måndag 8 maj 2017

Osso Buco



Jag gör en Osso Buco. Jag bara gör den. I husbilen. Det är massor med bilar, vi kallar dem så utanför, de kör och kör. På väg någonstans allihop. Fort går de, för att snabbt komma fram. Till något. Viktigt. Det måste vara något viktigt.


Men jag gör inget viktigt. Bara en Osso Buco. Det ryker om mitt kaffe. Det finns en hänförande rörelse i ångan från en kaffekopp. En fantastiskhet när solen från takluckan i husbilen plötsligt får rapsoljan att lysa intensivt gult, ja visst. Rapsen har ju stått där på fälten i solen och solat sig under himlar med alla möjliga väder. Den var inte på väg någonstans. Ändå är den här nu.


Cyklister far förbi, deras lårmuskler spänns och spänns. De trampar och trampar och trampar. Jag tror att de vill framåt, på väg någonstans. Till något som är viktigt. Med mobillurarna i, de pratar jobb och problem medan de cyklar. Träning är viktigt. De klockar pulsens slag, läser av hälsan, räknar åren. Oroligt försöker säkra sin tid. Inte bli sjuka. De måste hinna dö, så de har inte tid att vara sjuka.


Men jag tränar inte. Jag gör en Osso Buco. Utanför snurrar världen vidare. Alla jobbar och jobbar. Jag vill snabbspola allas liv, sitta ovanför och titta ner med en uppskruvad hastighetskamera. Se flera generationers människor i sina bilar flimra förbi, som streck skulle de bara bli. Som en enda hysterisk rörelse fram och tillbaka, fram och tillbaka. 300 år passerar, 500 år passerar.


Och alla kom fram. Oj, vad alla kom fram. De skyndade sig så duktigt. De gjorde sina karriärer, sina barn, sina svek, sin lycka. De föddes och dog. Föddes och dog. Så vackert meningslöst.


Vart ska jag någonstans? Jag vet inte det. Du kan inte ställa mig en sådan fråga. Jag känner inte svaret. För jag gör en Osso Buco. Det går två skogsduvor där på andra sidan vägen, på kyrkogården mittemot. De pickar bland tulpanerna, orangea, gula, vita. Visst är det bedårande vacket? Så signifikant osignifikant att tulpanerna blommar där. Blommar de om femhundra år? Blommar de imorgon? Det är där på kyrkogården alla bilförare och cyklister hamnar. Både de som tränade och inte.


Jag också. Jag ska ligga där en dag. Tills någon behöver min gravplats och ingen längre minns mig. Och sen minns de inte längre den som tog min gravplats eller de efter den, efter den, efter den. Alla kom fram. Skönt!


Tänk allt väder som ska passera under min livstid på himlarna. Varje dag tittar jag på himlen och vädret. Molnen har väl ingen bana, ingen framtid? Eller? Undrar om himlen runt jordklotet någongång, någonsin intar exakt samma skådespel som någon gång innan? Om den gjorde det? Jag vet inte. Jag gör en Osso Buco.


Tänka sig att man får tycka så mycket också. Ta ställning till viktiga saker. Det är så viktigt. Så otroligt viktigt och blodigt. För guds skull engagera er. Det är inte roligt längre Cecilia. Du kan inte bara göra en Osso Buco. Det funkar inte så. Nu måste du kliva i. Bestäm nu riktning, det är otäckt. Oroande att se dig göra Osso Buco. När det är så mycket som vi måste göra.


Vad är det med dig? Är du deprimerad?


Nej har jag ju sagt. Det är bara det att jag gör en Osso Buco. Jag kanske kommer sen. Kanske inte. Jag vet inte. Vitsipporna blommar nu. Jag tror jag känner av min pollenallergi. Det blåser. Har ni märkt att det blåser idag faktiskt. En till cyklist. En till cyklist i nedförsbacke. En i uppförsbacke. En bil med ena framlyktan trasig. Oroande det med.


Wow hörrni, nu kom solen fram igen. Nu badar husbilen i gyllene ljus. Olle sover. Inget särskilt. Inget särskilt behöver jag läsa in i det. Insikter är konsumtionsvaror. Jag kan köpa dem på Ica Maxi. Men det gör jag inte.


Jag gör en Osso Buco.

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera