget i sten som vi först trodde. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">För vissa kommer det som en skör, skimrande aning. För vissa som en molande skräck i magtrakten. Kanske är det så att jag inte har kontroll. Hur mycket tvätt jag än viker, hur mycket lån jag än amorterar, hur väl jag än har klippt gräsmattan och satt vårlökar i god tid innan frosten. Så är det kanske så att jag av anledningar jag inte vet om nu kommer att dra iväg till ett berg där snöyra örnar breder ut sina vingar och tar mig med sig. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Att inte veta. Inte veta vad livet för med sig. För mig är det en high. För många andra en low. </span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Nu sitter jag här, med duggregnsguld i öronen och jag ser mig förundrat omkring. Vet att jag för en och en halv månad sen trodde att jag skulle bo i ett rött hus.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men jag är här. På isbeklädda vägar en januarikväll. Och bredvid mig står vita husvagnar parkerade i en lång rad av rörliga själar. Och skogen ligger tyst och mystiskt vaken bakom mig. Väntar på natt och väntar på dag.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Som jag.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Som du?</span></div>
<br />Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-8860818982256650032017-01-27T23:51:00.002-08:002017-01-27T23:51:56.879-08:00It's just a couch/coachBjörn:<br />
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Den här veckan har varit en av de jobbigaste i mitt liv. Men också en av de underbaraste! Jag har fått känna så mycket tacksamhet! När vi hämtade husbilen i måndags var mina batterier slut efter att ha tömt radhuset i Märsta. Kroppens varningslampor blinkade ilsket. Lägg dig ner Björn, kommenderade kroppen. Spendera dagen i sängen. Läs, sov, gå en kort promenad. Skriv ett inlägg på bloggen. Ät något nyttigt. Sov lite till. Det var vad jag borde ha gjort. Men jag lyssnade inte på kroppen. Det gick ju inte. Vi skulle hämta husbilen. Sedan skulle jag stressa tillbaka till Apoteket och jobba till klockan åtta på kvällen. Och det gjorde jag. Vilket från kroppens perspektiv såklart var helt galet. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men jag gjorde också något väldigt bra. Dagen innan, på söndagen, ringde jag till min pappa. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">-Hej Asbjörn, vi skulle verkligen behöva din hjälp! Har du möjlighet att sätta dig på tåget och komma upp?</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">-Javisst, svarade han. När då?</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">-Helst redan imorgon.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och han kom. Och han såg. Och han räddade oss.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men trots all hjälp från min pappa, trots Cecilias ofattbara tålamod med min virrighet och mitt dåliga humör reagerade kroppen med att sätta igång ett förmaksflimmer. Det hände i tisdags. Jag hade kört barnen till skolan innan jobbet och glömt se till så att Tim fick med sig sin ryggsäck och sina överdragsbyxor. När jag sedan lämnade Elin glömde jag se till så hon fick med sig sin overall. Dessutom hade jag glömt tanka Corollan och fylla på motorolja så när min pappa och Cecilia skulle åka in till stan blev de sena till ett möte. Det blev droppen. Trots att jag i veckor kämpat som en galning med att skriva kom-ihåg- och att-göra-listor så missade jag ändå viktiga saker. Hela tiden.</span></div>
<b id="docs-internal-guid-2cb92b75-e40b-9026-b4ac-439517f195ab" style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Fast när jag tänker efter kom nog droppen redan på måndag kväll när jag drog upp en halvmeter lång repa på husbilen. Vägen ut till barnvik är smal och mörk och var gång man bländas av mötande bilar känns det som att man får gissa hur man ligger till på vägen. Vilket är jobbigt nog med en vanlig bil. Dessutom var husbilens lyktor var felinställda så att de lyste upp i trädtopparna och jag hade inte lyckats klura ut hur man skulle göra för att ställa in dem. Men tack och lov lyckades jag köra hela vägen fram utan några missöden. När vi äntligen stannade till på vändplanen nedanför huset kunde jag andas ut. I några sekunder. För egentligen fick vi inte stå där. Det var ju en vändplats. Vi hade fått instruktioner om att köra in genom grindarna till grannens tomt.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">-Nej Björn, sade Cecilia. Du kommer aldrig in genom de där grindarna. Det är för trångt. Vi får stå här på vändplanen i natt.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det var då det slog slint i huvudet på mig. Då vaknade en sorts dumdristighet i mig. Mina batterier var som sagt slut men nu pumpade kroppen ut en sista dos adrenalin. Alltså körde jag fram så att jag stod alldeles framför grinden. Gick ur bilen och kollade. Det var beckmörkt ute och det enda som lyste upp var bilens felinställda strålkastare. Jodå, det finns några centimeter tillgodo på varje sida. Det ska gå! </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag började krypköra fram mellan grindstolparna. Cecilia och min pappa gick ur och försökte hjälpa till så gott det gick. Det som gjorde utmaningen oemotståndlig var ett träd som gjorde att jag var tvungen att svänga höger innan jag fått in hela bilen mellan grindstolparna. Min blick for fram och tillbaka mellan trädet, backspeglarna och Cecilias och min pappas försök att gestikulera. Vad jag inte såg, vad min utmattade hjärna inte lyckades ta med i beräkningen, var att överhänget bakom bakaxlarna är så långt. Och att det självklart svänger ut mycket mer än man tror. På vissa bussar står det med stora bokstäver. VARNING FÖR UTSVÄNGANDE BAKPARTI. En sådan skylt borde jag ha haft i bilens framruta den kvällen.