lördag 17 juni 2017

Farstanäs




Nu var det alldeles för länge sen vi skrev något. Blir lätt så med all vardag. Vi har bott i husbilen i över 6 månader nu och här kommer en statusuppdatering.

Tänker på Zencitatet "Before enlightenment, chop wood, carry water. After enlightenment, chop wood, carry water."

Självklart rör det upplysning. Men det är också något som jag just idag skulle vilja tolka som att innan husbilen var det vardag och en massa bestyr och nu efter att vi flyttat in i husbilen är det också vardag och en massa bestyr. Skillnaden är att dessa utförs i en helt ny kontext och på många sätt i ett liv som känns väldigt mycket mer berikande och vackert för själen att få dansa i. Finns väl en och annan som har beskrivit sitt sinne så efter ett uppvaknande också?

Men faktum är att vi nu bor på en av de vackraste platserna jag varit på. Eller i alla fall på väldigt länge. Farstanäs Camping är en oas. Och vi har hittat en oas i oasen, själva, en bit bort från de stora uppställningsplatserna. På en grönskande gräsmatta, stor som en fotbollsplan, står vi uppställda med skogen som väggar, himlen som tak och 40 meter ner ligger havet och en långgrund strand. Vi kan ha hunden lös, barnen lösa och oss lösa. Lösa och lyckliga. Busiga som tallarna och granarna, som här påminner i mäktighet om “Sagan om ringen”. Den Bauerska skogen ger intryck av att ha ett eget liv. På riktigt skulle jag inte bli förvånad om en liten luciferisk tomte plötsligt glittrade fram bakom en stubbe.

Längs med udden ligger flera grunda stränder i olika storlekar, bänkar som inbjuder till rosa kyssar och ljusblått smek. Kvällshimlar vars pastell målats med så stor omsorg av detta universum att min blick nästan smälter av välbehag. Och under en av dessa himlar, på en av dessa bänkar, frågade Björn mig här om dagen om jag ville gifta mig med honom och jag sa ja. Såklart. När det gäller min kärlek till Björn, så tror jag att hela jag faktiskt bara består av ett enda stort JA. Han öppnar min själ, mina tankar, mitt hjärta och min kropp på ett sätt som får det att SJUNGA ja i precis allt som är jag tror jag. Och jag tror också att det är sällsynt. När jag lyssnar på andra så är det det.

En annan sak som är magisk med Farstanäs är den samhälleliga känslan. Det är faktiskt ett litet samhälle här med människor som jobbar och ligger här året runt. Och det är spännande. Därför att i dagens Sverige så hälsar grannar knappt på varandra längre. Ett villakvarter kan vara så ödsligt att det ekar. Men här vet alla vilka alla är. Lena, föreståndaren tar hand om alla. Hon är det nav vilket allt kretsar runt. Och hon brinner för det här stället. Har varit här i 37 år. Älskar barn. Jag har sällan träffat någon som på ett så genuint sätt visar kärlek gentemot mina barn. Och omsorg.

Och vi hälsar på varandra och ler när vi passerar varandra på vägen. Alla hälsar och ler. Alla barn leker med varandra. Cyklar, spelar fotboll, badar, är i skogen. Som förr i tiden, som i Barna i Bullerbyn. Och vi har namn utifrån geografiskt läge eller andra epitet. Som Cecilia från Gropen, eller Lasse med hatten. Alla vet vad vår hund heter. Och när något går sönder så finns det någon som känner någon som kan fixa det mot ett par hundralappar. Alla sköter sig själva. Alla är hjälpsamma när något inte funkar.

Och ja, jag njuter av det fria livet. Vi har köpt ett fiskespö. En keramikgrill vi kan baka i året runt. Och vi hämtar vatten i dunkar. Det är fruktansvärt charmigt.
Och ibland bara sitter jag och Björn och skakar på huvudet och undrar hur det kunde bli så, att när vi gav upp ekorrhjulet och började tänka minimalistiskt. Då hamnade vi plötsligt i ett läge med en “million dollar view”. Livet är sanslöst spännande. Inte alltid perfekt,  det ingår i att vara människa att ha ups and downs, som vågorna här nere, ändrar karaktär med vind och väder. Men detta väder, det utspelar sig i en magisk och trollbindande plats. Det är ett som är säkert.

Jag hoppas att fler där ute som drömmer men hålls tillbaka av rädslor vågar hoppa snart. För livet är nu. Alltid nu.



2 kommentarer:

  1. Fantastiska ord - som alltid - Cecilia! Jag är sååå glad för er skull, att ni helt och fullt verka njuta av livet och varandra! Fortsätt så! Varma, innerliga kramar från mig till er bägge

    SvaraRadera
  2. Vad glad jag blir över att få läsa uppdatering. Verkar som om ni har funnit Livet på riktigt! Jag blir glad över granen och grannen, vattnet och bakugnen, kärleken och barnen........ Stort o varmt lycka till med Livet! Kanske, kanske korsas våra vägar någon gång! /Staffan i Skjutsbol, Värmland

    SvaraRadera