onsdag 1 februari 2017

Stadsångest och ödmjukhet



Känner mig fortfarande ganska hög på att husbilen faktiskt är vårt hem. Jag vet inte varför men jag känner mig mer hemma än på länge. Trots att vi har haft en hel del trassel, stopp i gråvattenstanken, fel på säkringar, fel sladd, låskolvar som gått sönder, handbroms som kärvar, cigarettuttag som behöver bytas för att nämna några - så känns det coolt. Vi lär oss hela tiden.

Just nu sitter jag och lyssnar på Rodrigo Leão och det är något med den musiken som ger en alldeles särskild stämning i husbilen. Den får mig att känna mig fri och lycklig. Har sprungit fram och tillbaka med disk till diskrummet, städat i garaget (stort förråd längst bak i husbilen, för den som inte vet) och sandat utanför ställplatsen. Fullständigt glashalt.

När Björn kommer hem ska vi spola igenom gråvattentanken igen. Ska köpa ättika efter tips på nätet. Gråvattnet stank verkligen APA när vi till slut lyckades tömma tanken. Tror ärligt talat inte att Caravanhallen har gjort rent den innan försäljningen, för vi har torkat ur pannor och matrester och endast sköljt ner diskmedel och vatten sen vi flyttade in för en vecka sen.

Till deras försvar ska sägas att de har varit otroligt serviceinriktade och kommit ut till oss på Flatenbadet och hjälpt oss med diverse grejer, trots att de är underbemannade och har flera sjukskrivna just nu.

Just det, spolningen på toaletten funkar inte heller. :) Den funkade först men inte nu. Funderar på om den strejkar när det är mindre än en fjärdedels färskvatten kvar i tanken? Vi får väl se när vi fyllt på! Tips på saker man kan lägga i toaletten som gör doften bättre tas tacksamt emot. Just nu använder vi Thetford Aqua Kem Blue Sachets, men alltså jag vet inte. Tycker det luktar fränt ändå. 

Det är coolt, jag kan redan känna en behaglig ödmjukhet smyga sig på för saker som vi ju ofta tar för givet. Känns underbart att elen fungerar nu, så att vi kan hålla oss varma. Kändes HELT fantastiskt att få duscha i varmvatten på campingen hur länge som helst, och fräscht var det också. I stugan som jag hyrt i andra hand i cirka ett halvår nu fanns det bara varmvatten som räckte i typ 3-4 minuter, sen var det slut. Så när jag tog en första dusch här på Flaten så njöt jag som om jag hade tagit in på ett SPA eller nåt!

En annan sak är att jag SOVER bättre än jag gjort på år och dagar och jag har inte lika ont i ryggen. Konstigt egentligen. Jag hade lagt en massa pengar på en dyr säng och tempur i mitt gamla hus och hade ändå ont i ryggen. Här är det ju relativt hårda sängar, men jag sover som en gudinna.

Vi delar på en jätteliten garderob och därför har jag knappt några kläder heller, men de jag har ÄLSKAR jag. Med minimalism blir det liksom en sidoeffekt. Man väljer ut det som man verkligen tycker om och resten slänger man. Fokus blir funktion, hög kvalitet och trivsel. Alltså fyller alla saker jag har, på riktigt en funktion. Björn skrev igår om att vi ska räkna och lista våra saker på kul och jag lovar, det kommer!

Så ja, jag vet inte. Trots att vi haft mer än lovligt med strul, så infinner det sig ändå en känsla av enkelhet och fokus på livets väsentligheter som gör det här väldigt spännande för mig. Ja, jag vet inte, det känns väldigt nära och äkta på något sätt.

Har också märkt en annan sak, både på landet och här. Mitt självförtroende har ökat. Jag har fortfarande badrumsskåpet här i husbilen fullt med smink etc, men successivt under det här halvåret har jag i princip slutat använda det. Någon gång ibland, om jag ska på möte i ungarnas skola eller ta en fika i stan kör jag lite rouge och mascara, men annars känns det bara konstigt. Vad ska jag med smink till i skogen liksom? När man inte jobbar på kontor känns det bara onödigt. Och, ja. Jag känner att jag på ett nytt sätt tycker om mitt nakna ansikte, accepterar mitt naturliga jag mer och mer.