</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">När jag sedan hörde ett gnisslande ljud och kände hur det tog stopp lyckades min sönderkokta hjärna inte räkna ut vad som hänt. Alltså backade jag lite och försökte igen….</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1W9pHJrGwBn2FMFwJh8sAARbm_UUhQQAH-oMxEhY8Nz9uX3fXt-oJNMUm9OIv8YfSQWdcx5Qv0IOelqUhGD58BWXdcD6o7uGsxXNs_NMZ5oVPdeTYGM6nAGz93qRqeAxMZGpFcAnnmSok/s1600/hqdefault.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1W9pHJrGwBn2FMFwJh8sAARbm_UUhQQAH-oMxEhY8Nz9uX3fXt-oJNMUm9OIv8YfSQWdcx5Qv0IOelqUhGD58BWXdcD6o7uGsxXNs_NMZ5oVPdeTYGM6nAGz93qRqeAxMZGpFcAnnmSok/s320/hqdefault.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">En av mina favoritfilmer är American Beauty. I en scen försöker huvudpersonen, Lester Burnham, förföra sin fru i soffan. De har inte haft sex på evigheter men nu finns det äntligen en öppning. I ena handen har Lester en ölflaska och precis när det börjar hetta till kallnar hans fru Carolyn och stelnar till. I ena ögonvrån ser hon ölflaskan. Hon blir orolig för att han skall spilla öl i soffan. Det är en dyr soffa och Carolyn är besatt av yta och pengar. En av anledningarna till att deras äktenskap är på väg att dö. Då reser sig Lester upp, slår ut med armarna och utbrister - IT’S JUST A COUCH. (DET ÄR BARA EN SOFFA)</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">När jag och Cecilia sedan stod därute i mörkret och betraktade repan kom hon ihåg det där citatet. Hon såg min ångest. Men hon såg också genom den. Rakt in i min själ. Hon såg det i mig som vet att en soffa bara är en soffa. Hon såg DET i mig som VET att jämfört med kärlek så betyder inte en soffa ett jäkla dugg. Och hon slogs av att couch (soffa) uttalas nästan på samma sätt som coach (buss). </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Alltså tog hon tag i mig, ömt och kärleksfullt, såg på mig med ögon som glittrade av skratt och sade. - Björn, it’s just a coach! </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Först fattade jag inte. Min hjärna var helt insnurrade i ett mantra som lät något i stil med. Helvetes jävla skit. Hur kunde jag vara så klantig!? </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Hon sade det igen. Och igen. Och till slut fattade jag. Jag var för trött för att orka skratta. Men mitt hjärta smälte. Av tacksamhet och kärlek. Inte ens i mina vildaste drömmar har jag kunnat fantisera om att få leva med en kvinna lika underbar som Cecilia!!</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Idag är det lördag. Jag sitter i sängen i husbilen på Flatens camping och skriver den här texten. Bredvid mig ligger Cecilia och slumrar. Hon är nästan lika slutkörd som jag. Mitt hjärta tickar som vanligt. Tack gode gud för att jag slapp lägga in mig på sjukhus för att elkonvertera hjärtat! Och tack pappa för att du har hjälpt oss den här veckan! Utan dig hade jag garanterat hamnat på sjukhus. Du har kört barnen till skolan när jag legat hemma och varit sjuk. Du har hjälpt till att tömma huset på Barnvik som vi har hyrt i ett halvår. Du har hjälpt till att sortera grejer och köra till återvinningscentralen. Du har hjälpt till genom att bara vara den ofattbart positiva och vackra människa som du är. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och sist men inte minst har du hjälpt till genom att inspirera mig. Du är en frihetstörstande själ. Du har visat vägen.</span></div>
<br />Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-43146827083945974182017-01-24T23:33:00.002-08:002017-01-24T23:37:26.361-08:00Första dagarna<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZVgMC4Oo6niSJRzSCMIYawT1uhu4410vECPidQCcOTuycJqhU_64SMbvtv2DqSNNCz-qR7jg9hDAjfmzePGUSG1GIPwfjGJP3COjTv4QSebMzWlgjbVJX5W-5K6IoUOXQPKFhDSjd3Fub/s1600/FullSizeRender.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZVgMC4Oo6niSJRzSCMIYawT1uhu4410vECPidQCcOTuycJqhU_64SMbvtv2DqSNNCz-qR7jg9hDAjfmzePGUSG1GIPwfjGJP3COjTv4QSebMzWlgjbVJX5W-5K6IoUOXQPKFhDSjd3Fub/s320/FullSizeRender.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
Cecilia:<br />
<br />
WOW!<br />
<br />
Vart ska jag börja? Har känt en otrolig otålighet att få skriva det här inlägget. Nu är det onsdag och vi hämtade husbilen i måndags på Caravanhallen i Södertälje.<br />
<br />
Solen sken vackert när vi körde in bland alla väntande husbilar på parkeringen. Mina föräldrar hade kört oss dit från Mälarhöjden där vi stämt träff. Jag kände mig som ett barn på julafton, bokstavligt talat. Jag och Björn såg på varandra med öppna, barnsliga blickar. Husbilen stod inte kvar där den stått tidigare och vi irrade omkring en aning innan vi hittade den på baksidan där grabbarna hade ställt upp den. Och känslan när vi steg in i den. DET ögonblicket. Alla ögonblick i livet är signifikanta i sitt slag, även de som först kanske inte verkar ha betydelse, kan senare visa sig ha det. Men så känns det ju inte i det mänskliga filtret. Och det gjorde det verkligen inte nu. Det HÄR var ett speciellt ögonblick.<br />
<br />
