måndag 26 december 2016

Vårt nya hem - En husbil!


Björn:


Den 23:e januari kommer vi få nycklarna till vårt nya hem, en 8,5 meter lång husbil som väger 5 ton. Man kan tycka att det är mycket vikt. Fem ton lyfter man inte i första taget. Men jag vet att vi kommer känna oss lätta. Vi har provkört den och vi landade genast i en känsla av berusande lätthet. För jämför 5 ton med en villa. Vad väger en villa? Och vad väger alla de prylar man tenderar att stoppa in i en villa?
Både jag och Cecilia har smakat på den känslan. Och blivit mätta. Proppmätta. För fem år sedan flyttade jag från en villa i Lerum (utanför Göteborg) som hade en total boarea på 320 kvm. Till det kom ett trebilsgarage. När jag flyttade därifrån till Stockholm och ett mindre radhus på 140 kvadrat tvingades jag köra oändligt många vändor till återvinningscentralen. (Snacka om i-landsproblem).Till slut hade jag och min dåvarande fru bantat ned vårt bohag till 350 flyttkartonger och en jäkla massa möbler samt en flygel. Flyttfirman tog sin största lastbil som fylldes till sista kvadratcentimetern. Jag lovar, det gick inte att klämma in så mycket som en dammtrasa när bilen var färdigpackad.




Det blev ett radhus på 140 kvm trots att jag egentligen ville bo i en trerumslägenhet på 70 kvm. Jag ville bo billigt så att jag kunde gå ned i arbetstid och plugga. Men jag lät mig övertalas av förnuft och förväntningar. Min dotter var 13 år och hon måste ju kunna ta hem kompisar. Och så måste vi ha en trädgård. Jag sade att vi kan väl gå ut i skogen när vi vill uppleva naturen. Men nej, man måste ha en trädgård för att må bra. Ok, tänkte jag.  Jag skall inte vara omöjlig. Alltså blev det fortsatt samma arbetstid och ingen ork att plugga, då radhuset skulle renoveras från golv till tak. Men nu jävlar vill jag vara omöjlig och min största lycka är att Cecilia vill samma sak.


Sedan 2008 har jag skrivit en blogg om livets stora frågor. Om Sanningen med stort S och hur den kan befria oss. I inlägg efter inlägg, totalt 550 stycken, har jag skrivit att allt vi någonsin längtat efter finns i vårt eget hjärta. Att vi inte behöver söka efter lyckan i det yttre. Att prylar, pengar, karriär och status inte kan göra oss lyckliga mer än tillfälligt. Att jakten på yttre lyckomarkörer är som myggbett. Ju mer vi kliar på det, desto värre blir det.
Jag har i perioder drömt om att lämna allt och bosätta mig i ett Ashram i Indien. Jag hittade ett ashram där helpension kostade 60 kr om dagen. Men jag åkte aldrig. Jag var rädd. Och det är jag väldigt tacksam för. För nu är jag här med Cecilia och det vi nu skall göra handlar inte om asketism och självvald fattigdom. Frihet är inte detsamma som att vara fattig eller att fly från samhället. Vi vill inte vara fria från samhället. Vi vill vara fria i samhället. Fria från skyhöga levnadsomkostnader. Fria från ekorrhjulet. Fria att stanna upp tillräckligt ofta och länge för att känna in i hjärtat där allt vi längtar efter väntar på oss.


När vi hämtat vår husbil kommer vi vara rikare än majoriteten av de höginkomsttagare vars feta villor i de flesta fall är belånade upp till taknocken. Vi kommer, tack vare lyckliga omständigheter, inte ha en krona i lån på vår bil. Vi kommer dessutom att ha låga omkostnader. Vi kommer därför att kunna spara ihop  kapital som kan ge oss tid och frihet att göra det vi drömmer om.


Vi vill dela vår inre resa med er. Berätta om våra drömmar och hur de kan manifesteras. Men vi kommer också redovisa, krona för krona, hur vi färdas på vägen mot ett bra sparkapital som kan ge oss den frihet vi behöver för att förverkliga våra drömmar.


"Det mesta som betraktas som gott är jag innerligt övertygad om är dåligt, och finns det något jag ångrar är det med största sannolikhet mitt goda uppförande" 

David Henry Thoreau



Cecilia:


Det är en stor gåva för mig att få skriva den här texten. Jag har längtat efter den i hela mitt liv. Den handlar om frihet. Den har växt fram ur en lång händelsekedja av saker som jag ser att jag inte kunde påverka. Jag har i hela mitt liv anat att något inte stod rätt till med hur allting var. Människors sanning som handlade om att födas, växa, utvecklas, jobba, vara lagom, tjäna sitt uppehälle, tjäna mer pengar, köpa saker, jobba på relationer, tycka rätt sak i rätt sammanhang, gå upp på morgonen, gå och lägga sig i tid,  inte vara för intensiv, inte för transparent, ha en intakt integritet, vara lagom social, bo på rätt ställe, ha rätt umgänge och kontakter, träna rätt, äta rätt, uppfostra sina barn rätt, rösta, åsiktskriga, vara politiskt korrekt, sitta i ledningsgruppsmöten, gå självutvecklingskurser, städa, klippa gräset, tänka på pensionen, skriva testamente och skriva rätt sak på gravstenen. Hon var en fin människa Cecilia, verkligen. Och för det fick hon fira med att sitta en kvart om dagen i sin fåtölj och somna framför Netflix. Några veckor om året blev det semester, då allt skulle levas.