En annan sak är att jag känner mig mer och mer främmande för stadsmiljöer och kontor. Vet inte varför, det har alltid känts som om dessa är "overkliga". Men nu har det blivit ännu värre. Som om det finns något i min själ som inte riktigt förstår de räta linjerna, de platta gatorna och konstgjorda materialen. De höga ljuden i en stad gör ilsket ont i mina öron som hellre vill höra fågelkvitter och vind. Minns när jag stod högst upp i Empire State Building och skulle bli impad av Manhattan och det enda jag kunde känna var att människosläktet på riktigt hade fått storhetsvansinne. Vi är ett märkligt släkte som tycker att det känns som en bra idé att i princip asfaltera en hel ö. Jag tänkte på alla frön som låg begravda djupt under skyskraporna med potential att bli vackra grässtrån, träd och blommor, men som aldrig skulle få chansen. Och så denna park, som alla älskar. Snacka om en fattig ersättning för bristen på natur! Jag tror att jag utan att skarva kan säga att jag är ett riktigt naturbarn. Eller är jag bara flummig?

Ännu värre har det känts i städer som exempelvis Kairo eller Peking. Förfärligt! Jag brukar få akut existentiell ångest om jag vistas för länge i sådana städer. "Det är så läckert med stadens puls". Nope, inte för mig. Jag känner mig totalt vilse. Därför ÄLSKAR jag det här avlånga landet med sin allemansrätt, sina skogar, älvar, skärgårdar och fjäll.

Och jag älskar ännu mer att jag och Björn är fria att ta oss runt i det på upptäcksfärd med hemmet i släptåg. Och att ni genom vår blogg följer med.

Nu väntar jag på att Björn ska komma hem och jag känner ett behagligt lugn i hela kroppen.

Tack för idag!

10 kommentarer:

  1. Hej!
    Mina funderingar till dina funderingar:

    Vi könner igen er eufori, den känner vi fortfarande.. Helt underbart...vill aldrig byta.
    Sömnen är oslagbar i husbilen :-)

    Såpa skall man ha i gråvattentanken, den tömmer vi en gång i veckan.

    Ättika i färskvattentanken för att decinfinsera.

    Toatanken, Vi hade samma problem som nya. vi lärde oss att blå tablett + att det måste finnas lite vatten i toatanken när man lägger i den gjorde susen.. Nu inga problem.

    Gläds så åt er lycka i ert nya hem

    //Marguerite

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marguerite!

      Det ÄR så värdefullt med alla tips och råd.

      Mvh Cecilia

      Radera
  2. Det gläder mig mycket Cecilia att läsa dina ord och att känna, att du är lugn och tillfreds med livet på ett sätt, som jag inte tidigare har upplevt dig vara.
    Du har hittat hem till sist!
    Vilken lycka, underbart - det är inte alla, som gör - inte ens under en hel livstid!
    Varma, innerliga kramar till er alla fyra från mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Britt!

      Och du är en så stor del i att ingjuta mod i mig för att våga förändra saker och ting.

      Du är världens finaste. <3

      Kram Cecilia

      Radera
  3. Toaspolningen sköter numera en liten duschflaska med några droppar diskmedel ( du sparar även några liter vatten och behöver inte tömma lika ofta) Lite diskmedel i stolen vid behov tar även bort lukt och rengör. En sog fläkt hjälper til med utsug av lukt, kan eftermonteras också. Städer är faktiskt inte alls lika kul som skog och någorlunda tystnad, men ombyte förnöjer. Är fn utanför Granada på en ganska tom och tyst camping med mycket träd och häckar där grusvägen är bra som boulebana. Det skulle jag aldrig märkt för något år sedan. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Danne!

      Skrev samma sak till Marguerite här ovan, det tål att sägas många gånger om. Vi är SÅ tacksamma för allas tips och råd, det är ovärderligt.

      Mvh Cecilia

      Radera
  4. Jag verkligen gläds med er.Kan tom känna lugnet . Vi är fortfarande på " snacke stadiet ". Man måste nog komma över en sorts gräns med sig
    själv för att få det till verklighet.......Ja jag är verkligen glad att få vara med er på resan. Kramar till hela familjen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Plopp!

      Ja, det är gränser, som består av mer än "bara" ekonomi och vilja har vi märkt. Det handlar lika mycket om normer och att våga tro på det man faktiskt känner är sant på riktigt.

      Snackestadiet är en god bit på väg, den som lever får se om ni kommer till nästa steg. ;)

      Stort lycka till och tveka inte att höra av er om ni behöver en liten knuff. :)

      Mvh Cecilia

      Radera