Vi beslöt oss snabbt för att det var smart att installera dubbla bodelsbatterier i bilen (ett tips vi för övrigt fått av en av er läsare). De hade tid direkt på verkstaden, så vi tog en promenad bort till Södertälje Centrum och åt lunch under de timmar de behövde för att göra i ordning den. En lite mindre smickrande sak som hände var att de råkade välja fel hål för vattenpåfyllning, så plötsligt kom en av killarna ut, skruvade generat på sig och sa att ähum, det är nog så att vi har råkat hälla vatten i er dieseltank.<br />
<br />
Så det drog ut på tiden medan de svettades över att suga ut allt vatten och byta bränslefilter, medan jag och Björn oroligt googlade på trådar om hur människor som varit med om samma sak hade fått byta bränslefilter om och om igen på grund av detta misstag. Caravanhallen försäkrade oss dock om att allt var som det skulle igen och att minsta lilla, så var det bara att återvända och få hjälp.<br />
<br />
Vi shoppade på oss lite köksutrustning och en omniaugn också, innan vi äntligen rullade ut från Caravanhallen och satte kurs mot barnens förskola/skola. Och vilken känsla. Alltså VILKEN känsla! På vägen hämtade vi också upp Björns pappa, som kommit upp för att hjälpa oss med allt möjligt, samt ta med sig en av våra bilar hem till honom. Och hans leende och blick när han fick kliva in och inta passagerarsätet bredvid sin son - oslagbart!<br />
<br />
Barnens glädje visste inga gränser. De brukar söla lite när jag hämtar dem, men jag tror inte ens att jag hann avsluta meningen om att vi var där för att hämta dem med husbilen, förrän det blev en jäkla fart på dem. Elin sprang fram till sina fröknar och sken som en sol. Husbilen, husbilen, husbilen! Hon fick liksom inte ur sig mer. Var är den, var är den, var är den?! Tim släppte allt han hade för händer och bara sprang ut mot sitt skåp och glömde nästan sätta på sig skorna. Är det sant, är det sant, är den sant! DET ÄR VERKLIGEN SANT!<br />
<br />
Sen åkte vi hela högen till Sickla, där vi upptäckte att det gick över förväntan att parkera på dubbla rutor. Vi hade trott att vår husbil kanske var för stor för att få plats, men vi kommer in PRECIS. Värmen i bilen föll däremot markant under de timmar vi väntade på Björn och barnen var helt exalterade, innan jag till slut fick lite ordning på dem med en film.<br />
<br />
Björn körde försiktigt med skräckblandad förtjusning. Men när vi kom fram till Barnvik, var det inte lika kul längre. Vi skulle med millimeters marginal och en skarp kurva försöka ta oss igenom två grindstolpar, för att parkera på ett ställe där vi inte var i vägen. Samtidigt var barnen totalt övertrötta och pockade på uppmärksamhet. Asbjörn gjorde sitt bästa för att lotsa oss in, men trots det drog vi upp en repa på ena sidan av bilen.<br />
<br />
Jag tror att Björns ångest i det läget nästan gick att TA PÅ. Den liksom vibrerade. Men jag vet inte, av någon anledning har jag alltid haft svårt för att gå igång på såna saker. Helt enkelt för att shit happens. Och gjort är liksom gjort. Det känns helt meningslöst att gräma sig. Björn är nog likadan egentligen, men jag vet att det alltid känns värre när man själv är den som orsakat det.<br />
<br />
Jag tror att min glädje vida överstiger skråman. Sen gick det ju såklart absolut inte att få barnen att släppa tanken på att sova i husbilen. Vi är ju parkerade utanför huset vi hyr under en vecka nu, så vi kunde ju sova i huset om vi ville, men det var helt out of the question. Detta trots att vi inte klurat ut hur värmen verkligen fungerade. Trots att vi kopplat i elen, så sjönk temperaturen stadigt och när vi vaknade på morgonen stod temperaturen på 13,5 grad. Tycker barn är så otroligt sköna med sådant. Som vuxen tenderar man att bli på dåligt humör bara av siffran 13,5 grad. Men Tim och Elin vaknade och konstaterade bara sakligt. Mamma, det är en aning kyligt. Klädde på sig och gick upp i stugan och åt frukost.<br />
<br />
Sen var det stress. Björn hade ont om tid och skulle köra barnen till skolan och själv jobba. Jag tror de fick med sig ungefär hälften av vad de skulle och jag och Asbjörn tog den andra bilen in till stan. Då ringde Björn och sa att han hade fått tillbaka sitt flimmer i hjärtat. Det var då jag förstod HUR stressad Björn måste ha varit över både de här dagarna, men också de senaste veckorna av fruktansvärda ansträngningar både fysiskt och psykiskt med att tömma hela det gamla radhuset, köra fram och tillbaka sena kvällar och samtidigt jobbat 100%. Förfärligt har det faktiskt varit.<br />
<br />
Så han fick sjukskriva sig och åka hem igår. Och igår lyckades vi till slut få igång värmen i husbilen och ungefär vid 16-tiden kunde vi äntligen luta oss tillbaka i husbilen, varma och sköna med varsin kopp kaffe. Och DÅ först kände vi hur lugnet och lyckan liksom fick fäste och kunde ta sig in i hjärtat igen. Det plingade på min mobil nästan samtidigt och den första bilden på valpen vi ska köpa damp ner i min mailbox. Nu var lyckan total.<br />
<br />
I natt har vi sovit SÅ gott. Både jag och Björn var mäktigt oroliga under dagen igår för att hans flimmer inte skulle ge sig, det kan nämligen innebära att han måste in på sjukhus och elkonvertera, vilket inte är någon rolig historia som ni förstår. Men till slut lugnade det ner sig och Björn tackade sinusguden både en och två gånger.<br />
<br />
Det var så mysigt igår kväll att så sakteliga börja packa in saker i husbilen. Vi har gjort flera gallringar av saker tidigare, men jag upptäckte igår att det faktiskt är ännu färre saker som jag upplever att vi behöver ha med oss. Har slängt ytterligare en massa grejer, som känns överflödiga. Mysigast var att få bädda den lilla hundsängen som står där nu och liksom vibrerar av längtan.<br />
<br />
Det slog mig också hur otroligt SKÖNT det känns att allt är så nära. Den stora fördelen med att ligga varmt och gott och ha tre steg till toaletten och ytterligare två till köket och morgonkaffet. Jag brukar ligga och dra mig för att gå upp på morgonen, för av någon anledning har det alltid varit kallt där jag har bott och jag hatar känslan av att sätta ner fötterna på ett iskallt golv och huttrande behöva gå ner för en massa trappor och göra kaffet. Jag är INTE en morgonmänniska. Men nu vaknade jag och herregud vad mysigt det är att sätta på gasolspisen och koka kaffe. Det påminner mig om alla mina fantastiska somrar i segelbåt.<br />
<br />
Ja, nu ska jag sluta skriva för nu väntar grötfrukost uppe i stugan och vi ska fortsätta dagen med att tömma stugan, kasta skräp, lämna in en av bilarna på verkstaden och fylla husbilen med det vi ska ha med oss. Vi skriver listor och organiserar för fullt.<br />
<br />
Tack till alla er som följer oss. Och tack för alla husbilsgrupper på Facebook. Det var genom dessa, som jag till slut kunde klura ut hur vi skulle få på värmen. Det var inställningarna i undermenyerna på den display vi har för att reglera allt som spökade. Svårare än så var det inte, tack och lov.<br />
<br />
På gott humör<br />
Cecilia<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com19tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-40883516897066187582017-01-22T02:35:00.000-08:002017-01-22T02:35:03.868-08:00Husbilsporr<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="font-size: 14.6667px;">igår kväll kom Cecilia på mig. Jag skämdes. Men bara pyttelite. Jag låg i sängen med min telefon och tittade på video efter video med gigantiska über-lyxiga husbilar. Stora som bussar. Vissa hade garage som kunde svälja en hel liten personbil. Vad höll jag på med? På måndag - alltså shit, det är IMORGON - hämtar vi vår bil på Caravanhallen i Södertälje. Och det är ju ingen liten bil. VARFÖR tittar jag på andra, större, bättre och vackrare husbilar?</span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1NiAwBHQTpsD9G_ooURwcUrqvSqNC29tMOaVjE8dHbSBq489l8iznPfEA8qOYxhTQyK76ZzSNv5YThwg101HAjs4go2lxYaPcAaRI_E5yUw96D_XewLljhFTfruxq8S6ditI0mvEIKzEK/s1600/maxresdefault.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1NiAwBHQTpsD9G_ooURwcUrqvSqNC29tMOaVjE8dHbSBq489l8iznPfEA8qOYxhTQyK76ZzSNv5YThwg101HAjs4go2lxYaPcAaRI_E5yUw96D_XewLljhFTfruxq8S6ditI0mvEIKzEK/s320/maxresdefault.jpg" width="320" /></a></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: Arial; white-space: pre-wrap;"><span style="font-size: 14.6667px;">Så här tror jag att det är! Jag är ju bara människa och vårt släkte har nu en gång för alla den här inbyggda driften att alltid vilja ha det som är större (bättre och vackrare). Jag skrattar lite för mig själv när jag nu sitter och tänker på saken. Jag och Cecilia har bestämt oss för att gå emot det i oss själva som reflexmässigt strävar efter mer och större. För vi tror inte längre att mer och större alltid är bättre och vackrare. Vi tror att det kommer bli tvärtom för oss. Jag betonar FÖR OSS. </span></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="font-size: 14.6667px;">Men som sagt, jag är bara människa, och det här är lite läskigt. Det vill jag erkänna. Den senaste veckan har jag slängt så mycket saker att jag, när jag verkligen tar in det, får lite svindel. Ja inte bara lite. Jag får svindel. På riktigt.
</span></span><span style="font-family: Arial; white-space: pre-wrap;"><span style="font-size: 14.6667px;">
Igår slog det mig att det här med bilens totalvikt är en viktig säkerhetsfråga. Men också en ekonomisk fråga. Om vi blir stoppade av polisen och de väger vår bil kommer vi få betala dryga böter om vi har med oss mer än x antal kilo. Och de här kontrollerna kommer bli allt vanligare i framtiden då allt för många husbilsägare gör vägarna farliga med sina överlastade bilar. Men hur många kilo handlar det egentligen om i vårt fall?
</span></span><span style="font-family: Arial; font-size: 14.6667px; white-space: pre-wrap;">
Vår bil får inte väga mer än 5000 kg. Vår bils tjänstevikt som inkluderar en förare - (jag väger 75 kg med kläder och skor och en middag i magen) - samt full dieseltank och vatten och gasoltankar som är fyllda till 90% är 4250 kg. Det ger oss 750 kg att bolla med. Men hur mycket är det kvar då vi räknat av Cecilia och barnen och taxen? Kvar blir 650 kg.
</span><span style="font-family: Arial; font-size: 14.6667px; white-space: pre-wrap;">
650 kg låter som mycket men det är det inte. Tänk er själva om ni skulle väga det som fyller era hem. Jag tilltalar alla er som bor i hus eller lägenhet. Ni kan ju börja med att fundera på vad innehållet i era kylskåp och frysar väger. Porslinet och kastrullerna. Böckerna. Ja herregud, böckerna. Både jag och Cecilia är bokälskare. Jag är dessutom musiker och i garaget där vi nu bor (en dag till) står en kartong med fiolnoter. Jag får ont ryggen bara jag tänker på den kartongen. De här noterna är jag inte beredd att slänga. Och samtidigt har vi bestämt oss för att inte ligga och betala för ett magasin. Jag tänker fråga min pappa om jag får ha den kartongen hos honom. Som tack för att han tar hand om den och en del andra saker så får han vår Corolla.