Men inte nu längre. Under loppet av sex månader har jag lyckats avveckla både jobb, äktenskap och hus. En del frivilligt, en del inte. Så uppenbart underbart att vi är så många som sitter och känner oss rika i “våra” hus som banken äger. Som när som helst kan bli värdelösa om Sverige bestämmer att räntorna och amorteringskraven ska höjas och bostadsbubblan spricker. Utlämnade till panik och rädslor.


Men något gott har det fört med sig. Jag och Björn, vi träffades. Också honom har jag längtat efter i hela mitt liv. Och tillsammans kan vi köpa en husbil. Inga lån, inga skulder. Tillsammans drömmer vi drömmen om frihet. Husbilen är ett första steg mot ekonomisk frihet och mobilitet. Jag har två barn. Att de ska gå i skolan, det är ett faktum som inte går att frigöra sig ifrån. Men jag är fri att älska dem tills jag blöder. Vi måste ha en inkomst, men om allt går sig väl, så jobbar vi nu mot en gemensam företagsdröm, där vi blir egna och så småningom slipper vara beroende av yttre arbetsgivare. Vi samlar fuck-offkapital på hög.


Men det handlar inte bara om pengar och mobilitet. Det handlar om friheten att få uttrycka oss kreativt. Att få vara autentiska och transparenta. Att få göra upp med skam och andras förväntningar. Kan man verkligen göra så här? Kan man verkligen bo med två barn i en husbil? Jag har delad vårdnad om dem. Det är vad vi vill ta reda på. Vi tror det. Och det börjar NU. Det här är ett experiment. Vi kan inte ge några löften. Vi vet inte hur länge vi kommer att bo i en husbil, kanske sex månader, kanske ett år, kanske en livstid. Livet har lärt mig att väldigt mycket av det jag fåfängt tror mig påverka, visar sig senare vara en stark underström som bara har fört mig med sig. Att jag har kämpat har ibland gett resultat, ibland inte. Jag har lyckats och misslyckats. Lyckan har sedan visat sig leda till olycka. Olyckan har sedan visat sig föra med sig lycka. Jag bugar mig ödmjukt inför att jag inte vet. Jag bugar mig inför livets alla krumbukter. Det här är en “hell of a ride” och jag vill stå med spädbarnets vidöppna blick och se vart jag hamnar.

13 kommentarer:

  1. Fantastiskt! Jag kommer följa bloggen så ofta jag kan och ser verkligen fram emot era historier från husbilen, jag önskar er all lycka till med projektet och har ni tid får ni gärna svänga förbi på en kopp kaffe någon gång i framtiden!

    //Studentinvesteraren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Studentinvesteraren! Tack! Kul att du är intresserad. Vem vet när du får oväntat besök! :)

      Radera
    2. Hej igen Studentinvesteraren.

      Nu har vi lagt in en funktion så att du kan prenumerera på bloggen om du vill.

      Radera
  2. Fantastiskt! Hur gör man för att prenumerera?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ingrid!
      Vi har lagt till ruta under "follow by email" längst upp till höger där du kan skriva din mailadress!
      Du kan också gå med i vår facebookgrupp: https://www.facebook.com/groups/frihetskapital/

      Radera
  3. Låter helt underbart. Ser fram emot att få följa ert äventyr.
    Vi vill oxå bo i husbilen men har lovat vår 18-åring att han ska få flytta hemifrån först.
    Ha det gott..
    / Aila

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Aila! Lycka till! Kul att du vill följa oss! Hoppas du snart kan följa efter!
      Nu finns också en facebook-grupp där du kan följa oss! https://www.facebook.com/groups/frihetskapital/
      /Björn

      Radera
  4. Wow så helt fantastisk underbart. Tack för att ni delar med er av era livserfarenheter, nutid och framtid. Tack för era reflektioner. Det gör att man själv reflekterar över livet. Stort lycka till. Jag kommer att följa er. Hälsningar Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Marie! Du är så välkommen att följa oss!
      /Björn

      Radera
  5. Lycka till. Ni har kommit till skott med det som vi andra vill ... men fegar. Jag följer er gärna i detta " äventyr". ������

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Ja, vi kom till skott men vi fick en hel del hjälp på vägen. Vi kommer dela med oss mer om historien bakom beslutet!
      Välkommen också att gå med i vår facebook-grupp:
      https://www.facebook.com/groups/frihetskapital/
      Lycka till!
      Björn

      Radera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Härligt att läsa er entusiasm och passion för friheten och varandra. Jag (vi) har gjort något liknande tre gånger under mitt långa liv och det är underbart. Tryggheten och rädslorna är våra värsta fiender för att kunna leva ut vår potential.
    Lycka till. - Jag kommer följa ert frihetsprojekt på nätet.
    Innan husbilen har tjänat ut hinner barnen flyga ut på egna vingar och ni kan bygga ert ett cob-house med rocket-stove och egen grönsaksodling, skuldfria och i samklang med naturen och allt som lever.

    SvaraRadera