</span><span style="font-family: Arial; font-size: 14.6667px; white-space: pre-wrap;">
Nu kom Cecilia in i köket. Hon läste texten jag just skrivit och vårt ständigt pågående samtal om minimalism kontra asketism tog fart igen. Skriv att det inte handlar om asketism, sade Cecilia. Det handlar heller inte om någon sorts Amish-ideal. Hela vår husbil är ju ett under av högteknologi. I veckan lät vi Caravanhallen byta ut stereon från 2008 mot en ny som har all tänkbar bluetooth-teknologi samt handsfree-telefoni. Så vad är minimalism för oss:
</span><span style="font-family: Arial; font-size: 14.6667px; white-space: pre-wrap;">
Vi vill upptäcka våra djupaste drivkrafter och se igenom de beteendemönster som endast skenbart och tillfälligt gör oss lyckliga. Extremt mycket av det vi håller på med handlar om distraktion. Distraktion från vadå? Jo, från det där gapande tomma hålet vi alla kan känna i vårt bröst... </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">… distraktion från våra jobbiga känslor. Men inte bara tomhetskänslor. Också rädslor. Brist. Förvirring. Etc. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="font-size: 14.6667px;">Visst kan man dra en gräns mellan vanliga shoppare och de vi klassar som shopaholics. Javisst, det blir ett missbruk när vi skuldsätter oss på ett sätt som gör att vi själva och andra blir lidande. Men i grunden drivs vanliga shoppare och shopaholics av samma mekanismer. Om jag bara får den där prylen så kommer jag bli lyckligare. Och det blir vi ju. Temporärt. Sedan kommer tomheten tillbaka och ett lätt illamående. Som vi botar genom att fokusera på nästa sak vi skall köpa.
</span></span><span style="font-family: Arial; white-space: pre-wrap;"><span style="font-size: 14.6667px;">
Vi står inte över något av detta. Det är superviktigt för oss att poängtera. Det är så viktigt att vi skulle vilja skriva det med stora bokstäver på dörren till vår husbil. Vi vet precis hur tomheten och rastlösheten känns. Det var precis detta som drev mig när jag igår kväll låg i sängen och tittade på husbilsporr. I fredags lämnade jag ifrån mig nycklarna till radhuset i Märsta där jag bodde med min exfru. Och hela veckan ägnade jag åt att köra lass efter lass med prylar till återvinningscentralen. En väldigt massa saker gav vi också bort till grannar och vänner. Och alla de där sakerna hade ju faktiskt en plats inom mig. De var inskrivna på min mentala karta. Och den platsen är tom nu. Det ekar där inne.
</span></span><span style="font-family: Arial; font-size: 14.6667px; white-space: pre-wrap;">
Nu sitter jag här med den tomheten. Och jag inser att det här inte bara är min tomhet. Det är en tomhet jag delar med hela vår västerländska civilisation. Den tomheten driver nästan hela vår ekonomi. Miljoner och åter miljoner människor tjänar sitt uppehälle genom att försöka fylla den. Med STUFF. Prylar. Kläder. Smink. Gadgets. Spel, serier och underhållning i alla dess former. Och framför allt. Prat. Vi pratar och pratar och pratar. För tomheten skrämmer oss. Och det är det här som gör oss nyfikna. Vad finns i den tomheten? Varför skrämmer den oss?
</span><span style="font-family: Arial; font-size: 14.6667px; white-space: pre-wrap;">
En del av det vi ser som vår mission är att uppmuntra fler att sitta med tomheten. För vi vet att det är där - i det gapande hålet i vårt bröst - som de riktiga skatterna finns. Först är det bara tomt. Absolut. Men när vi suttit en stund upptäcker vi att det inte alls är tomt. Och det är det upptäckande som kallas meditation. Och meditation är det största äventyret en människa kan ge sig in i. Vi kommer ge kurser i meditation. Och vi kommer skriva mer om det här på bloggen. Men först skall vi flytta in i husbilen. Först skall vi kasta och ge bort ännu fler prylar. För i nuläget har vi mycket mer än 650 kg. Vi kommer klara det för vi vet att det som verkligen betyder något i livet, det väger ingenting. En kärleksfull blick. Och en påminnelse om vad som verkligen betyder något. En sådan påminnelse väger 0 gram. Det var en sådan jag fick av Cecilia igår kväll.
</span><span style="font-family: Arial; font-size: 14.6667px; white-space: pre-wrap;">
När Cecilia läst resten av texten sade hon: “Men Björn, det där du skrev om att vi fyller den inre tomheten med prat kan ju misstolkas. Vi älskar ju samtal!”</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Såklart har hon rätt! Hon tyckte att jag borde nyansera. Och det vill jag göra nu. Det handlar om varifrån pratet kommer. Ibland kommer det från en plats av inre överflöd. Då är pratet genomsyrat av tacksamhet och förundran. Eller av nyfikenhet. Eller av humor. Men ofta kommer det från en plats av inbillad brist. Då är det gnäll. Då är det offrigt och repetitivt. Då gör det ont i öronen. Och när jag hamnar i den sortens brist-drivet prat då brukar Cecilia be mig att stanna upp. Med andra - hålla käften. Och jag är tacksam för det. Jag försöker göra samma sak tillbaka. </span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">
Vi vill hjälpa varandra att stanna upp och bli medvetna om var vi befinner oss. Befinner vi oss i det inre och yttre överflöd som är essensen av varje ögonblick? Kommer vi ihåg vilket mirakel det faktiskt är att vi får lov att leva. På jorden. Nu. Att vi får känna, tänka, lukta och smaka. Att vi får andas och se färger. </span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Eller befinner vi oss i tankeloopar som handlar om glömska och brist?</span></div>
<div>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-26889927275339289022017-01-18T02:17:00.001-08:002017-01-18T02:17:10.398-08:00Den viktigaste frågan - är det här sant?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRSki5DL3jT25xtdQUDCtTATKcFqaWNhCxCOCKFK4IYGUeyE-Z7P5cwcOSKWW_bVuZhKwoqEbGIv_qx7fffxem4whQ7SiD1uE4DlLmHuBI0jsLTaLMgUTmGSjT8GnXOI8oH56_vvDfUEhh/s1600/Take+Care+For+The+Sick+And+Elderly+Family+Member+%25282%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRSki5DL3jT25xtdQUDCtTATKcFqaWNhCxCOCKFK4IYGUeyE-Z7P5cwcOSKWW_bVuZhKwoqEbGIv_qx7fffxem4whQ7SiD1uE4DlLmHuBI0jsLTaLMgUTmGSjT8GnXOI8oH56_vvDfUEhh/s320/Take+Care+For+The+Sick+And+Elderly+Family+Member+%25282%2529.jpg" width="320" /></a></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Vill börja med att säga att vi är helt överväldigade av all respons vi har fått på bloggen so far. Och det coolaste med det här projektet är inte längre projektet. Det är kontakten med alla människor som delar med sig till oss av tankar, känslor, filosofi och drömmar. Men också svårigheter. Den senaste tiden har jag blivit mer berörd av andra människor än på länge. Det är som att just vårt mänskliga drömmande om saker i livet tar fram en frekvens som man dagligdags kanske inte rör sig så mycket i. Något djupare och mer autentiskt.</span></div>
<b id="docs-internal-guid-e56f3fe1-b10b-cdef-3b1b-79d3c1a18d43" style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag känner en allt djupare respekt för människans villkor. Och en allt större tacksamhet för att vi får chansen att följa våra drömmar. Jag är nog en sådan människa som inte vill något hellre än att stå högst uppe på ett berg och skrika ut över världen att “vi lever NU, följ era drömmar, förundras, älska, dansa, njut - gör era liv till ett stycke konst i varje ögonblick”. Höra orden eka. Vinden susa, haven dåna.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och samtidigt vet jag att alla inte alltid har den ynnesten. Jag har blivit djupt berörd över människor som har hört av sig om situationer där det helt enkelt inte fungerar. De är sjuka själva eller tar hand om nära och kära som är sjuka eller till och med döende. De hindras av omständigheter i livet som gör det omöjligt eller iaf riktigt svårt. Och jag tänker att det skulle kunna kännas för dem som ett hån när vi basunerar ut vårt frihetsbudskap. Men det har inte hänt. Tvärtom, har dessa människor mer än andra uppmuntrat oss att fortsätta.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">För de VET. De VET i sitt blod och i sina ben att livet innehåller krumbukter och överraskningar där vi inte kan följa drömmarnas väg utan tvingas bli krigare i våra egna liv. Jag vet det också. Jag har själv gått igenom saker i livet där jag tvingades ta en dag i taget. Där jag tvingades kriga för en dag till, och en till. Människor som jobbar inom vården vet om det här. De lever nära liv och död. Ändå har de så lusigt betalt att jag skäms in i märgen över vårt samhälle ibland.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag tror att om det är några vi verkligen kan lära oss av, så är det dessa människor. Inte de tjusiga föreläsarna som utan verklighetsförankring basunerar ut budskap om multitasking och positive thinking. Eller som en föreläsning som jag smärtsamt genomled med en kvinna vars starkaste budskap var TULE (tuttarna ut och le). Jag vred mig som en mask när jag försökte stå ut med klyscha efter klyscha och enkla trista sexskämt som sålde henne mer än något budskap med någon faktisk tyngd.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag tror att det är de människor som lever nära den död, som samhället gör sitt absolut bästa för att gömma och glömma som har de budskap vi behöver. Det är dem som sitter på perspektiven och sanningen om vad som verkligen är viktigt. Många av dem är äldre. Själv är jag inte särskilt gammal, men kan uppleva det ibland som om jag har en gammal själ i en relativt ung förpackning.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag tror att för alla oss andra, som för tillfället INTE tvingas kriga i egentlig mening. Vi behöver stanna upp. Och fråga oss om våra så kallade hinder, verkligen är sanna. När de handlar om status, saker och oreflekterade rädslor. Normer och olika opinionsgudar då tror jag att vi är skyldiga oss själva att fråga den absolut viktigaste frågan i hela vårt liv.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Är det här verkligen sant!</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: Arial; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och vänta inte med den tills det är dags att kriga, för krigen tar all vår uppmärksamhet och kärlek. Det är då vi ska ösa ur oss själva av den energi som vi ackumulerade när vi följde våra drömmar. Det är då drömmarna ska ge oss den kraft vi behöver. Att kunna älska som aldrig förr.</span></div>
<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-28045579339972109072017-01-17T10:46:00.000-08:002017-01-17T10:49:56.214-08:00Det som alla frågor vilar i<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKYBOvOCCmb16YulqjB2bmh258Ls5LDAmmxTa3vfTB1j1cIYL-uec8qCP16VtNnoYKpSJhGzzOjEZKlLcwNTGgvSQrurX5dRKVA0pPYM2AoB0GCgviyjeKjUw3NDbaubnYIKBIhyzCrQLm/s1600/Mezzanine_399.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKYBOvOCCmb16YulqjB2bmh258Ls5LDAmmxTa3vfTB1j1cIYL-uec8qCP16VtNnoYKpSJhGzzOjEZKlLcwNTGgvSQrurX5dRKVA0pPYM2AoB0GCgviyjeKjUw3NDbaubnYIKBIhyzCrQLm/s400/Mezzanine_399.jpg" width="400" /></a></div>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Cecilia:</span><br />
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Vad ska du göra nu? Arbetar du nu? Söker du jobb? Pluggar du? Hur kommer det att bli med husbilen? Kommer ungarna att trivas, vad säger dem? Hur blir det med skolan? Hur kommer ni att stå? Hur ser er ekonomi ut?</span></div>
<b id="docs-internal-guid-7e65d386-adbd-f383-5982-489a1969fa3c" style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Alla dessa frågor. Ni har dem, vi har dem. Och det är inget fel på frågor. Jag älskar frågor!</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men ibland, i vissa tillstånd så kan jag plötsligt känna att frågorna börjar sväva och liksom sjunker in i bakgrunden. Som om det finns ett större sammanhang som alla dessa frågor ibland bara måste få vila i. Obesvarade. Det finns en välsignad tystnad som dessa frågor uppstår i. Ibland är det så njutningsfullt att bara få vila i den tystnaden.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">För alla dessa frågor, de innehåller krav på ställningstagande, planerande och riktning. Vissa frågor kan till och med trigga inköpandet av en kristallkula för att kunna bli besvarade. (Det har vi inte gjort btw) De innebär att vi måste vara på väg mot ett mål. De flesta frågor handlar om praktiska och sakliga funderingar, de vill bli besvarade med information. Men jag är kär i rörelsen. Rörelsen som ett fullständigt uttryck i sig självt. Jag måste inte alltid ha ett mål, rörelsen framåt kan vara tillräcklig som mål. Jag är framme redan i rörelsen. Rörelsen i sig självt är fullbordad. Ett “piece of art”.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och plötsligt kan jag känna det som om evigheten susar i mitt huvud och får mig att känna att jag förmodligen inte är på väg någonstans, utan att livet snarare är på väg med mig någonstans. Och hur ska jag kunna veta vart? Spelar det egentligen någon roll?</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag och Björn har med breda penseldrag målat upp en del konturer och färger kring det här projektet med att flytta in i en husbil med två barn och en hund. Vi har en del idéer om hur det kanske kommer att bli, men vi inser också att vi är fullständigt ovetande om så mycket. Och det måste få vara så. Under vägen kommer det att uppstå så många saker som vi inte har räknat med och flera saker som vi har räknat med kommer inte att inträffa. Och det är så det måste vara. Det är en spegling av livet i stort.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det fantastiska med att få vara en så kallad människa är att få stå mitt i detta ovetandes. Och både jag och Björn är kära i uppmärksamhet. Att få vara uppmärksamma och se, känna, lyssna och smaka på allt som uppstår omkring oss. Och för att kunna vara uppmärksamma måste vi ibland varva alla intryck och frågor med tystnad. Och som jag skrev igår hitta en fast punkt i rörelsen.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag tror att om vårt projekt handlar om någonting förutom en del ideologier som handlar om minimalism etc, så är det nog det. Tid för uppmärksamhet, tystnad och stillhet. Vördnad inför livet och vad som känns sant i det. Det är lätt att glömma i vardagens alla bestyr, alla frågor som pockar på svar och riktning.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men jag tror att om det är något jag och Björn vill förmedla, så är det just det.</span></div>
<b style="font-weight: normal;"><br /></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">DET som hela detta projekt, precis som allt annat vilar i.</span></div>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-size: 14.666666666666666px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Med kärlek från oss bägge till alla er där ute.</span></div>
Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3101273632767166513.post-81849450872142377342017-01-16T07:41:00.000-08:002017-01-16T08:09:37.506-08:00Att röra sig<span id="docs-internal-guid-7e1bf164-a7ed-fbcd-124c-361e40456a0f"></span><br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgT5xbx_TZUnTOmy0mmNSlLYYtOxdY4tcLy8WxXzzJYMKbukuy9r1FZtahO7kZfDtkRzHCsFgE9aBvZfL-2dQiS1fQVVyQb3N41YE902FvTJcDZQIbLZXXmxFFhlhsChbAeYnBBHv3fjSVk/s1600/599fa90b08c172ecc621a155bb04faae.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgT5xbx_TZUnTOmy0mmNSlLYYtOxdY4tcLy8WxXzzJYMKbukuy9r1FZtahO7kZfDtkRzHCsFgE9aBvZfL-2dQiS1fQVVyQb3N41YE902FvTJcDZQIbLZXXmxFFhlhsChbAeYnBBHv3fjSVk/s320/599fa90b08c172ecc621a155bb04faae.jpg" width="212" /></a></div>
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span id="docs-internal-guid-7e1bf164-a7ed-fbcd-124c-361e40456a0f"><span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det händer en massa spännande saker nu. I mig.</span></span></div>
<span id="docs-internal-guid-7e1bf164-a7ed-fbcd-124c-361e40456a0f">
</span>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span id="docs-internal-guid-7e1bf164-a7ed-fbcd-124c-361e40456a0f"><span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det dyker upp tankar och känslor som blir tydligare i det här projektet. Något om en röst i mig som blir starkare och starkare. Många jag träffar som ställer frågor om vårt husbilsprojekt fokuserar på det praktiska. Och sen efter ett tag så sänker de rösten en aning och på olika sätt konstaterar de samma sak. Vissa lite mer försiktigt och undrande, vissa tvärsäkert.</span></span></div>
<span id="docs-internal-guid-7e1bf164-a7ed-fbcd-124c-361e40456a0f">
</span>
<ul style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span id="docs-internal-guid-7e1bf164-a7ed-fbcd-124c-361e40456a0f">
<li dir="ltr" style="font-family: Arial; font-size: 14.6667px; list-style-type: disc; vertical-align: baseline;"><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Ni kommer ju kanske att vilja flytta tillbaka till en lägenhet så småningom.</span></div>
</li>
</span></ul>
<span id="docs-internal-guid-7e1bf164-a7ed-fbcd-124c-361e40456a0f">
</span>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span id="docs-internal-guid-7e1bf164-a7ed-fbcd-124c-361e40456a0f"><span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">eller</span></span></div>
<span id="docs-internal-guid-7e1bf164-a7ed-fbcd-124c-361e40456a0f">
<ul style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<li dir="ltr" style="font-family: Arial; font-size: 14.6667px; list-style-type: disc; vertical-align: baseline;"><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Vi får ju se hur länge det här varar, det är ju inte för alltid, väl?</span></div>
</li>
</ul>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">eller</span></div>
<ul style="margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<li dir="ltr" style="font-family: Arial; font-size: 14.6667px; list-style-type: disc; vertical-align: baseline;"><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Ni kommer att tröttna på det här väldigt snart och då flyttar ni tillbaka in i en lägenhet.</span></div>
</li>
</ul>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Olika varianter på samma sak. Det här är inget långsiktigt. Det är som om många kan känna in i att vi gör detta som ett spännande projekt, men när det kommer till att detta skulle kunna vara en livsstil som vi skulle kunna välja 4-ever, då börjar de flesta backa och undra lite.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Också vi. Men kanske inte av samma anledning. Det är självklart för tidigt att säga något förrän vi har erfarenheten. Men jag måste erkänna att det som har hänt inom mig, redan nu när vi fortfarande är på planeringsstadiet och det är en vecka kvar tills vi flyttar in i husbilen, förundrar mig.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag har börjat känna en frihetskänsla inom mig som handlar om rörelse. Jag vet att det blir en aning abstrakt när jag uttrycker det så, men jag vet inte hur jag annars ska närma mig det. Under de senaste dagarna har vi röjt Björns gamla radhus. Tre plan om ca 150m2 fullproppat från golv till tak med saker och skräp. Vi har skänkt bort nästan allt. Och det är något med dessa saker. De har en tyngd. Och de har ett eget liv som pockar på uppmärksamhet.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Det är som om själva tyngden i dem, vikten får mig att känna mig tung när jag bär dem och lätt när jag kastar dem. För varje meningslös pryl som åker ut känner jag det som om vingarna runt hjärtat blir starkare och starkare. Och det är något med att sätta sig i bilen och flyta fram över asfalten som gör att jag känner en berusning i rörelsen. Att röra mig lätt och snabbt.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Plötsligt kommer jag på mig själv med att undra varför jag skulle vilja sitta i en lägenhet med fyra tunga fasta väggar som inte går att rubba, på en position dit jag måste återvända varje dag. Samma latitud och longitud. Varje dag. Vakna och somna. På samma koordinater. Och så känner jag mig modfälld. Tung igen.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag kan inte låta bli att undra om det är så att vissa av oss har en rörligare energi än andra. För i min själ finns det något som vill susa omkring. Nomadisera höjderna och vyerna. Som om färden framåt i en bil eller husbil på något sätt stämmer bättre överens med rörelsebehovet inom mig och min idé om att inget i livet står still utan rör sig konstant. Som om jag vill gå i linje med den frekvensen. Som om ett liv i husbil, ett hem på hjul skulle passa bättre ihop med den känslan.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">När man sitter i ett fast hem på en plats då rotar man sig där. När man ser ut genom fönstret så ser man samma sak om och om igen. Och man väger inte in alternativet att det inte skulle behöva vara så. Det känns självklart att det hemmet är ens hem och att det sitter fast. Möjligtvis kan man flytta, men bara för att rota sig på nytt.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men tänk om det blir precis likadant när jag väl vant mig vid att bo i ett hus på hjul? Att jag rotar mig i rörelsen, de olika vyerna? Och att det kanske inte kommer att kännas som ett alternativ att sätta mig i ett hem igen utan hjul. Varför skulle jag? Under den här tiden har jag avvecklat ganska många saker. Några saker har jag istället inkluderat. Och hittat en ny passion inför.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Som mina vandringskängor. Det är något magiskt med dem. När jag tagit på mig dem och kläder som jag är varm i, då känner jag mig oövervinnelig. Jag tittar fascinerat på mina kängbeklädda fötter och tänker att shit vad coolt, jag kan gå vart jag vill med dem. De kan ta mig framåt. Så knäppa betraktelser, men det är något återigen med rörelsen som har gripit tag i min själ.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Och jag njuter av saker. Att kunna gå igenom en shoppinggalleria och känna att ingen av affärernas utbud appellerar till mig längre. Möjligtvis Naturkompaniet och mataffären. Eller känslan av luft i lungorna, eller en måne stor som en pannkaka, eller neonskyltar som magiskt glimrar utanför en OK/Q8 mack. Eller att en taxvalp snart kommer att göra entré i mitt liv. Det är någonting med att känna att livet plötsligt får handla om det vi verkligen behöver. Värme, mat i magen och sömn. Och att den fasta punkten om det finns någon snarare handlar om våra relationer. Mina barn. Björn. Och ni andra där ute.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Rörelsemänniskor eller inte. Det är coolt när ni korsar den väg som mina kängor trampar på, eller vår husbil snart ska rulla iväg på. Den vägen. Och våra frekvenser, när de möts. Så magiskt.</span></div>
<br /><div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 14.6667px; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Att röra sig.</span></div>
</span>Frihetskapitalhttp://www.blogger.com/profile/16452567364487438837noreply@blogger.com10